Hur bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen inverkar på myndigheternas upphandlingar

I 1 § i livsmedelsmarknadslagen föreskrivs följande:

”Denna lag tillämpas på avtal och praxis som gäller handel med jordbruksprodukter och livsmedel mellan näringsidkare. Vad som i denna lag föreskrivs om avtalsvillkor gäller även avtalspraxis.

De bestämmelser i 2 a–2 g § som hänför sig till leveransavtal för jordbruksprodukter och livsmedel tillämpas om leverantören har en mindre omsättning än köparen och köparens omsättning är minst 2 miljoner euro och åtminstone en av dem är etablerad i Europeiska unionen. Paragraferna i fråga, med undantag för kravet som gäller omsättningen, tillämpas också när köparen är en myndighet inom Europeiska unionens område. – –”

Med tanke på tillämpningen av livsmedelsmarknadslagen ska det utredas om förutsättningarna för produkten och parterna uppfylls. Lagen tillämpas på avtal mellan näringsidkare, men också när en myndighet är part i ett köp. Myndigheten kan vara leverantör eller köpare av jordbruksprodukter eller livsmedel.

I denna anvisning och i livsmedelsmarknadslagen används termen myndighet för aktörer som bedriver offentlig upphandling. Begreppet upphandlande enhet hänför sig till terminologin i upphandlingslagen och tillämpas således inte i samband med livsmedelsmarknadslagen.

I livsmedelsmarknadslagen avses med myndighet myndigheter, offentligrättsliga inrättningar och sammanslutningar av dessa. Syftet med definitionen i lagen är att motsvara definitionen av myndighet i UTP-direktivet.

Enligt UTP-direktivet (skäl 11) ska direktivet tillämpas på alla myndigheter som är verksamma som köpare. Definitionen av offentlig myndighet i direktivet (artikel 2.3) omfattar ”nationella, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ samt sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ”. Mot bakgrund av ovanstående är definitionen av myndighet vidsträckt. Lagen innehåller inga undantag från definitionen av myndighet. Definitionen verkar således omfatta alla myndigheter som är verksamma i Finland.

Bestämmelserna i 2 a-2 g § i livsmedelsmarknadslagen tillämpas på avtal om leverans av jordbruksprodukter och livsmedel som myndigheterna ingått, när åtminstone en av parterna i leveransavtalet är etablerad inom Europeiska unionen. När det gäller myndigheterna definieras inte omsättningen. Lagen tillämpas inte på avtal mellan myndigheter och konsumenter.

Dessutom ska det utredas om den produkt som är föremål för upphandlingen är en sådan jordbruksprodukt eller ett sådant livsmedel som avses i livsmedelsmarknadslagen. I livsmedelsmarknadslagen avses med jordbruksprodukter produkter som avses i bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med undantag av fiskprodukter.

Enligt samma lag är livsmedel de fiskprodukter som förtecknas i bilaga I samt produkter som framställts av jordbruks- och fiskprodukter för användning som livsmedel. Lagens tillämpningsområde omfattar således många olika produkter, inklusive icke-livsmedelsprodukter. Anvisningar om produkter enligt livsmedelsmarknadslagen kan läsas här.

Bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen ska tillämpas på avtal om offentlig upphandling av jordbruksprodukter och livsmedel, även om det är fråga om en mindre upphandling, dvs. upphandlingens värde överstiger inte upphandlingslagstiftningens tröskelvärden. Köparen svarar för att bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen följs.

Aktörerna bör beakta livsmedelsmarknadslagens eventuella retroaktiva konsekvenser för upphandlingsavtalen. De avtal som ingåtts före lagens ikraftträdande (1.11.2021) ska bringas i överensstämmelse med kraven i den nya lagen före 1.5.2022. Detta krav gäller således också avtal som ingåtts före 1.11.2021 och som fortfarande är i kraft efter 1.5.2022.

Bestämmelser om förbuden i livsmedelsmarknadslagen finns i lagens 2 a-2 h §. I denna anvisning granskas dessa förbud i tillämpliga delar med tanke på myndigheternas upphandling.

