Guide om villkorlighet 2023

• 1. Vad är villkorlighet?
• 2. Att stävja klimatförändringen och anpassa sig till den
• 3. Vattenskydd
• 4. Markskydd och markkvalitet
• 5. Skydd av den biologiska mångfalden och landskapet samt dess kvalitet
• 6. Använd växtskyddsmedel på rätt sätt
• 7. Ha omsorg om fodersäkerheten
• 8. Producera trygga livsmedel
• 9. Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling
• 10. Krav som hänför sig till kontrollen av djurens välbefinnande
• 11. Social villkorlighet
• 12. Tillsyn av villkorligheten
• 13. Vilka författningar grundar sig villkorligheten på
• Bilagor

1. Vad är villkorlighet?

Villkorlighet avser de grundläggande krav, vars iakttagande är ett villkor för jordbrukarstöd. Villkorligheten ersätter de nuvarande tvärvillkoren och förgröningsstödet. I villkorligheten ingår dessutom fler krav än tidigare som främjar miljö- och klimatmålen.

Villkorlighetskraven utgör en basnivå som du inte får särskilt stöd för att iaktta. Stöd beviljas endast för verksamhet som överskrider villkorlighetskraven.

Villkorligheten består av krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden samt lagstadgade verksamhetskrav. De lagstadgade verksamhetskraven gäller miljöfrågor, folkhälsan, dvs. livsmedels- och fodersäkerheten, växthälsan samt djurens hälsa och välbefinnande. Alla villkorlighetskrav beskrivs i denna guide.

När du ansöker om jordbrukarstöd förbinder du dig att följa villkorlighetskraven.

Av villkorlighetskraven gäller endast en del av villkoren för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden nordliga hektarstöd. Av villkorlighetskraven måste följande krav iakttas i fråga om nordliga hektarstöd: kravet på skyddsremsor, förbudet mot bränning av stubb, bevarandet av landskapselement, förbudet mot beskärning av träd samt bekämpningen av flyghavre och jätteloka.

Följ villkorlighetskraven på jordbruksmark och i jordbruksverksamheten. Med jordbruksmark avses areal med åker, permanenta grödor och permanent gräsmark.

Iakttagandet av kraven granskas genom administrativa inspektioner, satellitövervakning och inspektioner under gårdsbesök. Om det i samband med någon annan övervakning upptäcks att villkorligheten har försummats, kan övervakningen utvidgas till övervakning av villkorligheten. De försummelser av villkorligheten som upptäckts vid inspektionerna minskar samtidigt alla stödbelopp, för vilka iakttagandet av villkorligheten är ett villkor.

Från och med 2025 inkluderas även den så kallade sociala villkorligheten i villkorligheten. Den sociala villkorligheten kommer att omfatta krav på arbetarskydd och arbetsvillkor för stödmottagarnas arbetstagare. Närmare information om kraven på social villkorlighet finns i guiden för 2025.

2. Att stävja klimatförändringen och anpassa sig till den

2.1 Bevarande av permanent gräsmark

Målet med bevarandet av permanent gräsmark är att beakta miljön i odlingen och säkerställa kolbindningen. Permanent gräsmark är mark som utnyttjas till att odla gräs eller andra vallfoderväxter antingen naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på gården på minst fem år. Läs mer om permanent gräsmark i kapitlet om jordbruksmark i ansökningsguiden för åkerstöd.

Mängden permanent gräsmark i förhållande till mängden jordbruksmark får inte minska med mer än fem procent från den referensandel som fastställts i Finlands strategiplan. Referensandelen har beräknats utifrån arealen permanent gräsmark för de stödsökande som fått EU:s direktstöd 2018. År 2018 var arealen för permanent gräsmark 175 001 hektar och arealen för jordbruksmark 2 288 568 hektar, dvs. referensandelen är 7,65 procent. Bevarandet av permanent gräsmark granskas på riksnivå.

