TSE-riskmaterial uppkommer i samband med slakt av nötkreatur, får och getter samt vid styckning av deras kött. TSE-riskmaterial är en biprodukt av kategori 1. TSE-riskmaterial klassificeras som en biprodukt av kategori 1 och ska avlägsnas i slakteriet eller styckningsanläggningen och transporteras till en anläggning som är godkänd för bearbetning av biprodukter av kategori 1. Syftet med att avlägsna och bortskaffa riskmaterialet är att säkerställa att materialet i fråga inte hamnar i livsmedels- eller foderkedjan eller i miljön. På så sätt kan man förebygga eventuella risker för människors och djurs hälsa.
TSE-riskmaterial definieras i bilaga V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati.
Nedan finns en förteckning över vävnader som betraktas som TSE-riskmaterial. I fråga om nötkreatur gäller förteckningen djur med ursprung i ett land med försumbar BSE-risk (exempelvis Finland). Om nötkreaturet har sitt ursprung i ett annat land än Finland ska man kontrollera vilka vävnader som bör avlägsnas som TSE-riskmaterial i enlighet med lagstiftningen.
Nötkreatur (nöt, bison, vattenbufflar):
- skalle utom underkäke, men inklusive hjärna och ögon, från nötkreatur som är äldre än 12 månader
- ryggmärg från nötkreatur som är äldre än 12 månader
Får och getter:
- skalle, inklusive hjärna och ögon, från får och getter som är äldre än 12 månader (eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet)
- ryggmärg från får och getter som är äldre än 12 månader
TSE-riskmaterial omfattar hela nötkreatur, får och getter som är äldre än 12 månader och från vilka riskmaterialet inte har avlägsnats samt djur som har smittats eller misstänks vara smittade med TSE.
Även material av animaliskt ursprung som separerats från avloppsvattnet från nötkreaturs-, får- och getslakterier och styckningsanläggningar, det vill säga material som samlats in på en 6 mm sil i kloakerna, ska behandlas som TSE-riskmaterial ifall djuren har separerats från slaktkroppen i fråga.