Naturbete

Vad menas med naturbete?

Med naturbete avses en äng eller ett område med inga eller bara ett fåtal träd som ligger i jordbruksmiljö, men inte på en åker, som inte gödslas och dit man inte för foder. Förutom traditionella betesmarker och ängar kan bland annat skogsholmar och obearbetade skyddszoner som länge fungerat som betesmark vara naturbeten. Ett naturbete sköts genom betesgång eller slåtter. I den här texten avser termen naturbete de allmänna naturtyper och områden som nämns ovan. Om du ansöker om stöd för ett naturbete ska du studera stödvillkoren och den tillhörande terminologin på Livsmedelsverkets webbplats.

Lägg märke till att ett naturbete i sitt nuvarande tillstånd inte är en vårdbiotop, men med tiden kan naturbetet utvecklas till en sådan. Ibland kan det vara svårt att skilja ett naturbete från en vårdbiotop, och därför ska du hos din egen NTM-central ta reda på om man har inventerat vårdbiotoper i området eller be att en rådgivare kommer för att ge en bedömning av det potentiella naturbetes- eller vårdbiotopområdet.

Vårdbiotop: Vårdbiotoper är torra och friska ängar, hagmarker och skogsbeten som är formade av traditionell boskapsskötsel och vanligen hyser livsmiljöer med många arter. De har producerat vinterfoder för boskapen eller fungerat som betesmark. Vårdbiotoperna har av tradition skötts genom slåtter eller betesgång. De har varken gödslats, bearbetats eller besåtts. Läs mer om vårdbiotoper i webbhelheten som handlar om dem (livsmedelsverket.fi).

Hurdan nytta har din gård av ett naturbete?

Ett naturbete är till nytta för din gård från såväl landskaps- som mångfaldssynpunkt. På naturbetena lever ett rikt urval levande organismer och rentav utrotningshotade arter. Om naturbetet ligger intill en åker, besöks åkern av pollinerare och andra nyttoinsekter från naturbetet som också gynnar odlingen.

Du kan rädda det för dig viktiga landskapet genom att sköta området som naturbete. När du röjer ett igenvuxet område får du ett mångsidigare landskap på din gård. Ett naturbetesområde kan också bli ett besöksmål som ger mervärde åt ett turistföretag.

Landskapet blir mångsidigare

Ett naturbete gör landskapet mångsidigare och varierande på din gård. Du kan till exempel lämna landskapsträd på naturbetet, öppna upp landskapet, anlägga en öppen äng på din gård eller skapa kantzoner med varierande arter.

För många påminner ett landskap med naturbeten också om de traditionella landsbygdslandskapen. Landskapet är till stor glädje inte bara för gårdens ägare utan också för bilister som kör förbi. Landskapsvärden är till nytta i synnerhet för turistföretag, eftersom ett naturbete med betande djur är en intressant sevärdhet för turister. Naturbetet har alltså ett högt landskapsvärde.

Växt- och djurarterna blir mångsidigare

Naturbetena är riktiga mångfaldsoaser, eftersom vegetationens uppbyggnad och den mosaikartade naturen ökar mångfalden av arter. De lockar till sig fler växt-, svamp-, insekts- och fågelarter till jordbruksmiljön tack vare det stora antalet varierande livsmiljöer för olika arter. Ju fler arter det finns i jordbruksmiljön, desto bättre mår hela gården och dess omgivning. När arterna är många finns det fler naturliga bekämpare av växtsjukdomar och skadeinsekter.

I synnerhet betande djur ökar den biologiska mångfalden. Spillningshögar hyser en mängd olika insekter som är näring för rovinsekter, små däggdjur och fåglar som till exempel starar och svalor. Spillningen ökar aktiviteten hos betesmarkens marklevande organismer och många olika slags nedbrytare bekämpar parasiter.  

Skötseln av naturbeten har som mål att minska på markens näringsinnehåll, eftersom många krävande ängsväxter kräver en näringsfattig jordmån. När området sköts väl kan också sällsynta växter väckas till liv under årens lopp. Frön av dessa växter kan ha lagrats i markens så kallade fröbank. År för år blir det alltmer fängslande att följa med hur floran och faunan utvecklas när du märker hur ditt arbete har påverkat naturen och dess mångfald.

