Bild 1. Lagstiftning om kontaktmaterial som gäller i Finland och EU
I Finland följs för livsmedelskontaktmaterialens del EU-lagstiftningen. EU-förordningar ska tillämpas som sådana och direktiv som i Finland nationellt ska antas med en förordning.
Finlands livsmedelslagen nr 297/2021 gäller till även de material och förnödenheter som kommer i beröring med livsmedel. Enligt 13 § i lagen ska kontaktmaterialföretagarna (tillverkare, importörer, distributörer/marknadsförare) göra en anmälan om sin verksamhet till den kommunala livsmedelstillsynsmyndigheten.
Läs mer om ''Registrering av verksamhetsställen i kontaktmaterial branschen''.
I bilden ovan vi ses sammanförts lagstiftningen som gäller kontaktmaterial och kontaktmaterialföretagare.
Överst står de två EU-förordningarna som gäller alla kontaktmaterial och kontaktmaterialföretagare, den s.k. ramförordningen (EY) 1935/2004 och den så kallad GMP-förordningen (EY) 2023/2006. De ställer allmänna krav på alla kontaktmaterial och på tillverkning av, import av och grossistverksamhet med sådana material.
I bilden står från höger räknat fem materialspecifika författningar som getts på basen av förordning 1935/2004.
Plastförordningen (EU) 10/2011 och returplastförordningen (EU) 1616/2022 som häller plaster och förordningen (EY) 450/2009 om aktiva och intelligenta material och produkter är EU-förordningar och gäller således som sådana i Finland.
Direktiven 84/500/EEG och 2005/31/EG om keramiska produkter har i Finland antagits med handels- och industriministeriets förordning 165/2006 och direktivet 2004/14/EG om regenererad cellulosafilm med handels- och industriministeriets förordning 697/2005.
Utöver dem regleras i EU separat epoxiderivaten som kontaktmaterial innehåller av förordning (EY) 1895/2005 och bisfenols av (EU) 3190/2024. Kraven i direktiv 93/11/EEG om N-nitrosoaminer har införlivats genom beslut 903/1993 av handels- och industriministeriet.
Den enda nationella författningen som ännu gäller här i Finland är handels- och industriministeriets beslut 268/1992 om tungmetaller som gäller alla livsmedelskontaktmaterial.
Varje lagstiftning gällande kontaktmaterial förklaras mer i detalj under rubrikerna som finns i uppgiftsmenyn till vänster.
Lagstiftningen om kontaktmaterial finns också i sin helhet på Livsmedelsverkets hemsida: Livsmedelsbranschen > anvisningar-och-lagstiftning.
Dessa kontaktmaterial, som inte har giltig materialspecifik speciallagstiftning på EU-nivå (så kallade icke-harmoniserade material), kan basera säkerheten på EU-rekommendationer (Europarådets resolutioner och deras tekniska instruktioner), nationell lagstiftning i andra EU-länder, myndighetsrekommendationer, industrins egna rekommendationer eller ytterst, om det inte finns något annat inom EU-området, den nationella lagstiftningen i ett land utanför EU. Några internetlänkar till grunderna för säkerheten för dessa icke-harmoniserade material finns sammanställda på följande sida: Livsmedelsbranschen > kontaktmaterial-for-livsmedel > nyttiga-internetlankar-om-kontaktmaterial/ivsmedelsindustri