Slåtter är den mest traditionella skötselmetoden för ängar. Slåttern har unika verkningar för områdets natur. Målet för slåttern och bortforslingen av slåttermassan är att göra vårdbiotopen öppnare och ljusare samt att minska på näringsmängden i jordmånen. Tack vare slåttern får storvuxna växter som gynnats av övergödning sämre konkurrensmöjligheter och i deras ställe träder en lågvuxen, ljus- och värmegynnad flora in. Samtidigt ökar många ängslevande dag- och småfjärilar, humlor, bin och skalbaggar i antal. Slåtterredskap och metoder, slåttertidpunkt samt antalet gånger man utför slåttern påverkar skötselresultatet och artmångfalden på vårdbiotopen.
Välj slåtterredskapen enligt områdets egenskaper
Utför slåttern med skärande eller krossande redskap. Skärande slåtterredskap är bäst för ängsvegetationen, eftersom snittytan blir så liten som möjligt och den del av stjälken som blir kvar inte skadas. När du planerar slåttern ska du förbereda dig på att det krävs minst lika mycket arbete att samla in och transportera bort slåttermassan som att utföra själva slåttern.
- Lie (skärande slåtterredskap): lämpar sig för att slå små ängsytor och steniga eller annars ojämna områden.
- Röjningssåg (skärande slåtterredskap): av röjningssågens bett är röjklingan bäst lämpad för att slå hallonsnår
- Traktorburen dubbelkniv-, fingerkniv- och tallriksslåttermaskin (skärande slåtterredskap): lämpar sig väl för slåtter av vidsträckta och jämna ängsytor.
- Självdragande minislåttermaskiner är användbara på mindre objekt eller objekt vars terräng är besvärlig att slå.
- Trimmers, gräsklippare och slaghackar (krossande slåtterredskap): ger en ojämn och söndertrasad snittyta som gör den slagna växtligheten känslig för både torka och olika svampangrepp. Lämpar sig bäst för grundläggande iståndsättning och röjning av problemväxter som hundloka, älggräs, hallon, brännässla och duntrav.
- Slyklinga: lämplig för att slå gräsbevuxna områden.
- Tallriks- och trumslåttermaskin: lämpar sig särskilt för att slå områden som ska restaureras från grunden. Med maskinslåtter är det enkelt att slå växtlighet som ligger ner, rikligt med torrt gräs och ungt sly. Området som slås måste ändå vara jämnt och stenfritt.
- Slaghack: En fördel är att du i samband med slåttern kan flytta över gräset direkt i en kärra för att transporteras bort.
- Höräfsa, balpress och vagn: Lämpar sig för att räfsa samman och samla in den slagna växtmassan på jämna och stenfria områden.
Utför slåttern vid rätt tidpunkt
Slå en gång under växtperioden. Den bästa slåttertidpunkten är månadsskiftet juli-augusti när de flesta ängsarternas frön har hunnit mogna. På vissa platser där det växer sent blommande utrotningshotade och sällsynta arter kan slåttertidpunkten förläggas till senare. Också för att säkerställa tillgången till näring för många fjärilar och andra insekter och deras larver är det skäl att slå en del ängar först i slutet av augusti. På torra ängar är det nog med slåtter vartannat år.
Slå ett igenvuxet område första gången på försommaren och på nytt senare under sommaren. Växtlighet som slagits på sensommaren, och som innehåller sådana arter som är önskvärda på området, bör samlas in och föras bort först efter några dagar från slåttern, när fröna hunnit falla ner på marken. När man räfsar uppstår det små fläckar med bar mark, där ängsväxternas frön kan gro. Slåtterresterna kan du använda som foder eller kompostera dem.
Efterbete är till fördel för naturens biologiska mångfald och bör gynnas i mån av möjlighet. Betesgången inleds en eller två veckor efter slåttern och den pågår i två till fyra veckor.