Vilka krav ställer lagen på att plast kommer i kontakt med mat?
Livsmedelsplast får endast tillverkas av monomerer, andra utgångsmaterial och tillsatser som har godkänts i enlighet med förordning (EU) 10/2011 om plast. Innan produkten släpps ut på marknaden måste den testas kemiskt och organoleptiskt och anses vara lämplig för sin avsedda användning. De migrationsgränser som fastställs i plastförordningen måste respekteras. Vid handel mellan företag ska materialförsändelser åtföljas av en försäkran om överensstämmelse enligt förlagan i bilaga IV till förordningen.
Om ett sådant ämnen som avses i bilaga I till plastförordningen är såväl en tillsats som en plastmonomer, som vilkendera ska det då betraktas med tanke på materialets sammansättning?
Ämnets användningsändamål i materialet avgör dess betydelse med tanke på sammansättningen. Den som tillverkar plastmaterialet ska veta i vilket syfte ämnet har använts.
Gäller EU:s plastförordning 10/2011 flerskiktsmaterial, i vilka något av de olika skikten är plast, men de övriga skikten är andra material?
I fråga om kontaktmaterial som består av flera skikt och där endast något av skikten är av plast och de övriga skikten av något annat, tillämpas plastförordningen enbart på detta plastskikt för de gränsvärdens del som gäller med begränsningar tillåtna ämnen i plastskiktet. Av flerskiktsmaterialet (denna helhet) förutsätts inte att gränsvärdena i plastförordningen följs.
Vad menas med typ av polymer i förklaringen om överensstämmelse för plast?
Med typ av polymer avses polymerens namn som bestäms enligt monomeren, såsom polyeten, polypropen, polyamid etc. Om ett material består av flera olika typer av polymerer och är t.ex. ett flerskiktsmaterial, anges i så fall alla typer av polymerer som materialet innehåller. Till exempel så här PE/PP/EVOH/PE.
Har en myndighet på allmän nivå godkänt EVOH-plasten som funktionell barriär?
Nej, det är inte godkänt. Myndigheterna godkänner inte material och dessas användningsändamål utan endast enskilda tillverkningsämnen som livsmedelsplast får tillverkas av. I plastförordningen (artikel 3, definition 15) har getts en definition på en funktionell barriär. Artiklarna 13 och 14 reglerar sammansättningen och migrationen från skikten bakom. Tillverkaren ska påvisa att materialet fungerar och är effektivt som en sådan funktionell barriär.
Vad ska anges i förklaringen om överensstämmelse för en funktionell barriär av flerskiktsplast? Hur vet jag att ett plastskikt är en funktionell barriär?
För flerskiktsplastmaterial och -produkter anges i förklaringen om överensstämmelse de olika plastskiktens plasttyper, såsom PE-HD/EVOH/PE-LD. Om ett av skikten i en plast tjänar som funktionell barriär, ska det anges till exampel "EVOH-skiktet fungerar som ett barriärskikt". Utöver det ska anges att migrationen bakifrån denna funktionella barriär understiger gränsvärdet 0,01 mg/kg.
Vilka material som lämpar sig som funktionell barriär har inte räknats upp någonstans, utan tillverkaren svarar för att det skikt, som tillverkaren anger som funktionell barriär, uppfyller de funktionella kraven och andra krav som uppställts på en funktionell barriär. Kraven på en funktionell barriär regleras av 11 och 13 artikeln i EU:s plastförordning 10/2011. I DoC-vägledningen om plastförordningen, punkt 4.4., har preciserats hur saken ska uttryckas i förklaringen om överensstämmelse för ett material av plast (4.4. punkt 9 a och b):
För slutmaterial och slutprodukter som innehåller plastskikt bakom en funktionell barriär bör förklaringen om överensstämmelse innehålla följande. Bekräftelse av att de icke godkända tillsatser och monomerer som förekommer
- inte uppfyller kriterierna för klassificering som mutagena, cancerframkallande eller reproduktionstoxiska enligt kriterierna i avsnitt 3.5, 3.6. och 3.7 i bilaga I till förordningen om klassificering, märkning och förpackning,
- inte är i nanoform enligt definitionen i rekommendationen om nanomaterial.
- Bekräftelse av att migrationen av de icke godkända tillsatserna och monomererna till livsmedlet eller livsmedelssimulatorn inte är detekterbar, med en detektionsgräns på 0,01 mg/kg under de avsedda användningsförhållandena. Om det inte går att göra en sådan angivelse för de faktiska användningsförhållandena måste ämnenas namn (kemiska namn och/eller CAS-nummer) anges tillsammans med all övrig information som krävs för att företagaren ska kunna upprätta den funktionella barriären och kontrollera att migrationen inte är detekterbar.
Var finner man information om ytbiociderna som godkänts för användning i livsmedelskontaktmaterial?
Över sådana finns inte någon officiell förteckning och sådana har inte heller egentligen godkänts i EU-kommissionen. Ämnena i fråga har utvärderats av Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA och dessa utvärderingar finner du på EFSA:s webbplats. Där finns flera organiska silverföreningar och triklosan.
Länk till Efsas webbplats: efsa.europa.eu/en/publications
Vad är dual use-ämnena som används i kontaktmaterial och vilka är renhetskraven för dem? Har användningen av dem begränsats?
Med dual use -ämnen avses sådana livsmedelstillsatser och -aromer, som används även vid tillverkning av kontaktmaterial. På dual use -ämnen som används i kontaktmaterial ställs ändå inte samma renhetskrav (EU-förordningen om renhetskraven på tillsatser 231/2012) som på tillsatserna som används i livsmedel.
