Vid hanteringen av slaktkroppar av vildsvin som fällts vid jakt är det bra att följa metoder som säkerställer livsmedelssäkerheten och förhindrar att sjukdomar som kan förekomma hos det fällda djuret sprids till andra djur eller människor. Denna anvisning gäller den aktuella infektionssituationen där afrikansk svinpest (ASF) inte har konstaterats i Finland, men där risken för att sjukdomen sprids till Finland existerar. Andra bakterie-, virus- och parasitsjukdomar kan också förekomma i vildsvin, och det är bra för preventionen att iaktta omsorg och god hygien. Vid hantering av slaktavfall från vildsvin är det också bra att komma ihåg att det kan finnas sjukdomar som kan överföras till människor eller djur i slaktavfallet.
Anvisningen gäller inte jakt på vildsvin utanför Finland, då man vid jakt i andra länder alltid ska beakta den lokala sjukdomssituationen och lokala anvisningar. Om man vill importera ett vildsvin som fällts vid jakt i utlandet eller dess kött till Finland, ska restriktionerna för införsel i landet både från andra EU-medlemsstater och från länder utanför EU beaktas.
Om du har fällt ett frilevande vildsvin som verkar vara friskt, kan du använda det som livsmedel på sedvanligt sätt. Ett djur som verkar vara sjukt får inte användas som livsmedel och får inte ges till hundar eller andra djur ens efter tillredning. Kommunalveterinären ska omedelbart underrättas om sjukt vildsvin. Kroppen ska lämnas kvar i väntan på kommunalveterinärens anvisningar om hur den ska hanteras.
Anvisningen är indelad i följande helheter:
- Behandling av ett fällt vildsvin på fångstplatsen
- Var ska vildsvinet slutslaktas?
- Behandling av slaktkroppar av vildsvin för eget bruk
3.1. Handhygien och skyddskläder
3.2. Redskap och hanteringsutrymmen
3.4. Kylning av slaktkroppar och ytterligare bearbetning av kött
3.5. Tvätt och desinficering av lokaler, redskap och utrustning
3.6. Tvätt- och desinfektionsmedel
- Hantering och bortskaffande av slaktavfall och annat avfall
- Hantering av ett djur som misstänks vara sjukt
- Sjukdomar som sprids genom vildsvin
- Allmänt sjukdomsskydd
1. Behandling av ett fällt vildsvin på fångstplatsen
När du hanterar en kropp av ett jagat vildsvin är det bra att se till att det finns så lite blod, delar av djur eller sekret som möjligt kvar i terrängen. Om ett djur har en smittsam sjukdom, kan man genom omsorgsfulla åtgärder minska spridningen av sjukdomsalstrare i miljön och överföring av sjukdomar till andra djur. Omsorgsfulla åtgärder och skyddsutrustning skyddar också jägaren mot eventuella infektioner som kan förekomma i viltet.
Om du avser att leverera vildsvinet till en inrättning för vilthantering för officiell köttbesiktning, följ de hanterings- och transportinstruktioner som gäller köttbesiktning och vilthanteringsanläggningar. Denna anvisning gäller inte leverans av vildsvin till köttbesiktning. Denna anvisning gäller inte heller försäljning av obesiktat kött av vildsvin från en registrerad livsmedelslokal. Se länkar till ytterligare information i slutet av anvisningen.
Efter att djuret fällts och avblodats, transportera vildsvinet till ett skyddat utrymme där det kan slutslaktas hygieniskt. Rekommendationen är att vildsvinets kropp transporteras utan att dess bukhåla öppnas, så att smuts inte hamnar in i kroppen och så att inga vätskor eller andra potentiellt smittfarliga ämnen kommer ut i terrängen.
När du flyttar kroppen i terrängen, använd t.ex. en pulka eller en plastlåda i vilken kroppen får plats. Om kroppen är liten, kan den bäras. Du kan också flytta kroppen insvept i en stark presenning. Om du använder en presenning är det bra att försluta "paketets" ändar, så att vätskor inte rinner ut i terrängen. Kroppen kan till exempel transporteras med bil och släpvagn eller med paketbil. Transportunderlaget som kommer i beröring med kroppen ska vara rent. Transportmedlet bör skyddas mot vätskor som rinner ut ur slaktkroppen och rengöras efter transporten. Om det finns flera slaktkroppar får de inte staplas ovanpå varandra under transporten och inte heller i övrigt.