Betalningstid (2 a §)

"Köparen ska betala jordbruksprodukter eller livsmedel inom 30 dagar från leveransdagen eller från den dag då det belopp som ska betalas fastställs, om denna dag infaller senare än leveransdagen. Om köparen fastställer det belopp som ska betalas börjar betalningstiden dock löpa från leveransdagen.

Om det i leveransavtalet har kommits överens om regelbundna leveranser, ska köparen med avvikelse från 1 mom. betala jordbruksprodukter eller livsmedel inom 30 dagar från utgången av en överenskommen leveransperiod eller från den dag då det belopp som ska betalas för den leveransperioden fastställs, om denna dag infaller senare än utgången av leveransperioden. Om den överenskomna leveransperioden är längre än en månad börjar betalningstiden dock löpa en månad från det att leveransperioden inleds. Om köparen fastställer det belopp som ska betalas börjar betalningstiden löpa från utgången av den överenskomna leveransperioden.

Den betalningstid som avses i 1 och 2 mom. kan dock vara högst 60 dagar, om det inte är fråga om en färskvara och om det klart och tydligt har kommits överens om detta i leveransavtalet.

Genom denna paragraf begränsas med undantag för de betalningstider som anges i 1–3 mom. inte tillämpningen av de påföljder för betalningsdröjsmål och borgenärens tillgängliga rättsmedel som anges någon annanstans i lag eller tillämpningen av de värdefördelningsklausuler som avses i artikel 172 a i marknadsordningsförordningen. Om avtalsparterna inte har kommit överens om förfallodagen för en fordran eller om betalningstiden enligt avtalet är längre än vad som anges i 1–3 mom., anses fordran dock förfalla till betalning vid utgången av den maximibetalningstid som anges i denna paragraf.

De krav som avses i denna paragraf tillämpas inte på betalningar som

1) görs av en köpare till en leverantör i enlighet med det program för utdelning i skolor som avses i marknadsordningsförordningen,

2) görs av de offentliga organ som tillhandahåller hälso- och sjukvård och som avses i artikel 4.4 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner,

3) gäller avtal mellan leverantörer av druvor eller must för vinframställning och deras direkta köpare.”

Livsmedelsmarknadslagen innehåller undantag både i fråga om systemet med utdelning i skolan och i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster.

På produkter som levereras inom ramen för systemet med utdelning i skolan tillämpas inte livsmedelsmarknadslagens bestämmelser om betalningstid. Systemet med utdelning i skolan gäller produkter som har beviljats stöd för skolmjölk eller stöd för frukt i skolan. De produkter som berättigar till stöd för skolmjölk och stöd för frukt i skolan kan variera från år till år. Mer information om systemet med utdelning i skolan kan du läsa här.

Den maximala betalningstiden för de betalningar som erläggs av offentliga samfund som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster har inte förlängts i Finland på det sätt som direktiv 2011/7/EU möjliggör, utan de omfattas av den maximala betalningstiden på 30 dagar, som det föreskrivs om i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal (30/2013). 

Anvisningar om betalningstiderna enligt livsmedelsmarknadslagen kan läsas här.

Annullering av en order (2 b §)

"Köparen får inte tillämpa ett villkor eller ett förfarande enligt vilket köparen kan annullera en order av produkter senare än 30 dagar före den överenskomna leveranstidpunkten."

Tidsfristen för att annullera beställningar är densamma för alla produkter som omfattas av tillämpningsområdet för livsmedelsmarknadslagen. Köparna kan således inte avtala om en kortare ångerfrist än 30 dagar. Till exempel felaktiga beställningar som gjorts av köparen går inte att annullera mindre än 30 dagar före den överenskomna leveranstidpunkten. Bestämmelsen om att annullera beställningar gäller också myndigheter.

