Avtal om skötsel av jordbruksnatur och landskap

Den areal som omfattas av miljöavtalet ska skötas årligen för att ersättning ska kunna betalas ut. Skötseln ska sträcka sig över hela avtalsområdet. Det kan vara årlig betesgång eller slåtter samt uppsamling av slåtteravfall. Det är också bra att inkludera underhållsröjning i avtalsskötseln, men det behöver inte göras årligen. Dessutom ska man inom avtalsområdet se till att betesdjuren får tillräckligt med föda och i övrigt mår bra. Betestrycket ska anpassas till områdets avkastning.

I ett miljöavtal kan en areal som har naturvärden som avviker från det normala och som kan främjas genom skötselåtgärder enligt avtalet godkännas. Det kan vara fråga om skötsel av vårdbiotoper eller andra naturbeten eller ängar.

Även den skötsel som en utrotningshotad art i en jordbruksmiljö kräver, eller skötseln av ett kulturarvsobjekt eller ett fornminnesobjekt kan godkännas i ett avtal om känsliga objekt. Dessa kan vara vårdbiotoper, naturbeten, fornminnesobjekt, hotade arter eller kulturarvsobjekt enligt statsrådets förordning om miljöersättning. Ett miljöavtal kan ingås om deras betestryck och betesmetoder anpassas efter betesavkastningen.

Ersättningen betalas för genomförandet av skötselåtgärderna, så skötseln ska rikta sig till hela avtalsarealen. Skötseln ska motsvara de behov som naturvärdena i området kräver. Områden som inte behöver skötsel eller som inte sköts för att främja eller upprätthålla naturvärdena kan inte godkännas i avtalet. Områden som inte behöver skötsel eller som inte sköts utesluts ur avtalet. Sådana objekt fick inte heller finnas i avtalen under föregående finansieringsperiod, förutom i små mängder. Åtkomsten till områden som inte är i behov av skötsel behöver inte begränsas med stängsel från betesområdet, men de utesluts från den avtalsareal som man kan få stöd för.

I ett miljöavtal godkänns inte områden som inte är i behov av skötsel eller som inte sköts. Sådana är till exempel vidsträckta klippor, stenfält, sandfält och områden med vatten i anslutning till betesmarken. I avtalet godkänns inte heller en areal som inte har naturvärden som avviker från det normala och inte heller en areal vars naturvärden inte främjas av skötsel enligt åtgärden.

Följande kan inte omfattas av miljöavtal

1) Ett område som inte främjas av avtalsenlig skötsel eller som inte behöver skötsel eller som håller hög kvalitet även utan skötsel

2) En areal som inte sköts, dvs. som inte medför kostnader

3) Areal som inte har någon kontaktyta med jordbruksmiljön, arterna i jordbruksmiljön nu eller historiskt sett

4) Arealer som historiskt använts av husdjur och som inte är sådana vårdbiotoper till naturtypen som nämns i statsrådets förordning om miljöersättning, även om dessa i andra sammanhang kan anses höra till ett vårdbiotopområde, om det inte samtidigt är fråga om annan skötsel av en hotad art i jordbruksmiljön som lämpar sig för miljöavtal även i nuläget

5) Ansökningar där djurens välbefinnande inte kan förverkligas.  Förverkligandet av välbefinnandet kan i den plan som ingår i avtalet påverkas till exempel genom att man anpassar betestrycket och betestiden till betesproduktionen, lämnar bort betesareal på platser som är farliga för djuren, väljer den djurart som ska utföra bete, genom att man systematiskt förbereder sig på det identifierade rovdjurstrycket till exempel med hjälp av intensifierad övervakning, rovdjursstängsel eller betesmetoder.