Om du emellertid tar ut kroppen i terrängen, ska du helst ta med dig tarmarna och de inre organen och bortskaffa dem på lämpligt sätt. Tarm och organ kan transporteras t.ex. i en plastlåda. Om du inte tar med tarmarna och de inre organen rekommenderas att du gräver ner dem i marken. Syftet med detta är att hindra asätare och andra vildsvin från att få tillgång till avfallet och sprida eventuella sjukdomsalstrande mikrober. Du kan också gräva ner jord som kontaminerats med blod. Lagstiftningen (förordningen om animaliska biprodukter) tillåter att tarmar och slaktavfall från friskt frilevande vilt lämnas som sådana i terrängen, men detta rekommenderas inte eftersom de medför risk för spridning av sjukdomar.
Om djuret är sjukt ska dess kropp och slaktavfall enligt lagstiftningen alltid bortskaffas på så sätt att smittspridning förhindras. Då får tarmar och annat slaktavfall inte lämnas i terrängen utan att de grävs ner i marken. Gräva ner avfall i marken, se stycke 4.
2. Var ska vildsvinet slutslaktas?
Den fortsatta behandlingen, dvs. slutslaktningen av ett djur som fällts vid jakt ska utföras i ett lämpligt inomhusutrymme. Det kan vara ett jaktsällskaps slaktskjul, något annat motsvarande skyddat utrymme eller en godkänd inrättning för vilthantering. Valet av utrymmet beror på huruvida köttet kommer att användas själv eller levereras till köttbesiktning och/eller säljas.
Kraven i livsmedelslagstiftningen gäller inte kött som jägaren använder i sitt eget hushåll, men de gäller kött som säljs eller överlåts till andra. Ett djur som är avsett för eget bruk kan hanteras i vilken lokal som helst, men det är bra att iaktta hygieniska förfaranden. God hygien främjar köttets hållbarhet och upprätthåller dess goda kvalitet. Även friska djur och deras kött kan innehålla sjukdomsalstrare som medför en hälso- och förskämningsrisk som gör att djuren, köttet och skinnen och andra jakttroféer samt slaktavfall ska behandlas hygieniskt.
Om du tänker sälja (eller på annat sätt överlåta) kött från vildsvin, ska köttet hanteras och säljas eller överlåtas i en lokal som är registrerad som livsmedelslokal. Alternativt kan slaktkroppen levereras till en för slutslaktning godkänd inrättning för vilthantering för köttbesiktning.
Om kroppen av ett vildsvin har levererats till en inrättning för vilthantering och genomgått köttbesiktning har den godkända slaktkroppen märkts med kontrollmärke, dvs. "stämplats". Den besiktade slaktkroppen kan levereras till anläggningar inom köttbranschen för beredning samt för försäljning till butiker eller restauranger. Obesiktat kött av vildsvin får inte levereras till butiker eller restauranger. Mer information om köttbesiktning finns på Livsmedelsverkets webbplats, se avsnittet "För mer information".
Slaktskjul är en inofficiell term. Med detta avses i denna anvisning den lokal som används för slakt av vilt. Slaktskjulet kan ägas av en jaktklubb, en kommersiell aktör eller t.ex. en privatperson. Ett slaktskjul är en registrerad livsmedelslokal om en anmälan om registrering av livsmedelslokalen har gjorts till den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn. Från en registrerad livsmedelslokal kan små mängder obesiktat viltkött säljas/överlåtas till privatpersoner för deras eget privata bruk. Köttet måste undersökas för trikiner och resultatet måste vara negativt innan köttet får säljas eller överlåtas vidare. Trikinundersökning utförs i ett godkänt laboratorium (se avsnitt 3.3). Anvisningar om registrerade livsmedelslokaler finns på Livsmedelsverkets webbplats, se avsnittet "För mer information".
I ett slaktskjul som inte är registrerat får endast kött av vildsvin som är avsett för jägarnas eget bruk behandlas.
3. Behandling av slaktkroppar av vildsvin för eget bruk
Instruktioner för förfarandena är rekommendationer. Avhuda och ta ur vildsvinet så fort som möjligt efter att det fällts. Avhudningen bidrar till att slaktkroppen svalnar.
När vilt som är avsett att användas som livsmedel hanteras ska särskild uppmärksamhet fästas vid hygieniska förfaringssätt. Vid all hantering av slaktkroppen ska man vara försiktig med att inte smutsa ner köttet. Händerna ska vara tvättade och rena. Köttet ska skyddas mot bl.a. tarminnehåll, avföring, urin, smutsiga hår och stänkande vatten. Vid avhudning rekommenderas den så kallade två knivars tekniken, där en smutsig kniv omedelbart byts ut mot en ren. Slaktkroppens behandlingsplats ska vara ren och det är bra att ha tillgång till rinnande kallt vatten och även varmt vatten på platsen. Golvet bör vara försett med avlopp och lokalen ska ha en bra belysning.