Om andelen permanent gräsmark av jordbruksmarken minskar med över fem procent i Finland, införs ett förfarande för återställande av permanent gräsmark och befintliga permanenta gräsmarker får inte tas i annat bruk för odling. Återställande innebär att du kan bli tvungen att ställa om en del av din jordbruksareal till gräsmark i fem års tid.

Kravet på bevarande av permanent gräsmark gäller alla jordbrukare, även de som bedriver ekologisk produktion.

2.2 Skydd av torvmarker och areal som tagits som jordbruksmark från annan användning

Syftet med skyddet av torvmarker är att skydda jordmån som är rik på kol. Torvmarkerna är en kolsänka och de påverkar också vattenskyddet. Kraven på areal som tagits som jordbruksmark från annan användning främjar en ökning av mängden permanent gräsmark.

Med torvmark avses mark där halten organiskt material i bearbetningsskiktet är minst 40 procent.

Från och med 2023 gäller kravet på vallväxtlighet torv- och andra arealer som tagits till jordbruksmark genom röjning eller på annat sätt. Från och med 2025 utvidgas kravet på skydd av torvmark. Kravet gäller alla jordbrukare, även jordbrukare som bedriver ekologisk produktion.

Areal som tagits till jordbruksmark från annan användning från och med 2023

Med areal som tagits från annan användning till jordbruksmark avses röjda områden samt arealer som tidigare använts för torvproduktion. Alla arealer som tagits från annan användning till jordbruksmark efter 2022 ska permanent bevaras med vallväxtlighet.

Kravet på permanent vallväxtlighet gäller inte sådana jordbruksarealer som är odlingsbara senast 31.12.2022. Arealen ska vara i sådant skick att den kan odlas för att producera sedvanlig skörd.

Du kan avlägsna hinder som försvårar odlingsåtgärderna och göra ändringar som förbättrar basskiftets form utan krav på permanent vallväxtlighet. Arealen bör härmed gränsa till ett existerande basskifte samt vara till storleken under 0,5 hektar och högst 5% av basskiftets areal. Kravet på vallväxter gäller inte en sådan areal, om ändringen godkänns vid uppdateringen av åkerskiftesregistret. Till ett basskifte som berättigar till ersättning kan, om statens anslagssituation tillåter, fogas en ändring på mindre än 0,5 hektar (dock högst 5 procent av moderskiftets storlek) som förbättrar basskiftets form, om ändringen konstateras vara godkänd när åkerskiftesregistret uppdateras.

Närmare anvisningar om ändringar i basskiftet ges i vårens ansökningsguide för åkerstöd. 

Kravet på permanent vallväxtlighet gäller inte arealer som kommit i din besittning på grund av ägoreglering.

Med ägoreglering avses:

1. nyskifte enligt 9 kap. i fastighetsbildningslagen (554/1995)
2. ägoreglering enligt 23 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977)
3. ägoreglering enligt 63 § i landsvägslagen (503/2005)
4. ägoreglering enligt 75 § i lagen om enskilda vägar (560/2018)
5. ägoreglering enligt 2 § i lagen om ägoregleringar på grund av vattendragsprojekt (451/1988)
6. ägoreglering enligt 53 § i banlagen (110/2007).

Krav på permanent vallväxtlighet

Du ska permanent bevara de jordbruksarealer som kravet gäller med vallväxtlighet. Du kan förnya vallväxtligheten genom direktsådd eller reducerad bearbetning så att du sår det nya växtbeståndet omedelbart efter bearbetningen av den tidigare växtligheten. Du får inte plöja sån här jordbruksmark.

Vid ansökan om åkerstöd i Viputjänsten kan du kontrollera i myndighetsuppgifterna för basskiftet om det finns ett krav på permanent vallväxtlighet på skiftet som du tagit till jordbruksmark från annan användning.

