Vad är vårdbiotoper?
Vårdbiotoperna är öppna och trädbevuxna naturtyper vars särpräglade uppbyggnad och arter har utformats tack vare att de använts för traditionell boskapsskötsel. Betesgång och slåtter har skapat idealiska förhållanden för växter och insekter som gynnas av ljus, värme och öppna miljöer. Vårdbiotoperna är bland de allra mest hotade naturtyperna i Finland, och största delen är rentav extremt hotade. Också en betydande del av Finlands utrotningshotade växt- och insektsarter lever i vårdbiotoper. Genom att ta hand om vårdbiotoper tryggar du bevarandet av den natur som hotar försvinna!
Vårdbiotopernas historia
Under det traditionella jordbrukets tid gick djuren fritt på bete i skogarna. De små åkerlapparna och ängarna var inhägnade och boskapen släpptes ut på bete på dem först när höet och säden var bärgad. På skogsbetena fanns inga stängsel, utan boskapen fick ströva fritt omkring på dem eller tillsammans med någon som vallade dem. När fri betesgång förbjöds övergick man småningom till inhägnade skogsbeten. De inhägnade hagmarkerna bildades i närheten av bosättningen och där betade vanligtvis ungdjur och hästar eller också användes de som nattbeten. Skogsbeten var vanliga ännu på 1930-talet, då nästan hälften av skogsmarken i mellersta och östra Finland, ofta tidigare svedjemarker, användes som betesmark. I och med att jordbruket och skogsbruket utvecklades upphörde också skogsbetet nästan helt på 1950-talet.