Aprikoskärnor (Prunus armeniaca) (också kända under namnet ”Bitter apricot kernels” eller ”Bitter apricot seeds”, eftersom de är bittra till smaken) innehåller den cyanogena glykosiden amygdalin. Amygdalinet nedbryts i matsmältningskanalen och bildar då mycket giftig cyanid. Särskilt barn är känsliga mot hälsofarorna som cyaniden medför. Symptom på cyanidförgiftning kan visa sig omedelbart efter måltiden och de är orolighet, svindel, illamående, uppkastningar och svaghetskänsla. I förgiftningsfall är det alltid skäl att kontakta en läkare.
På grund av att kärnorna innehåller amygdalin borde intaget av bittra aprikoskärnor vara högst 1—2 stycken om dagen. I några länder har inrapporterats mycket allvarliga förgiftningsfall till följd av stora intag av bittra aprikoskärnor. Också i Finland har konstaterats enstaka förgiftningsfall. Vi känner inte till långtidseffekterna av intag av amygdalin och det är också sannolikt att amygdalinets skadeverkningar endast är direkta. Om du tidigare använt rikliga mängder aprikoskärnor utan att ha fått några symptom, har du ingen orsak att uppsöka en läkare.
Cyanogena glykosider förekommer också i vissa andra livsmedel, såsom bittermandelkärnor, linfrön och kassava. För dessa livsmedels del är det sedvanliga bruket ändå annorlunda och/eller så används de enligt särskilda behandlings- och bruksanvisningar. Använda enligt anvisningarna är dessa livsmedel säkra och cyaniden medför då ingen fara. I vanliga (”söta”) aprikos- eller mandelkärnor är halterna cyanogena föreningar betydligt mindre i jämförelse med de bittra varianterna.
Livsmedelsföretagarna bör beakta de cyanogena föreningarna i sin egenkontroll i sådana fall, då faror som hänför sig till sådana ingår i deras verksamhet. Industriell marsipan och motsvarande produkter jämte bittermandelaromer kan till exempel tryggt användas enligt givna anvisningar