Vad allt ska anges i märkningarna på förpackningen till kontaktmaterial?
Förpackningarna till kontaktmaterial avsedda att användas av konsumenter ska vara försedda med märkningar. Om det rör sig om ett kontaktmaterial avsett att saluhållas till livsmedelslokaler räcker det att märkningarna finns i dokumentationen. Alla material ska också själva vara försedda med åtminstone en ursprungsmärkning.
Märkningarna som enligt EU-förordning 1935/2004 är obligatoriska på förpackningar till kontaktmaterial avsedda att säljas till konsumenter är:
- Orden ”för kontakt med livsmedel” eller en specifik uppgift om användningsområdet;
- Vid behov särskilda anvisningar som ska iakttas för att användningen ska ske på ett säkert och lämpligt sätt;
- Beträffande tillverkare, förädlare eller säljare som ansvarar för utsläppandet på marknaden och som är etablerade inom gemenskapen namnet eller firmanamnet och adressen eller hemorten;
- Tillräcklig märkning eller identifiering för att det ska vara möjligt att spåra materialet eller produkten;
- Beträffande aktiva material och produkter information om tillåtna användningsområden och annan lämplig information såsom namnet på och mängden av de ämnen som frigörs från den aktiva beståndsdelen
Vilka märkningar ska livsmedelskontaktmaterial som saluhålls i en webbutik vara försedda med?
Om webbutiken är sådan att även konsumenten kan köpa material där, ska dessa produkter vara försedda med de märkningar som avses artikel 15 i EU-förordning 1935/2004. Eftersom det rör sig om en konsumentprodukt, ska märkningarna göras på såväl finska som svenska.
Ska ett kontaktmaterialet alltid vara färdigt för användning då det säljs eller kan man av konsumenten förvänta sig avsköljning av märkningarna på förpackningen eller annat liknande?
Ja, man kan nog förvänta sig avsköljning. Kontaktmaterial är alltid s.k. maskinrena och uppfyller nödvändigtvis inte som sådana alla renhetskriterier som förutsätts av dem i kontakt med livsmedel. Det viktiga är att instruktioner om korrekt användning ges.
Om en produkt är av metall såsom en metallsil, som inte tål testning i 4 % ättiksyralösning som Finlands nationella lagstiftning förutsätter, kan produkten då ändå släppas ut på marknaden om man kompletterar produkten med instruktioner om att produkten lämpar sig enbart för kortvarig kontakt med livsmedel med ett pH på >4,5?
Användningsändamålet kan inte avgränsas då det rör sig om migration av tungmetaller som undersökts i enlighet med HIM:s beslut 268/1992. Det är en nationell författning. Metoden i detta beslut är den metod som ingår i rådets direktiv 84/300/EEG, där alla prover undersöks med 4 % ättiksyra och provet ska uppfylla kraven. Testförhållandena har således fastställts i författningen och de beskriver de ogynnsammaste förutsebara förhållandena enligt vilka alla produkter ska testas.
Varför är inte alla kontaktmaterial försedda med symbolen glas och gaffel som anger att materialet lämpar sig för kontakt med livsmedel?
Symbolen glas och gaffel är en symbol som ingår i bilaga II till EU:s ramförordning 1935/2004 och som kan användas för att påvisa att ett material lämpar sig för kontakt med livsmedel. Användningen av symbolen är frivillig och om att materialet lämpar sig för användning i kontakt med livsmedel kan också berättas på andra sätt, såsom med hjälp av andra motsvarande symboler (en kaffeautomat, en vinflaska eller en sked), med texten ”för kontakt med livsmedel”, genom att benämna kontaktmaterialet enligt dess användningsområde eller med andra liknande märkningar. Sättet på vilket användningen i kontakt med livsmedel berättas är således inte fastställt, om bara användningsändamålet tillräckligt tydligt framgår.