Produktionsdjurens välbefinnande ökar

Betesgång är bra för djuren. De får utöva sitt artspecifika beteende, äta, vila och röra sig fritt. På naturbeten med olika terrängformationer får djuren varierande motion och variationsrikedomen bland växtligheten erbjuder mångsidig näring som kan höja djurens motståndskraft. Betesgång är bra för djurens muskel- och klövhälsa.

Fotografera: Jari Kostet

Målet för skötseln av naturbeten

Skötseln av naturbeten har som mål att minska på markens näringsinnehåll, eftersom många krävande ängsväxter kräver en näringsfattig jordmån. Ett viktigt mål för skötseln av naturbeten är också att hålla området öppet, så att ljus och värmestrålning når ner till marken. Detta skapar nya viktiga platser för växtligheten och insekterna att leva på och områdets mikroklimat blir varmare.

När området sköts väl kan också sällsynta växter väckas till liv under årens lopp. Frön av dessa växter kan ha lagrats i markens så kallade fröbank. År för år blir det alltmer fängslande att följa med hur floran och faunan utvecklas när du märker hur ditt arbete har påverkat naturen och dess mångfald.

Hur känner du igen ett lämpligt naturbete?

På många gårdar kan man hitta ett objekt som lämpar sig som naturbete, också på din gård. För att hitta ett lämpligt naturbete ska du börja med att betrakta din gårds omgivning och natur med nya ögon. Ett naturbete är nödvändigtvis inte rikt på arter vid första ögonkastet, men genom att granska terrängen kan du hitta tecken på att området är lämpligt som naturbete.

Hur känner du igen ett bra naturbete:

• Det har någon gång använts som betes- eller slåttermark
• Det har inte bearbetats på flera decennier
• Där växer ett blandat trädbestånd och mest lövträd
• Det är ett öppet eller halvöppet område med ängskaraktär
• Det går enkelt att restaurera genom röjning
• Det producerar tillräckliga mängder foder under hela växtperioden
• Det är tryggt för djuren
• Det går lätt att gärda in och övervaka
• Det är tillräckligt stort för det betande djurslaget

Med följande frågor kan du bedöma om området lämpar sig som naturbete:

• Finns det något att äta för de betande djuren på området, till exempel olika slags gräsväxter eller hö?
• Finns det tecken på att området tidigare använts som betesmark? Är det glest med grenar längst ner på de äldre träden? Finns det kanske gamla stenmurar, taggtrådsstängsel eller andra konstruktioner som tyder på tidigare betesgång?
• Växer det gamla stora träd eller fläckar med ängsväxter på området?
• Hittar du sällsynta ängsväxter eller arter som trivs i karg natur på området?

Om du svarade ja på ens en av frågorna ska du överväga att ta området i användning som naturbete. Den bästa tidpunkten att granska naturen är på senvåren och försommaren. Om du inte har betesdjur kan du till exempel bjuda ut området som sommarbete till gårdar i närheten. Kom ändå ihåg att i så fall ingå ett skriftligt avtal om skötseln, eftersom ett bra planerat samarbete ligger i allas intresse. Läs mer om ämnet på Laidunpankkis webbplats och studera guiden om Avtalsbaserad betesgång: https://www.laidunpankki.fi/laidunnustietoa

Genom slåtter är det enkelt att sköta till exempel små och jämna områden. Maskinell slåtter lämpar sig för jämna, torra och stenfria områden. Med slåtter blir både landskapet och floran mycket unika. Härnäst får du information om skötseln av naturbeten genom såväl betesgång som slåtter.

Planera skötseln av naturbetet

När du har försäkrat dig om att området är lämpligt som naturbete bör du göra upp en plan för skötseln av området. Om du ansöker om stöd för naturbetesobjektet ska du noggrant studera Livsmedelsverkets stödvillkor och göra upp en skötselplan till exempel med en rådgivare som är insatt i stödvillkoren. Om du får stöd för objektet är skötselplanen obligatorisk och den måste följas noggrant.