Vilt som inte alls är avsett att användas som livsmedel ska avhudas och på annat sätt hanteras på en annan plats än där djur som är avsedda som livsmedel hanteras.
3.1. Handhygien och skyddskläder
Tvätta händerna innan du börjar arbeta och innan du tar på dig skyddshandskar. Använd varmt vatten och tvål. Det är bra att använda skyddshandskar för engångsbruk och lämpliga rena skyddskläder, t.ex. skyddsoverall och/eller förkläde. Händerna tvättas och/eller skyddshandskarna tvättas/byts alltid när de blivit smutsiga under slakten, och när man efter avhudningen övergår till att hantera den rena, avhudade slaktkroppen. Det oskyddade köttet berörs så lite som möjligt.
3.2. Redskap och hanteringsutrymmen
Använd rena och sterila redskap vid slakten och hanteringen av köttet. Redskapet, till exempel kniven byts ut mot en ren om den blir smutsig under arbetet. Därför bör det finnas flera knivar tillgängliga.
Vildsvin som fällts vid jakt och som verkar vara friska kan behandlas i samma slaktlokaler som övrigt vilt. Det är dock rekommenderat att slaktkroppar av vildsvin behandlas vid en annan tidpunkt än de andra viltarterna.
3.3. Provtagning
Prover bör tas från vildsvinskroppen för virusundersökning. Prover som sänts till Livsmedelsverket undersöks för förekomsten av afrikansk svinpest (ASF), klassisk svinpest (CSF) och Aujeszkys sjukdom (AD). Livsmedelsverket betalar ett arvode för prover som sänts in för virusundersökning. Undersökningens resultat behöver inte inväntas innan köttet används som livsmedel när afrikansk svinpest inte har konstaterats i landet.
Dessutom rekommenderas att ett prov alltid tas av vildsvin för trikinundersökning. En förteckning över laboratorier som utför trikinundersökningar finns i anvisningarna för provtagning. Om trikiner, dvs. trikinellor, upptäcks i köttet, duger det inte som livsmedel.
3.4. Kylning av slaktkroppar och ytterligare bearbetning av kött
Efter slakten kyls slaktkroppen ned. För nedkylning lämpar sig ett maskinellt nedkylt kylrum eller någon annan sval lokal inomhus. Den rekommenderade kylanläggningstemperaturen är 0–7 oC. Det rekommenderas att slaktkroppen kyls ned hängande och på så sätt att den inte vidrör andra slaktkroppar eller konstruktioner i rummet, t.ex. väggarna. Eftersom afrikansk svinpest eller någon annan farlig djursjukdom inte förekommer i Finland kan slaktkroppar av vildsvin förvaras i samma kylrum som kroppar av annat vilt.
Styckning och skärning av en nedkyld slaktkropp ska utföras i rena utrymmen och med rena redskap.
3.5. Tvätt och desinficering av lokaler, redskap och utrustning
Det rekommenderas att redskapen och arbetsbordens ytor tvättas och desinficeras efter varje jakt eller hantering av ett fångstparti och alltid mellan hanteringen av olika djurarter. Vid tvätt av lokalerna får vatten inte stänka på köttet. Slaktkroppen ska inte tvättas eller sköljas.
För tvätt används varmt vatten, borste och allmänna tvättmedel som lämpar sig för livsmedelslokaler (kök). All synlig smuts tvättas bort genom borstning. Följ bruksanvisningen för tvättmedlet. Ytorna och tillbehören får torka innan de används nästa gång.
Det rekommenderas att slaktskjulets utrustning och arbetsbord som har kommit i kontakt med slaktkroppen eller kött av vildsvin inte enbart tvättas utan också desinficeras efter varje behandling och mellan olika djurarter. Före desinficeringen ska ytorna tvättas, eftersom desinfektionsmedel inte förstör mikrober om det finns smuts på ytorna, t.ex. blod eller fett. Följ bruksanvisningen för desinfektionsmedlen. Ytor som kommer i kontakt med slaktkroppar eller kött sköljs med rent vatten efter desinficeringen.
Knivar och liknande redskap kan efter diskning steriliseras genom att de kokas i kokande vatten i 10 minuter, om de tål kokning.
