I fråga om kemisk och mikrobiologisk kvalitet ska kontaktmaterialen vara säkra och förenliga med kraven i lagstiftningen. I säkerheten ingår även det att kontaktmaterialen är spårbara. I praktiken betyder det att man vet, varifrån kontaktmaterialen har anskaffats, till vad och när de har använts eller vart de har levererats vidare.
Kontaktmaterialens säkerhet och överensstämmelse med kraven består av flera olika slags faktorer, som måste alla tillgodoses. Vid säkerställande av säkerheten har varje aktör sin egen roll och sina egna ansvar i leveranskedjan. En kontaktmaterialföretagare, som tillverkar, importerar eller distribuerar/marknadsför kontaktmaterial, har huvudansvaret för materialets allmänna säkerhet och överensstämmelse med kraven.
Kontaktmaterialets kemiska sammansättning ska vara så beständig (inert) som möjligt. De får inte överföra sina beståndsdelar i sådana kvantiteter som skulle kunna utgöra en fara för människans hälsa. Det får inte heller ske en oönskad förändring i livsmedlens sammansättning eller deras organoleptiska egenskaper (lukt och smak, utseende) på grund av kontaktmaterialets inverkan.
Vid säkerställande av säkerheten är det väsentligt att utlåtanden om överensstämmelse med kraven och de uppgifter som framkommer i analysresultaten överförs vidare i leveranskedjan.
Enligt ramförordning nr 1035/2004 ska en väsentlig och uppdaterad uppgift förmedlas vidare i leverantörskedjan. I handlingar ska hänvisningar till lagstiftningen anges utgående från den senaste lagstiftning som är gällande vid var och en tidpunkt (med beaktande av ändringar). I fråga om produktens kemiska sammansättning ska man informera om viktiga begränsningar avseende användningsförhållanden, såsom begränsningar för beröringstid, värmemotstånd och tillåtna slutanvändningstillämpningar.
Av en kontaktmaterialföretagare som ska säkerställa kontaktmaterialets säkerhet och överensstämmelse med kraven förutsätts bl.a. följande saker:
- Egen process- och produkthantering
- kännedom om lagstiftningen samt kännedom om materialspecifika bestämmelser
- tillräckliga kunskaper om använda råvaror/material
- färdigheter i dokumentation och säkerställande av spårbarhet – Även sådana dokument som till exempel analysresultat och förklaringar om överensstämmelse med kraven ska kunna kopplas till varandra på ett tillförlitligt sätt
- testning av olika materials och förnödenheters överensstämmelse med kraven
- riskbedömning
- upprätthållande av uppgifter och säkerställande av tidsenlighet
Kontaktmaterialföretagarens egenkontrollsskyldigheter beskrivs mer detaljerat under avsnittet “Kontaktmaterialföretagarens egenkontroll”.
I handeln mellan företagen påvisas den kemiska säkerheten med hjälp av sådana handlingar, som innehåller uppgifter om materialets och förnödenheternas livsmedelsduglighet såsom förklaringen om överensstämmelse med kraven, analysresultat och/eller resultat från riskbedömningen. Av sådana handlingar ska framgå, på vilka lagar, rekommendationer eller riskbedömningar materialens eller förnödenheternas säkerhet och överensstämmelse med kraven grundar sig.
För att konsumenten ska kunna identifiera de material och förnödenheter som kan användas i beröring med livsmedel, ska de förses med tydliga märkningar som anger om de kan användas med livsmedel. För att garantera att den kemiska säkerheten bevaras, innehåller förpackningspåskrifterna även anvisningar om hur konsumenten använder materialet eller förnödenheten på ett säkert sätt.
Om de märkningar som krävs på kontaktmaterialens förpackningar (konsumentförpackningar) har föreskrivits i ramförordning nr 1935/2004 (artikel 15).
På livsmedelsföretagens och konsumenternas ansvar förblir att efterfölja de bruksanvisningar som ges i kontaktmaterialens förpackningspåskrifter eller handlingar och till den delen är det den konsument eller det livsmedelsföretag, som sätter kontaktmaterialet i kontakt med livsmedlet, som i sista hand ansvarar för att det använda kontaktmaterialet lämpar sig för det avsedda ändamålet. Kontaktmaterialföretagarens egenkontrollsskyldigheter rörande kontaktmaterial beskrivs mer detaljerat under avsnittet “Livsmedelsföretagarens egenkontroll”.