För ett basskifte som tagits till jordbruksmark efter 2022 och som omfattas av kravet kan du anmäla följande vallväxter:

• Fodervall
• Betesvall
• Frövall
• Frövall, en art
• Frö av engelskt rajgräs, kontrollerad produktion
• Frö av italienskt (westerw.) rajgräs, kontrollerad produktion
• Frö av rörsvingel, kontrollerad produktion
• Frö av timotej, kontrollerad produktion
• Frö av ängssvingel, kontrollerad produktion
• Grönträda (vall och äng)
• Gröngödslingsvall
• Skyddsremsa
• Naturbete och naturäng

Du kan inte anmäla vallåtgärder enligt miljöförbindelsen eller miljösystemstödet för arealen.

Krav på torvmarker från och med 2025

Om du förnyar ett skifte som består av permanent gräsmark och torvmark på en vall kan du plöja det endast en gång vart fjärde år. Kravet gäller arealer som har varit jordbruksmark redan före 2023. Du kan även i fortsättningen så är andra växter än vallväxter på sådan torvmark som blivit permanent gräsmark. Då slopas beteckningen permanent gräsmark från arealen.

Du får inte vidta följande åtgärder:

• ta marksubstanser från jordbruksmark som är torvmark
• bränna växtlighet på torvmark
• gräva nya öppna diken på torvmark (grävning av öppna diken är dock tillåten om grävningen hänför sig till anläggning av en våtmark som ska byggas eller till ett grundtorrläggnings- eller ägoregleringsprojekt som gäller flera markägare).

2.3 Förbud mot bränning av stubb

Syftet med förbudet mot bränning av stubb är att bevara markens organiska material. Med stubb avses den rotdel av den avskurna växten som blir kvar i marken.

Bränn inte stubb av spannmål, bovete, quinoa, oljeväxter, fiberväxter, baljväxter eller frökryddor.

Förbudet mot bränning av stubb gäller inte vall.

3. Vattenskydd

Syftet med kravet är att skydda vattenkvaliteten genom att förebygga och minska olägenheterna för vattnen samt säkerställa en hållbar användning av vattenresurserna och vattenmiljön.

Vattenskyddet innehåller krav på skyddsremsor, vattentäkt och tillståndsplikt för vattenhushållningsprojekt, skydd av mark och grundvatten samt miljötillstånd. Dessutom innehåller kravet villkor för gödsling och lagring av gödsel.

3.1 Lämna en skyddsremsa vid ett vattendrag

En obearbetad skyddsremsa som är täckt av växtlighet skyddar vattendrag mot föroreningar och avrinning.

Vart ska skyddsremsan lämnas?

Om det basskifte du odlar ligger längs ett vattendrag ska du på sidan som vetter mot vattendraget vid kanten av skiftet lämna en minst 3 meter bred skyddsremsa som är täckt av växtlighet och obearbetad.

Ett basskifte är inte beläget invid ett vattendrag, om det mellan åkern och vattendraget finns ett annat område på i genomsnitt minst 10 meter och vattnet inte ens under en översvämning stiger upp på jordbruksmarken, eller om åkern ligger bakom en översvämningsvall och dräneringsvattnet leds bort genom pumpning eller på något annat motsvarande sätt.

I Viputjänsten kan du kontrollera vilka skiften som finns längs vattendrag.

Om du har skiften längs ett vattendrag som sluttar mot vattendraget och det på ett sådant skifte konstateras brister i kravet på skyddsremsor, är påföljden för bristen högre än för andra skiften. Du kan kontrollera sluttande skiften och delar av skiften i Viputjänsten.

Skyddsremsans växtlighet och skötsel

Växtligheten i skyddsremsan kan bestå av sådda vallväxter eller andra växter än växter med vedstam. På skyddsremsan godkänns inte videsskog, hallonväxtlighet eller något annat bestånd med vedartade växter. Om det börjar bildas växtbestånd med vedstam i skyddsremsan, ska du förnya remsans växtlighet. Med skyddsremsor av permanent gräsmark kan träd som växer glest godkännas i de fall som anges i kapitlet om jordbruksmark, bas- och jordbruksskiften i ansökningsguiden för åkerstöd.