Skyddskläder som används vid slakt och hantering av slaktkroppen ska tvättas efter varje användning. Tvätta kläderna i högsta möjliga temperatur enligt tvättanvisningarna. Skyddskläderna kan också vara engångskläder.
De som har deltagit i jakten på vildsvin bör rengöra sin egen utrustning efter varje jakt. Det är särskilt viktigt att rengöra utrustning och skor om jägaren övergår till att jaga vildsvin på ett annat område eller om han varit på jakt utomlands.
3.6. Tvätt- och desinfektionsmedel
Tvätt- och desinfektionsmedel ska väljas enligt på deras användningsändamål och -objekt. Olika ämnen lämpar sig för olika ytmaterial och endast en del av dem lämpar sig för rengöring av ytor som kommer i kontakt med livsmedel. Vissa ämnen fungerar endast vid rumstemperatur, andra fungerar också nära 0 graders temperatur. Följ tillverkarens bruksanvisningar och läs säkerhetsdatabladet. Här följer några exempel på desinfektionsmedel som är effektiva mot afrikansk svinpest:
- Hypoklorit 0,1 %–0,5 % (effekttid 30 min)
- 2–3 % jodföreningar (effekttid 30 min)
- Etanol 70–90 %. Alkoholbaserade ämnen fungerar också i köld.
- Släckt kalk (SL 90) t. ex. i en hink med lock. För desinficering av mark, djurstall m.m.
- Desinficerande handspritprodukter (t.ex. etanol 70–90 %, ersätter inte handtvätt)
- Andra preparat, t.ex. Virkon S 1 % lösning
Under vintern och under kalla förhållanden bör ett desinfektionsmedel användas som också fungerar vid låg temperatur.
4. Hantering och bortskaffande av slaktavfall och annat avfall
Enligt rekommendationen ska slaktavfall från vildsvin som fällts vid jakt bortskaffas så att vildsvin eller andra frilevande djur inte kommer åt att äta eller sprida dem. Slaktavfallet kan begravas i marken. Nedgrävningen kan utföras där djuret har slutslaktats eller vid behov redan på fångstplatsen. I närheten av slaktskjulet borde finnas en färdig djup grop för slaktavfallet. Gropen ska vara omgiven av stängsel. Över gropen bör finnas ett lock som täcker slaktavfallet tills slaktavfallet täcks med jord. Gropen ska vara tillräckligt djup så att det är möjligt att täcka över slaktavfallet med ett tillräckligt tjockt lager jord (rekommendationen är minst 1 m). Slaktavfall och delar av djur får inte begravas i plastsäckar eller andra förpackningar som inte förmultnar. Då platsen för nedgrävning av avfallet utses, ska hänsyn tas till att nedgrävningen inte medför risk för grund- eller brunnsvatten.
Slaktavfall kan också levereras till Honkajoki Oy:s bearbetningsanläggning för biprodukter eller till en avfallsförbränningsanläggning för förbränning som blandavfall. Honkajoki Oy tar emot biprodukter enligt avtal, och anläggningen ska kontaktas på förhand. Biprodukterna kan samlas in i en container som Honkajoki Oy hämtar enligt överenskommelse. Avfall som inte härrör från djur, t.ex. plast, metall eller jord, får inte sändas till Honkajoki Oy:s bearbetningsanläggning tillsammans med biprodukterna. Det gäller också att kontakta avfallsförbränningsanläggningen på förhand för att komma överens om behandlingen. I vissa fall kan det vara möjligt att gräva ner biprodukter på avstjälpningsplatsen. Alla avstjälpningsplatser tar inte emot slaktavfall som ska begravas, och därför ska man komma överens om det direkt med den berörda avstjälpningsplatsen.
Annat avfall från jakt på vildsvin, såsom sopsäckar för engångsbruk, skyddsdukar av plast och skyddshandskar bör bortskaffas som blandavfall. Blandavfall förs till avfallsinsamlingen.