Om du har betande djur

Enklast sköter du naturbeten genom betesgång. Lägg märke till att betesgången måste planeras i förväg och följas upp under betesperioden. Kom ihåg att du också kan fråga andra gårdar om dina egna djur kan gå på bete hos dem.

Fundera åtminstone på följande när du planerar betesgången:

1. Tidpunkten för när betesgången inleds, det vill säga när du släpper ut djuren på bete.

Tips: Vanligen lönar det sig att släppa ut djuren på bete redan tidigt på våren, eftersom växtligheten på betesmarken är i kraftig tillväxt och djuren har tillgång till näringsrik föda i stora mängder. Om djuren betar på strandbeten måste du ändå fästa uppmärksamhet på fåglarnas häckningstider, eftersom djuren kan trampa på fåglarnas bon.

2. Betestrycket, alltså hur många betande djur du har på ett visst område.

Tips: Betestrycket kan vara högt de första åren, eftersom avsikten är att göra området näringsfattigt. Ge ändå akt på betestrycket under hela betesperioden så att djuren har tillräckligt att äta. Bered dig på att reglera betestrycket mellan åren och också under växtperioden. Det kan alltså hända att du måste hämta bort djuren eller en del av dem från betesmarken tidigare än planerat.

3. Indelning av betesmarken i skiften, det vill säga att du lämnar en del av området i vila för en tid under växtperioden eller för hela sommaren.

Tips: Genom skiftesindelning kan du inverka på att det finns tillräckligt med föda för djuren på betet under hela växtperioden. Skiftesindelning skyddar också eventuella hotade växter på området. Genom skiftesindelning kan man också minska på parasittrycket. Under viloåret får växtarterna på skiftet en möjlighet att sätta frö och sprida sig kraftigare.

När du planerar ett viloår ska du ändå beakta Livsmedelsverkets stödvillkor, om du har ansökt om stöd för objektet.

4. Byggande av stängsel och eventuella gångbroar, alltså hurdana stängsel du bygger och om djuren behöver gångbroar till fuktiga ställen.

Tips: Från allra första början är det skäl att satsa på bra och hållbara stängsel. Det ger dig sinnesro.

Lägg märke till att om det rör sig många stora rovdjur i området kan de vara nödvändigt att bygga ett rovdjursstängsel. Du kan skydda djuren också med hjälp av boskapsvaktande hundar.

5. Väderskydd för djuren, med andra ord fundera på om betesmarken ger djuren tillräckligt skydd under olika väderleksförhållanden.

Tips: För nötkreatur räcker det med träd att söka skydd under, men fåren kan behöva ett skyddstak på mer öppna områden.

Det finns skillnader mellan betande djur

• Får: Trivs också i svårframkomlig terräng, men inte så bra på fuktiga betesmarker. Äter inte vad som helst, så utöver betesgång kan slåtter behövas på området, framför allt där det växer högt gräs. Fåren äter inte heller växtlighet med grovt strå, vilket betyder att de är nyttigast som betesdjur när vegetationen är ung. De är ändå effektiva när det gäller att avlägsna främmande arter, de äter till exempel gärna jättebalsamin. Fåren är mottagliga för parasiter.
• Nötkreatur: Trivs på alla slags betesmarker och lämpar sig också för fuktiga betesmarker såsom strandbeten. Nötkreaturen är populära betesdjur eftersom de inte är kinkiga.
• Häst: Trivs på många olika slags betesmarker. Äter växtligheten mycket grundligt men kan trampa upp stigar på mer känsliga områden.
• Gemensam betesgång: Två eller flera djurslag får gå på bete på samma betesmark samtidigt eller efter varandra. Du kan använda får och kvigor eller får och dikor med kalvar för gemensam betesgång. Hästar, får och nötkreatur samsas också på samma bete. På gemensamma betesmarker slits betesmarken jämnare och antalet oätna fläckar minskar.

