En entusiastisk trädgårdsodlare är inför den kommande säsongen ofta nyfiken pröva på något nytt. Man samlar frön av prydnadsväxter eller nyttoväxter eller kanske får frön av någon bekant. Och så är det enkelt att sitta i soffan, surfa på nätet, klicka i några rutor och handla sticklingar, frön eller knölar via distansförsäljning och sedan vänta på att leveransen anländer. Därefter är det spännande att följa med när fröet börjar gro eller sticklingen rotar sig. När detta kritiska skede är över är följande etapp att följa med plantans tillväxt och utveckling. Allt bra såhär långt – ELLER?
Samla frön endast från plantor, som är friska och fria från skadeinsekter. Bild: Annika Wickström.
Kan jag så frön av frukt som jag köpt i butiken?
Under de senaste två åren har jag stött på artiklar i tidningar eller inlägg i sociala medier där man gett tips om hur hobbyodlare kan samla och så frön från frukter som man inhandlat i butiken. Och säkert har rätt så många av oss prövat på detta. Ok, så länge som växterna fungerar som rumsväxter. Men tar vi frön av till exempel tomat eller paprika och driver upp plantor, som vi har för mening att plantera utomhus, blir frågan genast litet knepigare. Fröet kan se bra ut, tillväxten kan vara god i början, men plötsligt kan eventuella vilande skadegörare vakna till liv. Plantan vi pysslat och skött om dör eller i värsta scenario sprider sig skadegöraren till en närbelägen yrkesodling. Varför ska vi inte ta frön av tomater och frukter som vi handlat i butiken?
I professionell odling används F1-hybrider
Första generationens (F1) hybrider är sinsemellan genetiskt lika. När F1-hybrider korsar sig blir det nya frömaterialet en genetisk blandning. Om vi tar frö från en F1-hybrid tomat så får den nya plantan inte samma egenskaper som moderplantan. De genetiska skillnaderna kan förekomma i fruktens smak, plantans tillväxt, form eller framför allt i plantans motståndskraft mot sjukdomar.
Säkra din skörd – rätt växt i rätt odlingsmiljö
I förädlingen av sorter beaktas många egenskaper. Vissa sorter är till exempel lämpade endast för frilandsodling på sydligare breddgrader, andra sorter är menade för växthusodling. För en lyckad skörd krävs en viss värmesumma för att skörden ska mogna. Eller växten kan vara en kortdagsväxt, det vill säga växten kräver en lång natt för att bilda blomma. Det betyder att på våra breddgrader med korta nätter försenas blomningen och därför blir det en dålig eller ingen skörd alls.
Var på vakt för osynliga växtskadegörare
ToBRFV-virusinfekterad tomat. Bild: EPPO-arkiv.
Växtskadegörare kan även gömma sig i frön. Som exempel kan nämnas tomatviruset ToBRFV (Tomato Brown Rugose Fruit Virus), som är klassad som en karantänskadegörare. Tomat och paprika är värdväxter för viruset, som sprids med både frukt och frön.
Historien har lärt oss varför det är viktigt med friskt förökningsmaterial
I slutet av 1800-talet spred sig en smittsam potatissjukdom i Europa. Potatiskräftan orsakade stora skördeförluster för potatisodlarna. De som drabbades värst var fattiga industriarbetare, som på sina små odlingslotter odlade potatis för eget ändamål och delade med sig av utsädet till vänner. I Finland påvisades potatiskräftan officiellt först år 1924, trots att sjukdomen hade introducerats i Finland redan 20 år tidigare. Under 1920 – 30-talet spred sig potatiskräftan i allt raskare takt i södra Finland.
Växthälsan tog ett stort steg framåt i och med potatiskräftan
Livsmedelsverket tar stickprov från potatislager och undersöker att det inte förekommer skadegörare. Bild: Annika Wickström.
För att få ett slut på spridningen av potatiskräftan stiftades den första växtskyddslagen 1925 i Finland. Sjukdomen hade under 20 års tid spritt sig effektivt, och det krävdes 80 år(!) av ihärdigt arbete för att bli av med den. Potatiskräftan är fortfarande med på listan för farliga karantänskadegörare. Noggrann övervakning och resistenta sorter har bidragit till att vi i Finland inte på 30 år haft ett enda fall av potatiskräfta.
Gemensamt ansvar för växthälsan även i framtiden
Tack vare noggrann övervakning och ansvarsfulla producenter har vi idag i Finland en bra växthälsa. En bra växthälsa betyder också att producenterna kan minska på användningen av växtskyddsmedel. Karantänskadegörare är vanligtvis sådana som måste hanteras med andra metoder än med växtskyddsmedel. Det gäller att konstant vara på sin vakt och följa med växthälsan. Vi på växthälsan på Livsmedelsverket behöver fortfarande hjälp av allmänheten så att vi kan ingripa i tid vid behov. Till exempel kontaktades vi av allmänheten då asiatiska långhorningar upptäcktes trippande omkring på gatan och när potatisblast angreps av hungriga koloradoskalbaggar. Vi har alla ett gemensamt ansvar att se till att främmande invasiva arter eller karantänskadegörare inte sprider sig i vår känsliga natur.
Annika Wickström
sektionschef
enheten för växthälsa
Twitter: @AnnikaWickstrom