5. Hantering av ett djur som misstänks vara sjukt
Om man fällt ett vildsvin som är eller misstänks vara sjukt ska kommunalveterinären omedelbart underrättas om detta. Vildsvinet kan ha afrikansk svinpest med så varierande symptom att sjukdomen inte kan diagnostiseras med bara ögat. Ett vildsvin som är eller misstänks vara sjukt får inte förflyttas eller öppnas eller tas ur förrän kommunalveterinären har gett sitt tillstånd till detta. Om urtagningen har inletts innan misstanken om sjukdom vaknar, ska djurets kropp och övriga delar lämnas kvar på platsen tills kommunalveterinären har gett närmare anvisningar om de åtgärder som ska vidtas. Det är bra att täcka över slaktkroppen med en presenning eller lyfta den på en släpvagn e.d. så att andra djur inte kommer åt den. Redskap, skyddskläder och andra föremål som är nedsmutsade med sekret eller blod från ett djur som misstänks vara sjukt ska hanteras på så sätt att eventuell smitta inte sprids någon annanstans. Utrustning och redskap som blivit smutsiga tvättas omsorgsfullt. Det är viktigt att hela kroppen eller prov från ett vildsvin som är sjukt, som påträffats dött eller som dött i en krock kan undersökas för afrikansk svinpest utan dröjsmål. Kommunalveterinären tar prov av ett djur som misstänks vara sjukt, eller så tar jägaren proven i enlighet med kommunalveterinärens anvisningar. Den återstående kroppen grävs ned eller bortskaffas på något annat sätt som kommunalveterinären anger. Livsmedelsverket betalar ett arvode till den som anmäler ett vildsvin som är sjukt, som påträffats dött eller som dött i en krock. För utbetalning av arvodet ska en fakturablankett skickas till Livsmedelsverket.
Mer information och blanketter
6. Sjukdomar som sprids genom vildsvin
Sjukdomsalstrare som förekommer i vildsvin kan smitta tamsvin, och vissa av dem kan också smitta till exempel hundar. Utöver risken för afrikansk svinpest bör man ta hänsyn till andra sjukdomsalstrare vid hanteringen av vildsvin. I vildsvin kan det också förekomma många bakterier, virus eller parasiter som kan överföras till människor (s.k. zoonos). Afrikansk svinpest smittar inte människor.
Mer information om afrikansk svinpest.
I Finland har antikroppar mot Aujeszkys sjukdom (AD) påvisats i vildsvin. Aujeszkys sjukdom orsakas av ett herpesvirus hos svin. Sjukdomen överförs inte till människor, men kan överföras till hus- och sällskapsdjur och vara farlig för dem. Sjukdomen kan spridas via slaktkroppar och organ från sjuka svin eller vildsvin, och därför ska inga okokta delar av dessa djur ges till hundar eller katter.
Mer information om Aujeszkys sjukdom.
I Finland har bakterien Brucella suis biovar 2 påträffats hos vildsvin. Sjukdomen är relativt vanlig hos vildsvin och fältharar i Europa. Det kan även smitta hundar. Denna typ av brucella orsakar dock sällan sjukdom hos människor. Hos människor kan bakterien orsaka inflammationssymtom. För att förhindra spridning av denna och andra infektioner rekommenderas att kroppar av vildsvin alltid behandlas med skyddshandskar (engångshandskar av plast) och att inga delar av djuret ges råa till hundar.
Mer information om brucellos.
Det förekommer trikiner i vildsvin i Finland. Trikiner, dvs. trikinellor är rundmaskar som är farliga för människor och som även kan överföras till hundar och andra däggdjur. Trikiner smittar om man äter otillrett eller bristfälligt tillrett kött. Livsmedelsverket rekommenderar att kött av vildsvin alltid undersöks för trikiner innan det används som livsmedel. Trikinundersökning ingår också i den officiella köttbesiktningen.
Mer information om trikinos.
Andra möjliga zoonotiska patogener hos vildsvin är t.ex. salmonella, bakterierna Yersinia pseudotuberculosis och Mycobacterium samt hepatit E- virus och parasiten toxoplasma.
Mer information om zoonooser.
7. Allmänt sjukdomsskydd
För att kunna hantera risken för smittsamma sjukdomar hos produktionsdjur ska djurhållningsplatser för produktionsdjur ha ett adekvat sjukdomsskydd. Slaktkroppar och skinn från vilt och jaktredskap får aldrig hanteras i lokaler som används för husdjur. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid skyddet av persontrafiken och vid sjukdomsskyddet av verksamheten på svingårdar, om de personer som arbetar på svingårdarna deltar i jakten på vildsvin. Kött från vilt eller slaktavfall bör inte ges otillrett till hundar. När köttet eller organen tillreds omsorgsfullt, dör de patogena mikroberna, och då finns ingen risk för infektion. Eftersom vissa patogener (t.ex. ASF och AD) kan överleva i köttet från vildsvin, gäller det vid hanteringen av kött från vildsvin att ta hänsyn till möjligheten till indirekt överföring av infektioner. Efter hantering av slaktkroppar och kött från vildsvin ska man omsorgsfullt sköta om sjukdomsskyddet, dvs. tvätta sig och se till att kläder och utrustning byts ut innan man arbetar på svingården.