Ensidiga ändringar av villkoren (2 c §)

"I ett avtal får det inte tillämpas ett villkor eller förfarande enligt vilket köparen ensidigt kan ändra villkoren i ett leveransavtal för jordbruksprodukter eller livsmedel i fråga om intervall, metod, plats, tid eller volym för leveransen, kvalitetskrav, betalningsvillkor eller priser, eller vad gäller tillhandahållandet av de tjänster som avses i 2 d § 2 mom."

Ett avtal om upphandling av jordbruksprodukter och livsmedel får inte innehålla ett villkor som gör det möjligt för köparen att ensidigt ändra villkoren i avtalet. I avtalet kan det ändå till exempel anges att parterna kan komma överens om att ändra redan överenskomna villkor.

Enligt direktivet kan det dock vara tillåtet med avtal där det uttryckligen anges att köparen i ett senare skede kan precisera någon konkret omständighet i anslutning till affärstransaktionen när det gäller framtida beställningar. En sådan omständighet kan till exempel gälla mängderna produkter som ska beställas. Avtalet täcker således nödvändigtvis inte alla aspekter av transaktionen mellan leverantören och köparen.

Det bör dock beaktas att även om en gemensamt överenskommen ändring skulle vara godtagbar med tanke på livsmedelsmarknadslagen, kan frågan bedömas på något annat sätt i upphandlingslagstiftningen. En ändring av ett upphandlingsavtal ska bedömas från fall till fall mot bakgrund av 136 § i upphandlingslagen.

Förbjudna betalningar (2 d §)

"I ett avtal får det inte tillämpas ett villkor eller förfarande enligt vilket köparen i fråga om jordbruksprodukter eller livsmedel av leverantören kan kräva

1) betalning som inte är kopplad till försäljningen,

2) betalning för den försämring eller förlust som sker i köparens lokaler eller efter det att äganderätten har övergått till köparen, om inte sådan försämring eller förlust beror på leverantörens försumlighet eller fel,

3) ersättning för kostnaderna för att behandla klagomål från kunder i samband med försäljningen, om inte sådana klagomål beror på leverantörens försumlighet eller fel.

Om parterna inte tidigare klart och tydligt har kommit överens om det i leveransavtalet eller i ett efterföljande avtal mellan leverantören och köparen, får köparen när det gäller jordbruksprodukter eller livsmedel inte av leverantören kräva betalning för

1) lagring, skyltning med eller listning, eller tillhandahållande på marknaden,

2) kostnaderna för rabatter som utgör en del av en marknadsföringskampanj,

3) reklam eller marknadsföring,

4) kostnaderna för inredningen av lokaler som används vid försäljning.

Om köparen och leverantören har avtalat om de betalningar som avses i 2 mom., ska köparen på begäran förse leverantören med

1) en skriftlig beräkning av betalningen per enhet eller av den sammanlagda betalningen,

2) när det gäller situationer som avses i 2 mom. 1, 3 och 4 punkten en skriftlig kostnadsberäkning och underlaget för denna beräkning,

3) när det gäller situationer som avses i 2 mom. 2 punkten uppgifter om under vilken tidsperiod de säljfrämjande åtgärderna ska genomföras och den förväntade mängd produkter som kommer att beställas till rabatterat pris."

Utgångspunkten för bedömningen av de i bestämmelsen nämnda betalningar som inte är kopplade till försäljningen är huruvida leverantören får någon motprestation för tilläggsbetalningen. Betalningar utan motprestation ska anses vara förbjudna. Om parterna inte har kommit överens om något annat, ska betalningar för de verksamheter som anges i punkt 2 vara förbjudna.

Man måste från fall till fall granska om de förbud som ingår i livsmedelsmarknadslagen går att tillämpa på avtal om offentlig upphandling. I fråga om företagshemligheter och tekniska anvisningar bestäms förbuden och påföljderna i enlighet med lagen om företagshemligheter (595/2018).