Om växtligheten i en skyddsremsa skadas eller förstörs till exempel under vintern, i samband med iståndsättning av vattendrag eller på något annat motsvarande sätt, ska ett nytt vallbestånd sås på skyddsremsan genast när förhållandena tillåter det. Skyddsremsan får inte förnyas genom att så in i skyddssäden.

Växtskydd och gödsling är inte tillåten i skyddsremsor

På skyddsremsan får du inte använda växtskyddsmedel eller gödselmedel.

Vid svåra ogrässituationer kan du använda växtskyddsmedel som härdbekämpning enligt användningsbegränsningarna. Be alltid vid NTM-centralen i ditt område om tillstånd att använda växtskyddsmedel på en skyddsremsa.

Svårt ogräs innebär att det på skiftet i stor utsträckning förekommer ogräs som lätt sprider sig, flyghavre, tromsöloka, bredloka, gul skunkkalla, sandlupin, hampstånds, hybridslide, parkslide, jätteslide, blomsterlupin, vresros, apelsinbalsamin eller malörtsambrosia.

Anteckna uppgifter om alla åtgärder som utförs i skyddsremsan i de skiftesvisa anteckningarna.

3.2 Ta reda på om du behöver tillstånd för att ta vatten eller för ett vattenhushållningsprojekt

Som ett villkorlighetskrav kan du behöva ett tillstånd för vattenhushållningsprojekt för din verksamhet. Om du tänker använda yt- eller grundvatten eller bygga en damm, ska du innan verksamheten inleds ta reda på hos NTM-centralen om du behöver tillstånd eller om du måste göra en anmälan om ärendet. När du använder grundvatten kan det vara fråga om ett vattenhushållningsprojekt. Andra vattenhushållningsprojekt för vilka du kan behöva tillstånd är till exempel byggande av en vattenledning i ett vattendrag eller i vissa fall dikning. Utred behovet av tillstånd även i dessa fall.

Om NTM-centralen har bedömt att du behöver tillstånd för ditt vattenhushållningsprojekt ska du ansöka om tillstånd hos regionförvaltningsverket (RFV). Anvisningar och råd för att göra ansökan finns på regionförvaltningsverkets webbplats.

När räcker det med en anmälan om vattentäkt?

Gör en anmälan om vattentäkt till den lokala NTM-centralen om du regelbundet tar över 100 m³ yt- eller grundvatten per dygn. Gör anmälan senast 30 dygn innan vattentäkten inleds.

När behöver du tillstånd för vattenhushållningsprojekt och vattentäkt?

Du behöver tillstånd för ett vattenhushållningsprojekt i följande situationer:

• Du tar över 250 m³ grundvatten per dygn annat än tillfälligt
• Du omvandlar ett markområde permanent till ett vattenområde genom att höja vattenståndet i vattendraget
• Du gör ändringar som ändrar farleden så att det blir svårare att använda den eller du gör farleden smalare eller stänger den. Med farled avses en sådan led i ett vattendrag där det kan finnas sjötrafik.
• När det inte finns tillräckligt med vatten för de ägare eller delägare i vattenområdet som tar vatten

Du behöver tillstånd för ett vattenhushållningsprojekt om det kan ändra vattendragets status (kvalitet eller vattenmängd), strand eller vattenmiljö eller påverka grundvattnet.

Om du planerar ett sådant vattenhushållningsprojekt behöver du tillstånd om ändringen:

• har en skadlig inverkan på naturen, vattendraget eller grundvattnet
• försämrar eller har en skadlig inverkan på en grundvattenförekomst som lämpar sig för vattenförsörjning
• orsakar skada eller olägenhet för fisket eller fiskbestånden
• äventyrar bevarandet av naturtillståndet i en bäckfåra
• kränker det allmänna intresset på något annat sätt som kan jämföras med de omständigheter som anges ovan

3.3 Kontrollera om du behöver miljötillstånd eller anmälningsbeslut för din verksamhet

Din verksamhet ska ha ett anmälningsbeslut beviljat av den kommunala miljövårdsmyndigheten till exempel om djurstallet är avsett för minst 50 mjölkkor, 60 hästar eller ponnyer, 100 suggor, 250 slaktsvin, 250 tackor eller getter, 4 000 värphönor eller 10 000 broilrar. Du kan läsa mer om anmälningspliktig verksamhet i Miljöförvaltningens gemensamma webbtjänst och anvisningen om miljöskydd vid husdjursskötsel.