Om du inte har betande djur

Det finns många möjligheter att sköta naturbeten även om du inte själv äger djur. Du kan till exempel på webbplatsen https://www.laidunpankki.fi/ lägga ut ett meddelande och erbjuda betesmark för djurgårdar i närområdet. Kom i så fall ihåg att göra upp en skriftlig plan över skötseln tillsammans med djurens ägare.

Mindre områden kan du också sköta genom slåtter. Slåtter är arbetsdrygt, men också belönande, eftersom resultatet blir ängar med mycket unik sammansättning av arter.

Om du planerar att sköta naturbetet genom slåtter ska du beakta följande när du planerar skötseln:

• Om växtligheten i området är mycket frodig är det skäl att slå den två gånger på sommaren under de första åren. Första slåttern görs innan de frodiga arterna, som höga gräs och hundkäx, börjar blomma.
• Du behöver olika slags redskap för slåttern. Vilka slåtterredskap har du själv och hur lämpar de sig för att slå området? Kan du utföra mångsidig slåtter av växtligheten i området?
  • Lägg märke till att ett naturbete måste slås med redskap som har skärande kniv.
• Fundera på hur du hanterar slåtterresterna. För att markens näringsinnehåll ska minska måste slåtterresterna föras bort från området. Du kan till exempel kompostera slåtterresterna eller ge dem som foder till exempel till en boskaps- eller hästgård i grannskapet.
• Närmare anvisningar om slåtter kan du läsa i anvisningarna om skötsel av vårdbiotoper (livsmedelsverket.fi).

Beakta också följande när du planerar

• Finns det sällsynta eller utrotningshotade arter på objektet eller ligger det i ett Natura 2000 -område eller ett skyddsområde? Om du inte är säker, kan du be en rådgivare eller en sakkunnig vid NTM-centralen att ta reda på saken. Vanligen får sådana områden användas som betesmark, men bevarandet av hotade arter kan kräva att du anpassar vissa skötselåtgärder, till exempel avgränsar det område där djuren får beta. Om betesmarken ligger i ett Natura 2000 -område eller ett skyddsområde förutsätter det att du följer fridlysningsbestämmelserna för området och planerar skötseln mer ingående. För sådana områden är det skäl att be NTM-centralens sakkunniga om råd.
• Att ha djur på bete på naturbetesområden kan bidra till att du får ut ett litet högre pris för köttet. Läs mer om varumärkesbyggande för naturbeteskött på Naturbeteskött producenterna rf:s webbplats: https://luonnonlaidunlihantuottajat.fi/
• För ett turistföretag kan närheten till ett naturbete vara ett trumfkort. Fundera på hur du i din marknadsföring för fram naturbetesobjektets naturvärden och de nyttor som mångfalden av arter på objektet innebär för den finländska naturen.
• Ibland krävs det tid, ork och i början av skötseln också pengar för att sköta området. Fundera på din egen ork och dina möjligheter att förbinda dig vid långsiktig skötsel av området samt varifrån du kan få finansiering för skötseln.
  • Möjligheter till finansiering:
    • Från Livsmedelsverket beviljas miljöersättning för jordbruket till naturbetesobjekt. Läs mer på vår webbplats: https://www.ruokavirasto.fi/viljelijat/tuet-ja-rahoitus/ymparistokorvaus/

Hur sköter du ett naturbete?

Börja med grundläggande iståndsättning

Många naturbeten behöver allra först iståndsättas grundligt. Grundläggande iståndsättning betyder främst att man röjer och tar bort träd och sly, avlägsnar gamla taggtrådar och bygger stängsel. Kom ihåg att marken inte får bearbetas eller gödslas. Bered dig också på att avlägsna problematiska växter från området. Problematiska växter är sådana som sprider sig snabbt och blir frodiga, såsom nässla, hallon och skadliga främmande arter som lupin och jättebalsam. Bered dig på att den grundläggande iståndsättningen tar tid. Det mest arbetsdryga skedet är att föra bort de röjda och fällda träden från området.

Sköt naturbetet på lång sikt

Börja med regelbunden betesgång eller slåtter på området efter iståndsättningen eller jämsides med den. Följ med hur effektiv betningen är, framför allt i början. Vid behov kan du komplettera skötseln med slåtter och genom att avlägsna problematiska växter och skadliga främmande arter.

