År efter år är resultaten av den kontrollverksamhet som gäller miljöersättningen sorglig läsning. Antalet fel är skyhögt, så vi har i flera år varit tvungna att instruera NTM-centralerna att de ska utföra fler kontroller på gårdarna. Kommissionen kräver att övervakningen av gårdarna utökas, om brister konstateras i stora antal. Det här har inte lett till att villkoren börjat iakttas mer omsorgsfullt, i stället har läget bara förvärrats. På grund av coronapandemin var det under åren 2020 och 2021 ”lyckligtvis” inte nödvändigt att kontrollera samtliga gårdar som borde ha kontrollerats. I annat fall skulle NTM-centralernas resurser ha varit hårt pressade.
Övervakningen av att miljöersättningsvillkoren iakttas utförs både genom besök på gårdarna och genom dokumentkontroll. Vid gårdsbesöken noteras i typiska fall brister som gäller skyddsremsor, bärgningen av skörd i skyddszoner samt fånggrödor. Särskilt många försummelser gäller ändå sådana stödvillkor som övervakas genom dokumentkontroll. På nästan en tredjedel av gårdarna förekommer brister i markkarteringen och gödslingen. Ofta är de här villkoren sammankopplade: om markkartering saknas kan också gödslingen bli föremål för påföljder. Häpnadsväckande är att det varje år händer att några procent av gårdarna inte alls skickar in dokument som behövs för stödövervakningen. I sådana fall brukar hela miljöersättningen dras in.
Varje år förkastas ungefär fem procent av det ansökta miljöersättningsbeloppet vid övervakningen på grund av att stödvillkor inte har följts. Stödbeloppet krymper dessutom till följd av administrativa minskningar som kommunerna gör och arealfel som konstateras på gårdarna. I miljöersättningen ingår vissa stödvillkor som vid 2022 års övervakning kan leda till återkrav som sträcker sig ända till år 2015. Under tidigare år har särskilt skyddszonerna orsakat till och med stora återkrav.
Vad beror det stora antalet påföljder på?
Miljöersättningen har kritiserats för att inte vara tillräckligt krävande. Från övervakningssynpunkt är kraven snarare alltför många. Det finns så många stödvillkor som hör ihop med miljöersättningen att jordbrukarna inte känner till eller inte kommer ihåg dem alla. Omkring 150 stödvillkor måste kontrolleras i samband med att miljöersättningen övervakas. Ett enskilt stödvillkor kan innehålla många olika saker som behöver kontrolleras. Ett gott exempel på det här är gödslingen: ett stödvillkor gällande gödsling som nämns i protokollet innefattar många saker som granskas vid gödslingsövervakningen. Om varje övervakningsfråga delas upp i mindre bitar så är det hundratals villkor som ska kontrolleras vid övervakningen.
En bidragande orsak till att påföljderna är många är troligtvis att ersättningen för vissa åtgärder inte är tillräckligt stor. Den är så liten att den inte sporrar jordbrukarna att iaktta stödvillkoren. Hellre tar man påföljderna, om gården råkar bli föremål för stödövervakning. Det här gäller särskilt åtgärden balanserad användning av näringsämnen. Ersättningen för vanliga jordbruksväxter är 54 euro/ha. I åtgärden ingår så många stödvillkor att om man underlåter att iaktta ett enskilt stödvillkor blir avdraget i euro inte speciellt stort, enligt dagens påföljdssystem.
Många undrar säkert varför stödsystemet inte förenklas, så att antalet fel sjunker. Livsmedelsverket kan inte göra det, eftersom verket är den myndighet som verkställer stödsystemet i Finland. Det är också i övrigt svårt att ändra stödvillkor under en pågående finansieringsperiod, eftersom större ändringar behöver godkännas av EU-kommissionen. Livsmedelsverket har i stället försökt minska antalet fel på andra sätt. Vi har till exempel informerat i nyhetsbrev för jordbrukare om miljöersättningen och om de vanligaste bristerna som upptäcks vid övervakningen, och vi har byggt in kontroller i e-tjänsten Vipu. Dessutom har kommunerna och NTM-centralerna ordnat utbildning för jordbrukarna om miljöersättningen.
Vad händer under nästa finansieringsperiod?
Inom övervakningen av jordbrukarstöd börjar blickarna redan vändas mot den finansieringsperiod som börjar år 2023 och beredningen av den. Just nu ser det ut som så att den nya miljöersättningen kommer att påminna kraftigt om den nuvarande. Förenklingar har åstadkommits i någon mån, vilket är positivt, men stödvillkor som måste kontrolleras finns det alldeles tillräckligt av också i fortsättningen. Under nästa finansieringsperiod införs ett så kallat miljösystem jämsides med miljöersättningen, och en del av miljöersättningsåtgärderna flyttas över till miljösystemet. Antagligen kommer jordbrukarna att tycka att stödsystemet blir bara krångligare.
Systemet med påföljder som påförs vid övervakningen av miljöersättningskraven behöver förenklas i fortsättningen, eftersom nya och rentav rätlinjiga övervakningsmetoder kommer att användas under den kommande finansieringsperioden. Dessutom har det nuvarande påföljdssystemet i vissa fall upplevts som mycket frustrerande. För att nämna ett exempel har brister som gällt stödvillkoren i samband med balanserad användning av näringsämnen kunnat leda till att bara något tiotal cent dragits av från ersättningen. Sådana avdrag ger upphov till en administrativ börda för NTM-centralernas inspektörer och för jordbrukarna.
Det är meningen att påföljdssystemet ska förenklas så att det speciellt inom den gårdsspecifika åtgärden inte längre görs procentuella avdrag för alla skiftesvisa brister, utan stödet för skiftet förkastas som följd av underlåtelse att iaktta kraven. Påföljdssystemet ändras också genom att det i miljöersättningen i fortsättningen – enligt de uppgifter som är kända just nu – blir möjligt att ge en tidig varning, i praktiken alltså en anmärkning, som gäller de minsta bristerna. Små brister av det här slaget har det konstaterats många av under den nuvarande finansieringsperioden. Hur de här ändringarna sist och slutligen inverkar på antalet fel och på avdragen i euro på landsnivå, det återstår att se.
Teemu Polvi
överinspektör
kontrollenheten för jordbrukarstöd