6) Följande arealer som uppgetts som skogsbete:

• Skog som inte uppfyller kännetecknen för skogsbete. För vårdbiotoper, det vill säga historiska objekt inom boskapsskötseln, krävs att man ser till områdets tidigare användningshistoria, och som kan främjas genom skötsel. Ett betat skogbevuxet område som tas med som vårdbiotop i avtalet ska ha kännetecknen för naturtypen skogsbete.
• Skogar där det knappt finns kvar några tecken på att det funnits djur där, dvs. där betet inte ökar områdets naturvärden. Om det är fråga om ett naturbetesområde i anslutning till den nuvarande jordbruksmiljön krävs inga strukturella drag för ett historiskt skogsbete för objektet, men betet ska påverka områdets natur så att det är till nytta för områdets naturvärden och det är möjligt att utveckla området mot särdragen för skogsbetets naturtyp genom restaurering och långsiktig skötsel.
• Skogar som stödmottagaren hellre odlar som ekonomiskog enligt skötselprinciperna för ekonomiskog. Röjning och avverkning av avtalsområden ska planeras för att främja jordbruksnaturens mångfald. Alla åtgärder som vidtas på avtalsarealen och som rör trädbeståndet ska främja den biologiska mångfalden.
• Skogar som inte kan iståndsättas till skogsbeten eller som stödmottagaren inte har planerat att utföra iståndsättningsåtgärder för, även om sådana behövs för att arealen ska kunna återställas eller omvandlas till skogsbete.

De arealer som godkänns i miljöavtalen grundar sig på statsrådets förordning om miljöersättning. De områden som utesluts från miljöavtalen är sådana som inte uppfyller villkoren i avtalet. I avtalet betalas arealbaserad ersättning för genomförandet av skötseln. Rätten till ersättning hänför sig till kostnaderna för den skötsel som ska genomföras. Det finns ingen grund att betala ersättning för areal som inte sköts eller vars naturvärden skötseln inte främjar. Sådana arealer är till exempel klippor och sandfält.

Under föregående programperiod hade det i miljöavtalen inte fastställts enligt vilken noggrannhetsnivå obehandlad areal borde uteslutas från avtalsområdet. I förordningen från början av finansieringsperioden som inleddes 2023 fastställs ett villkor om den icke stödberättigade areal som ska uteslutas ur avtalet. Orsaken till att definitionen har lagts till är att praxisen för godkännande av avtalsområdet har kunnat variera mellan olika NTM-centraler. Tolkningen kan också ha varierat mellan avtalshandläggaren och övervakaren och orsakat förvirring för stödmottagaren i tillsynssituationen. Det är rättvist för stödmottagarna att definitionen av avtalsområden är densamma oberoende av områdets geografiska läge.

Ett betande djur kan också gå på bete utanför området som godkänns för miljöavtal. En sådan areal behöver inte avgränsas från avtalsområdet, om det inte är fråga om en sådan areal som skulle övergöda avtalsområdet för mycket och att djuren föredrar att äta där i stället för inom avtalsområdet. Om djuren också får näring från en areal som inte omfattas av avtalet, ska betestrycket vara större än betestrycket inom avtalsområdet i sig.

Vårdbiotop är ett område där det finns tecken på tidigare boskapsskötsel som har förändrat växtligheten i områdets naturtyper till en viss typ. Information om olika naturtyper i vårdbiotoper finns i informationspaketet Biologisk mångfald på gården.

I allmänhet består betesmarken av flera olika naturtyper. Det kan alltså ingå mindre foderproducerande naturtyper, såsom klippäng, torräng, hed eller skogsbete, om betesmarken som helhet är tillräcklig för djuren och detta beaktas när betestrycket planeras.

I vårdbiotopinventeringarna ges objekten en värdeklass enligt hur väl området representerar sin typ och hur bra skötseln är. Inventeringarna görs av NTM-centralernas biologer.

Naturbete är ett betat område där beteshistorien är ganska färsk, men med tiden kan dessa med lång vård förvandlas till vårdbiotoper när betesgång eller slåtter småningom ändrar områdets karaktär.

Naturbeten godkänns i avtalen, om det i området finns naturvärden som avviker från det normala och som drar nytta av betesgång eller slåtter enligt avtalet samt av röjningsvård eller om området är beläget på en plats med viktiga landskapsvärden. Naturbetena ska ligga i en landskapshelhet som hör till jordbruksmiljön.