Naturbetets mångfalds- och landskapsvärden når sin fulla glans inom cirka tio år, beroende på utgångsnivån för naturbetet.

Följ med

1. Hur arterna utvecklas

Det är fascinerande att följa med hur arterna på naturbetet utvecklas. Frön av sällsynta arter kan ha sparats i marken och börjat växa när förhållandena blir gynnsamma i och med skötseln av betesmarken. När växtarternas mångfald på området ökar, kan också nya fågel- eller insektsarter flytta dit. Skötseln av området kan skapa ett mycket unikt landskap som finns bara på din gård.

2. Betestrycket

Betestrycket på naturbetet får till en början vara högt, men inom några år är det skäl att dra ner på det. Också sommarvädret påverkar betestrycket. En regnig sommar kan det vissa år finnas mer att beta, medan du under en torr sommar kanske måste minska betestrycket jämfört med normala somrar.

Olika arter drar nytta av olika slags betestryck och tidpunkter för betesgången. Betestrycket kan variera enligt tidpunkt och område, och variationen ökar den biologiska mångfalden. Emellanåt kan området bli överbetat, men då måste det vila under en längre tid. Djurens välbefinnande och foder i tillräckliga mängder är det viktigaste på betesmarken. Du kan bättre skydda områdets sällsynta arter genom att dela in området i flera betesskiften.

3. Frodighet och främmande invasiva arter

Om betestrycket eller slåttern inte är tillräckliga, börjar området bli frodigare och växa igen med buskar. Till exempel vide är snabbväxande och gör att landskapet växer igen. Om du ser tecken på att området blir för frodigt ska du öka betestrycket eller slå det område där växtligheten är för frodig. Transportera bort slåtterresterna så att den frodiga tillväxten stannar av. Om du märker att betesgång eller slåtter inte är tillräckliga åtgärder för att hålla trädplantor och sly borta från området, ska du röja plantorna när de är så unga som möjligt så att arbetsinsatsen minimeras.

Ge akt på förekomsten av skadliga främmande invasiva arter, som lupin och jättebalsam. Om du lägger märke till en skadlig främmande art på området ska du börja bekämpa den genast, eftersom bekämpningen försvåras i takt med att arten breder ut sig. Fastighetens ägare är skyldig att sköta om att främmande skadliga arter förstörs eller att de hindras från att sprida sig. Läs mer om ämnet på webbplatsen vieraslajit.fi https://vieraslajit.fi/.

Här berättar vi om bekämpningen av de vanligaste främmande arterna (livsmedelsverket.fi).

4. Djurens välbefinnande

Det viktigaste under betesperioden är att ge akt på hur djuren mår. Fäst avseende vid djurens hälsa och på om foderproduktionen på området räcker till eller om djurantalet behöver minskas. Se till att djuren har tillräckligt skydd mot olika slags väder.

På naturbetena är risken för parasiter större än på åkerbeten, vilket beror på kontinuerlig betesgång och att marken inte bearbetas. Fuktiga förhållanden ökar risken för parasiter i synnerhet hos får. Placera lammen på så rena och parasitfria beten som möjligt. Minska parasittrycket med hjälp av viloår och bra betesrotation.

Fotografera: Jari Kostet

Njut och berätta om resultaten!

Det är belönande att sköta ett naturbete! För att du konkret ska kunna följa med resultaten av skötseln ska du föra en skötseldagbok. På så vis kan du bättre följa med hur området utvecklas och så kommer du ihåg hurdan skötsel som gett goda resultat på området och vilka åtgärder det inte lönar sig att vidta på nytt. Också en utomstående rådgivare kan hjälpa dig att uppmärksamma exempelvis ändringar i områdets artsammansättning.

Om din gård till exempel har ett konto på sociala medier, är det också bra att berätta för dina följare om det viktiga arbete som du utför för den biologiska mångfalden och djurens välbefinnande.

Texten har skrivits av

expert Eriika Lundström, Natur- och viltvårdsstiftelsen

skyddsbiolog Katja Raatikainen, Skogscentralen