Var kan jag be om hjälp i att utreda vilka tester som kontaktmaterial ska undergå i avsikt att säkerställa överensstämmelsen med kraven?
Materialspecifik lagstiftning och vald säkerhetsreferensen avgör till stor del vilka tester tillverkaren måste låta utföra på sin produkt. Det är tillverkarens ansvar att känna till kontaktmaterialets sammansättning och lagstiftning av material och att kunna avgöra vilka provningar som måste utföras för att säkerställa överensstämmelse. Branschkonsulter och laboratorier som specialiserat sig på testning av kontaktmaterial säljer också sin expertis inom testning. Detta kräver dock att konsulten eller laboratoriet har all nödvändig information om kontaktmaterialets råmaterial och de processkemikalier som används i tillverkningsprocessen.
Hur beräknas migrationsmängden för olika stora kontaktmaterial som har samma form, som är tillverkade av samma material och som är tillverkade på samma sätt?
Av kärl som tillverkats av samma material och som har samma form testas migrationen från det kärl, där areans relation till kärlets volym är störst dvs. migrationen från det minsta kärlet. Migrationsmängden är störst i detta minsta kärl.
Vad menas med det i undersökningar för att påvisa överensstämmelsen med kraven använda plastförpackningsmaterialets area i relation till volymen?
Förhållandet mellan yta och volym avser det förhållande som valts för plastmaterialets totala migrationstester. Den totala migrationen uttrycks i mg/dm2 per material. I förordningen om plast anges ett förhållande på 60 mg/kg = 10 mg/dm2. Detta innebär att 1 kg livsmedel förpackat i en kubformad behållare med en yta på 1 dm2 på varje sida, dvs. att hela livsmedlet (1 kg) kommer i kontakt med sex materialytor på 1 dm2. Förhållandet mellan yta och volym 6 används vanligen vid provning av total förskjutning.
När kan undersökningarna av ett plastmaterial ersättas med matematiska beräkningar?
Migrationstester på plastmaterial kan i vissa fall ersättas av matematiska beräkningar eller modellering. Vanligtvis ersätts specifika studier av migrationen av enskilda ämnen i plastmaterial delvis av matematiska beräkningar. Detta innebär att man beräknar om migrationen kommer att ligga under de gränsvärden som fastställs i plastförordningen även om allt ämne i materialet migrerar. Det rekommenderade tillvägagångssättet är att först beräkna dessa "värsta fall" av migration och sedan beställa undersökningar för de produkter där den beräknade migrationen av ämnen närmar sig gränsvärdet.
Med tanke på vad ska fiberbaserade kontaktmaterial undersökas?
För fibermaterialens del beror testerna väsentligt på det om det rör sig om ett jungfrumaterial eller ett returmaterial. Vilka säkerhetsreferenser som används inverkar också på det vad som ska undersökas. Myndigheten kan ge anvisningar om undersökningarna till exempel utgående från publikationen Norden. I den har getts gränsvärden för enskilda skadliga beståndsdelar och separat beaktats papper och kartong som tillverkats av jungfru- och returmaterial. Om säkerhetsreferensen är BfR:s pappers- och kartongrekommendation, ska man låta utföra undersökningarna utgående från gränsvärdena som getts i dem.
I publikationen Tema Nord 2008 Paper and Board in contact wih food har sagts att papper och kartong ska vara sådana att maximimängderna i fråga om kadmium, bly och kvicksilver inte överskrider gränsvärdena som getts i vägledningen. HIM:s förordning om tungmetaller ger mycket större gränsvärden för kadmiumets och blyets del. Vilkendera ska följas? Ska man efter beräkningar/undersökningar/försäkranden ändå ännu påvisa dessa andra metaller (Cr och NI) i HIM:s förordning? Om de alltså rör sig om andra livsmedel än sådana som ska skalas och tvättas?