Dessutom kan man med hjälp av miljöavtal sköta fornminnesobjekt och förekomster av hotade arter i jordbruksmiljöer som drar nytta av betes- eller slåttervård. Om det är fråga om en förekomst av en hotad art i jordbruksmiljön kan det vara nödvändigt att anteckna tilläggsskötsel i planen, om enbart bete eller slåtter inte främjar eller upprätthåller objektet. I fråga om dessa ska NTM-centralen utreda om den planerade skötsel är i linje med den eventuella övriga skötselplanen för förekomsten där. Eftersom det är fråga om en kostnadsbaserad ersättning är ett villkor att skötselåtgärder vidtas för hela avtalsområdet.

Rätten till direktstöd och kompensationsbidrag bestäms av bestämmelserna om permanent gräsmark och därigenom av om arealen betraktas som jordbruksmark. Arealen kan dock vara helt lämplig för och berättigad till skötsel och ersättning enligt miljöavtalet, även om den inte uppfyller kraven på permanent gräsmark. Arealen med permanent gräsmark behöver inte i terrängen begränsas med stängsel till olika skiften.

Strändernas vårdbiotopområden som kräver starrskötsel godkänns i avtalet, om de har naturvärden på ängarna som kräver skötsel och de får ändamålsenlig skötsel. Det att direkt stöd eller kompensationsbidrag inte kan fås för arealen hindrar inte att avtalet godkänns.

En klippäng eller hed kan ingå i miljöavtalet om den med tanke på mångfalden drar nytta av bete, röjning eller slåtter och hela betesmarken är sådan att djuren får tillräckligt med näring. Karga naturtyper som kräver bete kan alltså ingå i avtalsområdet, om betesmarken som helhet erbjuder tillräckligt med näring.

En godtagbar areal ska behöva avtalsenlig skötsel, dvs. betesgång, slåtter eller röjning för att främja den biologiska mångfalden. En areal godkänns inte i avtalet om den inte kan betas, slås eller röjas (till exempel berg, stenfält, sand eller vatten) eller om områdets naturvärden inte alls behöver betes-, slåtter- eller röjningsvård för att bevaras. Avtalsskiftet kan alltså ha frodigare och mindre foderproducerande ställen som kräver skötsel och olika naturtyper. Samtidigt bör man beakta att djuret får tillräckligt med näring under den tid det befinner sig på avtalsområdet.

I skötseln av områden som omfattas av miljöavtalen ska man beakta de betande djurens välbefinnande. Djurens välbefinnande måste tryggas både i fråga om föda och skydd mot rovdjur. Man måste förbereda sig på risken för rovdjur i förvaltningsplanen om området hör till riskområdet för stora rovdjur.

Miljöavtal vars planerade skötsel under bete är tvivelaktig med tanke på det betande djurets välbefinnande kan inte ingås. Ett exempel på ett sådant objekt kunde vara ett stort stenigt område med risvegetation som kunde ha nytta av bete, men att gå på stenar är en betydande hälsorisk för fårens klövar. Ett annat exempel kan vara ett objekt där näringen är knapp och inte tillräcklig för att upprätthålla de betande djurens kondition, utan djuren går ner i vikt.

Genom att noggrant planera antalet djur, betestiden, betesrotationen och betesdjurtypen samt kontrollbesöken så att de betjänar djurens välbefinnande samt genom att förhindra att djuren kommer in på farliga ställen kan man också göra det möjligt att i avtalet inkludera karga områden som till sina naturvärden kräver betesvård.

Terrängsyn innebär ett inspektionsbesök som görs på de skiften som avtalet gäller. Vid terrängsynen fastställs den areal som lämpar sig för avtalet och som kräver skötsel. Inspektionen minskar stödmottagarens risk för att avgränsningen av avtalsområdet senare ändras i tillsynen. Inspektionen utförs av NTM-centralens inspektör. 

Vid terrängsyn

• Kontrolleras att de skiften som avtalet gäller är stödberättigande
• Kontrolleras arealerna
• Tas fotografier med geografisk information av avtalsskiften
• Man kontrollerar att betestrycket är tillräckligt på skiftena
• Man kontrollerar att skötselåtgärderna är tillräckliga för att målen i avtalet ska uppnås.

Inspektören kan ändra arealerna för basskiftena i avtalet på basis av terrängsynen.

Vid inspektionen kan skiften avlägsnas ur avtalet eller deras areal minskas eller förstoras.