Om ett kontaktmaterial innehåller dual use-ämnen, ska i fråga om migrationen av dem ändå följas de gränsvärden som fastställts för livsmedel i EU-förordning 1333/2008 och 1334/2008. Om det i ovan nämnda förordningar inte fastställts några gränsvärden för dessa ämnen i livsmedel, får mängden inte överskrida gränsvärdet för migrationen (SML) i bilaga I till plastförordningen, om de är på plasfördordings positivelist.
Omfattas ett material, i vilket plast används som bindemedel för trä, av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 10/2011?
Träfiber ingår i förteckningen (bilaga I) över godkända beståndsdelar i plastförordningen 10/2011 och är med andra ord en godkänd råvara i plast. Produkten du beskriver är således en plastprodukt som också omfattas av kraven i plastförordningen. Plastförordningen fastställer inte hur mycket monomer (plastråvara) det ska finnas i en plastprodukt, så även om mängden är mycket liten, betraktas produkten ändå som en plastprodukt och klassificeras således som ett livsmedelskontaktmaterial som enbart består av plastmaterial.
I den 16:e ändringen av plastförordningen, som träder i kraft i början av 2023, kommer trämjöl att strykas från listan över godkända ingredienser. Efter övergångsperioden kommer det inte längre att vara möjligt att använda trämjöl som fyllmedel i plast om inte ansökan om detta har lämnats in och godkänts av kommissionen.
Finns det några särskilda krav för återvunnen plast som används vid tillverkning av material som kommer i kontakt med livsmedel?
Återvunnen plast som används i kontaktmaterial måste vara av livsmedelskvalitet, samlas in separat från annan plast och bearbetas med en godkänd och lämplig teknik för återvunnen plast i enlighet med förordning (EU) 1616/2022. I vissa fall måste processen för återvunnen plast också godkännas av kommissionen och, i förekommande fall, kommer ett återvinningssystem som anmälts till kommissionen att tillämpas. När förordningen om återvunnen plast träder i kraft (oktober 2022) har endast två återvinningstekniker godkänts av kommissionen: mekanisk återvinning av PET-plast som returneras från konsumenter och återvinning i slutna och kontrollerade kretslopp. Utvecklingen av ny återvinningsteknik är möjlig under strikta krav. För mer information om förordningen om återvunnen plast, klicka här: /livsmedel3/livsmedelsbranschen/kontaktmaterial-for-livsmedel/lagstiftning-om-kontaktmaterial/forordningen
Ska den som bearbetar plast undersöka migrationen också för sådana produkter, som de inte har tillsatt några nya beståndsdelar i än vad som plastgranulatet innehåller? Ett exempel på en sådan produkt är film som erhållits av granulat genom blåsning, av vilken man tillverkar påsar genom värmeförsegling. Då har ingen ny beståndsdel tillsatts i produkten under bearbetningen. Det antas att råvaruleverantören har låtit undersöka råvaran.
Den som blåser film av plastgranulat bör låta undersöka filmen med tanke på såväl den totala migrationen som eventuella specifika migrationer, om materialet innehåller ämnen som är tillåtna med begränsningar.
Hur är det då om man tillverkar plastpåsar av sådan film genom värmeförsegling, behöver man då undersöka migrationerna?
Då man tillverkar otryckta plastpåsar av sådan undersökt film genom värmeförsegling, behöver dessa påsar inte längre undersökas med tanke på migrationen.
Om ändå förpackningsmärkningar trycks på filmen eller om någon annan beståndsdel, såsom lim, tillsätts i filmen, ska såväl den totala migrationen som de specifika migrationerna för beståndsdelarna som är tillåtna med begränsningar undersökas.
Måste det finnas ett omnämnande om att kraven i EU-förordning 1935/2004 uppfylls i förklaringen om överensstämmelse, då det rör sig om en plastprodukt och det i handlingen nämns att kraven i plastförordning 10/2011 uppfylls?
Ja, i förklaringen om överensstämmelse ska alltid ingå ett omnämnande om att åtminstone kraven i EU-förordning 1935/2004 uppfylls och utöver det ett omnämnande om att kraven i materialspecifik lagstiftning uppfylls eller, om sådan inte finns, om att kraven i annan vald säkerhetsreferens uppfylls.
Ska man i förklaringen om överensstämmelse för plaster automatiskt ange de beståndsdelar, för vilka begränsningar gäller och alla använda dual use-tillsatser eller kan man i förklaringen endast hänvisa till att informationen vid behov erhålls mot ett sekretessavtal?
I förklaringen om överensstämmelse för plaster ska alltid anges beståndsdelarna som är tillåtna med begränsningar (namnet, cas-numret eller fcm-numret, begränsningen) och ges en försäkran om att migrationen av dem stannar under gränsvärdena. Om det inte finns några ämnen som är tillåtna med begränsningar, ska också detta anges. Dual use-ämnen behöver däremot anges endast då sådana finns i materialet. Det är ändå att rekommendera att det också anges att sådana inte ingår. Så påvisar tillverkaren till plastmaterialet att han är medveten om det vilka dessa ämnen är och att det för dem kan finnas begränsningar i lagstiftningen och det ökar företagarens tillförlitlighet i livsmedelsföretagarens ögon. Så minskar också tilläggsfrågorna som ställs till tillverkaren till kontaktmaterialet.