Förekomsten i livsmedel
I jordskorpan finns knappt med tenn, men tenn kan ställvis förekomma i form av rikliga mineralfyndigheter. Den viktigaste formen som tenn i naturen förekommer i är tennoxid (SnO). Tenn kan också förekomma som många komplicerat uppbyggda sulfidmineraler som innehåller bland annat järn, silver, koppar och antimon.
Tennet är en rätt inert metall och det motstår mycket väl rostning. Därför används också olika tennbeläggningar i stor utsträckning för ytbeläggning av metaller. Den största källan till människans exponering för oorganiska tennföreningar är tennbelagda konservburkar av metall. Tennbeläggning används såväl på konservburkens utsida som på insidan. Tennet tjänar också som en antioxidant och spelar därför en roll då man vill behålla färgen på vissa ljusa grönsaker eller frukter (såsom vit sparris och ananas). För mycket sura livsmedel kan på insidan av burken utöver tennbeläggningen också används en lackbeläggning som effektivt hindrar tennet från att lösas upp och migrera till livsmedlet. På det hur lätt tennet löses upp inverkar utom pH-värdet också förekomsten av korrosionsfrämjande ämnen såsom nitrater och halten syra i konservburken och också konservens processningstemperaturer.
Utöver konservburkar kan också köksredskap ges en tennbeläggning. Oorganiska tennföreningar ingår också i godkända livsmedelstillsatser (E512, tennklorid).
Skadliga inverkningar på hälsan
Vi har endast blygsam tillgång till information om oorganiska tennföreningars inverkan på hälsan, medan åter organiska tennföreningar anses mycket skadligare. Några individer som ätit stora mängder konserver har ändå inrapporterats ha fått magsymptom till följd av tennet som migrerat från konservburken till livsmedlet.
Vetenskapliga kommittén JECFA under Världshälsoorganisationens (WHO) livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har fastställt det som tolerabla veckointaget av tenn till 14 mg/kg (kroppsvikt)/vecka och bedömt mängden som orsakar akuta inverkningar som 150 mg/kg hos burkdrycker och 250 mg/kg hos andra förpackade livsmedel.
Gränsvärden i livsmedel
I EU-lagstiftningen ((EU) 2023/915 med ändringar) har fastställts gränsvärden för oorganiska tennföreningar i burkdrycker och andra livsmedel, barnmat och bearbetade spannmålsbaserade livsmedel för spädbarn och småbarn, modersmjölksersättningar och tillskottsnäringar och dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda specifikt för spädbarn som förpackats i konservburkar.
Europarådet fastställde år 2013 gränsvärdet (SRL) för tenn till100 mg/kg för att samordna gränsvärdena som fastställts i förordning (EG) nr 1881/2006. Mängden tenn som förekommer i livsmedelskontaktmaterial har inte reglerats separat.