Ramförordningen 1935/2004 är en författning som således gäller alla material och produkter som direkt eller indirekt kommer i kontakt med livsmedel oberoende av vilka typer av material de är.
Indirekt kontakt avser vanligtvis yttre livsmedelsförpackningar i var är innerförpackningen. Exempel på indirekt kontakt är t.ex. en kartongförpackning där ett livsmedel som redan är förpackat i plastfolie fortfarande är förpackade eller plastpåsar, där det redan förpackade livsmedlet kommer att packa.
Förordningen 1935/2004 gäller alla livsmedelskontaktmaterial som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, redan är i kontakt med livsmedel eller som kan antas komma i kontakt med livsmedel.
Artikel 3 i förordning 1935/2005 anger allmänna krav för den kemiska stabiliteten av kontaktmaterial. Dessa material och föremål får inte under förutsebara förhållanden släppa ut sina beståndsdelar till livsmedel i mängder som kan äventyra människors hälsa eller förändra livsmedlets sammansättning på ett otjäntlig sätt eller orsaka förändringar i livsmedlets organoleptiska egenskaper på at skadlig sätt . Etiketter på konsumentförpackningar av material som kommer i kontakt med livsmedel får inte vilseleda konsumenten.
Förordningen ger anvisningar om hur man ansöker om godkännande av nya kemiska ämnen som används vid tillverkning av material som kommer i kontakt med livsmedel (8-12 §§). Du hittar mer information om hur du ansöker om godkännande här: Livsmedelsbranschen > kontaktmaterial-for-livsmedel/lagstiftning-om-kontaktmaterial > ramforordningen-19352004-eu > godkännande av ingredienser
Material som kommer i kontakt med livsmedel ska märkas synligt, tydligt och permanent i detaljhandeln i enlighet med artikel 15 i ramförordningen.
|
Märkning kan göras på själva material eller artiklar som kommer i kontakt med livsmedel, på deras etikett eller förpackning. Vid handel mellan företag kan samma information som i märkningen också presenteras i dokument.
Enligt artikel 16 ska material och varor som kommer i kontakt med livsmedel i alla marknadsföringsled utom detaljhandeln åtföljas av dokumentation som visar att de uppfyller kraven. Mer detaljerade krav på innehållet i sådan dokumentation anges i specifika åtgärder. I dagsläget ger plastförordningen de mest detaljerade beskrivningarna av dokumenten och EU-kommissionen har även utfärdat vägledning i denna fråga. Livsmedelsverket ger även allmänna anvisningar om innehållet i dessa dokument i den vägledning om kontaktmaterial för livsmedel som publiceras av Livsmedelsverket. Du hittar Livsmedelsverkets allmänna råd här: Livsmedelsbranschen > kontaktmaterial-for-livsmedel > kontaktmaterialens-sakerhet-och-ovrig-overensstammelse-med-kraven > handlingar-som-pavisar-overensstammelse-med-kraven > livsmedelsverkets-allmanna-anvisningar-om-innehallet-i-forklaringen-om-overensstammelse-med-kraven.
Material som kommer i kontakt med livsmedel och deras råvaror ska kunna spåras ett steg bakåt (varifrån det kom) och ett steg framåt (vart det går härnäst). Detta krav baseras på artikel 17 i ramförordningen 1935/2004. Syftet med spårbarhetsmärkningen är att säkerställa ett effektivt återkallande av produkter vid behov på grund av t.ex. en defekt som finns i material i kontakt med livsmedel. Material som kommer i kontakt med livsmedel ska kunna spåras även i livsmedelslokaler.
Bilaga I uppräknar 17 olika grupper av kontaktmaterial och produkter som kan omfattas av särskilda åtgärder.
Bilaga II förevisar symbol “för kontakt med livsmedel”.