HIM:s beslut 268/1992 är nationell lagstiftning som gäller alla kontaktmaterial och gränsvärdena för migrationen av tungmetaller i den ska understigas i kontaktmaterialen. Thema Nords publikation är endast vägledning om det hurdan pappers/kartongprodukt som anses överensstämma med bestämmelserna. För papper och kartong finns ingen materialspecifik lagstiftning och därför beror det i hög grad på det vilken författning/myndighetsrekommendation som företagaren valt som säkerhetsreferens. Om det är Thema Nords vägledning, ska gränsvärdena i den underskridas, om det åter är BfR:s pappers- och kartongrekommendation, ska gränsvärdena i den underskridas etc.
Tillsynspersonerna kan använda sig av Thema Nord -publikationen då de ger företagarna anvisningar om vad som borde undersökas. Man kan ändå inte ålägga dem att följa den utan företagaren bestämmer själv om säkerhetsreferensen.
Bör pappersmassa undersökas med tanke på dioxin?
Eftersom det inte finns någon materialspecifik EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning om fibermaterial, har inte heller föreskrivits något om nödvändiga undersökningar. Enligt rekommendationen Paper and Board som utarbetats i form av ett nordiskt samarbete krävs testning med tanke på dioxiner endast för papper och kartong som blekts med elementärklor och då kan man som gränsvärde använda 120 pg TEQ/1 kg livsmedel eller livsmedelssimulator.
Vilka gränsvärden tillämpas för pappersmassa i fråga om bly, kvicksilver och kadmium? Samma som för kartong?
Pappersmassan är ett s.k. mellanmaterial för vilket samma författningar gäller som för papper och kartong. I praktiken alltså att kraven i förordning 1935/2004 uppfylls. Materialspecifik lagstiftning finns för närvarande inte på EU-nivå. I allmänhet förklarar företagarna att kraven i författningen 1935/2004 uppfylls med någon rekommendation såsom en rekommendation från BfR. Om en företagare ger en försäkran om att pappersmassan uppfyller BfR:s rekommendationer, ska också gränsvärdena för olika analysparametrar tas därifrån. I Finland gäller fortfarande den nationella författningen om tungmetaller 268/1992 (HIM) som gäller alla material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel. I den ges gränsvärden för migrationen av bly, kadmium, krom och nickel som materialen innehåller. I den har också ställts strängare krav på tungmetaller som produkter för barn innehåller.
Hur stor mängd bakterier är skadlig med tanke på hälsan i papper och kartong?
För den allmänna mikrobiologiska kvaliteten på papper och kartong finns inte några gränsvärden i lagstiftningen. Hur stor roll mikroorganismer som förekommer i papper och kartong spelar beror i väsentlig grad på livsmedlet som materialet kommer i kontakt med. Är livsmedelsförhållandena gynnsamma med tanke på förökningen bland mikroorganismerna i förpackningen. I ett fuktigt livsmedel till exempel är möjligheten att mikroorganismer förökar sig större än i ett torrt livsmedel.
Vilka eventuella mikroorganismer är spelar också en stor roll. Förekomst av patogena dvs. sjukdomsalstrande mikroorganismer godkänns i allmänhet inte och i begränsandet av mängden mikroorganismer bör man också koncentrera sig på en begränsning av de toxinproducerande mikroorganismerna i stället för mikroorganismerna som beskriver den allmänna hygienen. I gynnsamma förhållanden (värme, ljus, fukt) kan de också snabbt föröka sig i sådana mängder att de kan få människor att insjukna.
Vilka kan orsakerna vara till att mängden mikroorganismer ökar i papper och kartong?
En stor mängd mikroorganismer i papper och kartong kan vara ett tecken på att materialet efterkontaminerats. Olika ytbeläggnings- och limämnen kan till exempel tjäna som växtunderlag för mikroorganismer. Hur papperet behandlas under efterbearbetningen spelar också en stor roll med tanke på den mikrobiologiska renheten.