Avtal och anbud som gäller leverans av jordbruksprodukter (3 §)

"Ett avtal om leverans av jordbruksprodukter från en producent till ett medelstort eller större än medelstort företag inom livsmedelsindustrin eller parti- eller detaljhandeln ska ingås skriftligen, om det inte är fråga om socker eller en i artikel 148.3 eller 168.5 i marknadsordningsförordningen avsedd levereras från en medlem av ett andelslag till andelslaget i fråga. Bestämmelser om vad avtalen åtminstone ska innehålla och när de ska ingås finns i fråga om obehandlad mjölk i artikel 148.2 i marknadsordningsförordningen och i fråga om övriga jordbruksprodukter i artikel 168.4 i den förordningen. Köparen svarar för att kraven iakttas.

De krav som avses i 1 mom. tillämpas inte, om producenten skriftligen meddelar att kraven eller en del av dem inte behöver iakttas i avtalet i fråga.

Bestämmelser om rätten för en producent eller producentorganisation att kräva att anbud lämnas skriftligen finns i fråga om obehandlad mjölk i artikel 148.1 led a i marknadsordningsförordningen och i fråga om andra jordbruksprodukter än socker i artikel 168.1 led a i den förordningen."

Livsmedelsmarknadslagens krav på skriftliga leveransavtal gäller inte de myndigheter som är köpare. I bestämmelserna om offentlig upphandling ska den upphandlande enheten dock beakta 128 § i upphandlingslagen, enligt vilken den upphandlande enheten ska ingå ett upphandlingskontrakt skriftligen.

Köparna ska på begäran av leverantören skriftligen fastställa villkoren i avtal om leverans av jordbruksprodukter och livsmedel (2 g § i livsmedelsmarknadslagen). Köparna ska också beakta de krav på avtalens minimiinnehåll som ställs i 3 § i livsmedelsmarknadslagen när de köper jordbruksprodukter direkt från producenterna.

Följande exempel gäller situationer som hänför sig till lagens tillämpningsområde när finska myndigheter är part i ett köp. Exemplen är förenklade. De utgör inte en uttömmande förteckning över olika tillämpningssituationer för lagen.

Produkter och tillämpningsområde

Exempel 1

1. Myndigheten köper potatis- och köttprodukter att värma till skolbespisningen.
2. Potatis- och köttprodukter som ska värmas är livsmedel som avses i lagen, men de är ändå inte produkter som omfattas av systemet med utdelning i skolan. Därmed måste myndigheten tillämpa livsmedelsmarknadslagens bestämmelser på dessa upphandlingar.

Exempel 2

1. Kommunens tekniska sektor köper granplantor och rosor som ska användas i planteringar på grönområden.
2. Granplantor och rosor är jordbruksprodukter som avses i lagen. Därmed måste livsmedelsmarknadslagens bestämmelser tillämpas på leveransavtalet.

Exempel 3

1. Myndigheten köper livsmedel som hör till lagens tillämpningsområde från ett land utanför EU.
2. Det räcker att en av avtalsparterna (den finländska myndigheten) har sitt säte i Europeiska unionen. Livsmedelsmarknadslagens bestämmelser måste tillämpas på leveransavtalet i fråga.

Exempel 4

1. Kommunen köper livsmedel för tusen euro för att delas ut på ett evenemang.
2. Det handlar om en liten anskaffning enligt upphandlingslagen. Livsmedelsmarknadslagens bestämmelser måste följas oberoende av värdet på upphandlingen.

Exempel 5

1. Ett leveransavtal gäller endast i liten utsträckning livsmedel och i huvudsak andra produkter.
2. Det saknar betydelse hur stor andel av produkterna som hör till lagens tillämpningsområde. För livsmedlens del måste livsmedelsmarknadslagens bestämmelser tillämpas på leveransavtalet.

Förfaranden som gäller betalningstider

Exempel 6

1. Kommunen köper produkter som omfattas av systemet med utdelning i skolan, såsom mjölk, frukt eller grönsaker.
2. I fråga om produkter som omfattas av systemet med utdelning i skolan tillämpas inte livsmedelsmarknadslagens bestämmelse om betalningstider (2 a §). Vid dessa upphandlingar ska kommunen till övriga delar tillämpa bestämmelserna i livsmedelsmarknadslagen. Läs mer om de produkter som hör till systemet med utdelning i skolan här.