Allmänt kan konstateras att användning av returfiber alltid är förknippad med en större risk med tanke på materialets mikrobiologiska renhet än användning av jungfrufiber. Det är viktigt att endast använda returfiber som erhålls från utvalda källor så att slutproduktens mikrobiologiska kvalitet blir så hög som möjligt.
Måste plastkärl avsedda för förpackning av oskalade frukter och grönsaker testas för den totala och specifika migrationens del?
I plastförordningen 10/2011 ingick ursprungligen inte något krav att testa sådant plastmaterial som kommer i kontakt med oskalade grönsaker och frukter, men i förordningen tillkom en ändring år 2016. I ändringen 2016/1416 av plastförordningen behandlas testningen av plastmaterial som kommer i kontakt med oskalade frukter och grönsaker. De ska testas med simulatorn E. Bilaga III tabell 2 har kompletterats med livsmedelssimulator E med korrektionsfaktorn 10 (sidan 36). eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R1416&from=EN
Måste alla kontaktmaterial undersökas enligt HIM 268/1992 med tanke på migrationen av tungmetaller?
Kraven i HIM 268/1992 gäller alla kontaktmaterial oberoende av materialets typ. I Finland har saken ändå tolkats så att om det för ett material finns materialspecifika författningar på EU-nivå så krävs inte separat att kraven i detta beslut uppfylls. Materialspecifika EU-författningar finns för närvarande för plast (returplasten inbegripen), keramik, regenererad cellulosa och aktiva och intelligenta material.
Räcker det med sådana tungmetallbestämningar som avses i EU:s direktiv (94/62/EG) om förpackningsavfall för att garantera att tungmetaller inte överförs från livsmedelskontaktmaterial till maten?
Nej, det räcker inte. I EU:s direktiv om förpackningsavfall har inte beaktats livsmedelssäkerheten utan gränsvärdena som getts i det bygger på miljöskyddsaspekter. Med tanke på säkerställandet av livsmedelssäkerheten är gränsvärdena i fråga för höga.
Hurdana egenkontrollprover förutsätts av den som tillverkar livsmedelskeramik och med vilken frekvens ska de tas? Vad annat ingår i egenkontrollen hos den som tillverkar keramik?
Av den som tillverkar keramik förutsätts sådan provtagning som avses i HIM:s förordning 165/2006 i avsikt att utreda migrationen av bly och kadmium. I undersökningarna borde också ingå undersökning av migrationen av nickel och krom som kommer från den nationella författningen 268/1992 om tungmetaller.
Undersökningarna kan göras enligt den s.k. worst case -principen. Man undersöker med andra ord det minsta av kärl med samma form. Denna undersökning täcker sedan också alla andra kärl som har samma form och som tillverkats av samma råvaror.
Man ska låta utföra undersökningar regelbundet tills de väl täcker produkterna som tillverkas. Efter det ska undersökningarna upprepas alltid då ändringar i råvarorna sker eller då tillverkningsprocessen ändras. Ändringar i lagstiftningen orsakar också i allmänhet en skyldighet till nya undersökningar. På undersökningsfrekvensen inverkar också det hur väl tillverkaren hanterar processtemperaturerna och bränningstiden, eftersom de inverkar på migrationen från den slutliga produkten.
Processförhållandena ska också följas upp och över dem ska föras bok. I början är det bra att uppföljningen sker ofta (till exempel efter varje bränning) så att man får apparaturen inställd på rätt sätt och så att man kan konstatera att temperaturen med de inställningarna är korrekt och jämn och därefter kan bokföringsfrekvensen minskas. Det lönar sig att besluta om bokföringsfrekvensen allt enligt det hur stora mängder som tillverkas och hur väl inställningarna hålls korrekta. Bokföring är också ett bra sätt att säkerställa att temperaturerna som råvaruleverantören gett då produkten glaseras följs.