Ett djurstall ska ha miljötillstånd i följande fall:

• uppfödningsstall för fjäderfä med över 40 000 fjäderfäplatser.
• svinhus med över 200 platser för produktionssvin (över 30 kg) eller över 750 platser för suggor.
• djurstall som är avsedda för minst 300 mjölkkor, 500 köttnöt eller 600 dikor eller andra djurstallar vars totala antal djurenheter är minst 3 000 räknat enligt de djurenhetskoefficienter som anges i bilaga III till miljöskyddslagen (2014/527).
• pälsdjursfarmer som är avsedda för minst 500 avelshonor av mink eller iller, eller för minst 250 avelshonor av räv eller sjubb eller andra pälsdjursfarmer vars totala antal djurenheter är minst 100 räknat enligt de djurenhetskoefficienter som anges i bilaga III till miljöskyddslagen (2014/527).
• fiskodlingar där det årligen används minst 2 000 kg torrfoder eller den mängd annat foder som har motsvarande näringsvärde, eller där fiskbeståndet ökar med minst 2 000 kg per år, eller en damm eller grupp av dammar med naturligt foder på minst 20 hektar.

Du måste också ha miljötillstånd för din verksamhet om

• ditt djurstall ligger på ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde eller kan medföra risk för förorening av grundvattnet.
• din verksamhet kan orsaka förorening av vattendrag och det inte är fråga om ett vattenhushållningsprojekt.
• du leder avloppsvatten så att verksamheten kan orsaka förorening av ett dike, en källa eller en rännil enligt vattenlagen din verksamhet kan orsaka oskälig belastning av till exempel miljöskadliga ämnen, smuts eller lukt och den påverkar de som bor i närheten eller dina grannar.

3.4 Skydda marken och grundvattnet

All slags förorening och orsakande av risk för förorening av marken och grundvattnet är förbjuden. Det är förbjudet att direkt eller indirekt släppa ut ämnen som är farliga eller skadliga för miljön i grundvattnet. Även om kravet på villkorlighet är att skydda marken och grundvattnet mot fosforutsläpp ska du se till att du inte heller släpper ut andra miljöfarliga eller skadliga ämnen i grundvattnet. Detta är ett krav i lagstiftningen. Miljöfarliga och skadliga ämnen som inte får släppas ut direkt eller indirekt i grundvattnet räknas upp i bilaga 1 E till statsrådets förordning 1022/2006.

Släpp inte ut eller lämna på marken ett ämne som innehåller fosfor, som försämrar markens kvalitet, orsakar fara eller skada för hälsan eller miljön eller orsakar annan skada.

Se till att de åtgärder som vidtas på din gård inte orsakar direkta eller indirekta utsläpp av fosfor som orsakar övergödning i grundvattnet. Beakta kravet i all jordbruksverksamhet på din gård och på hela jordbruksmarken, inte enbart i grundvattenområden.

3.5 Gödsla enligt villkoren

Näringsämnena i gödsel och gödselfabrikat kan förorena marken samt yt- och grundvattnet. Därför finns det begränsningar i användningen och lagringen av gödsel samt i användningen av andra ämnen som används som gödselmedel inom jordbruket. Begränsningarna gäller alla jordbrukare.

Följ begränsningarna vid spridning av gödselmedel

Med gödselmedel avses organiska eller oorganiska ämnen eller preparat som är avsedda att främja växternas tillväxt eller förbättra skördens kvalitet och vars effekt grundar sig på växtnäringsämnen.

Om du använder pressvätskor från ensilage och avrinningsvatten från rastningsområden som gödselmedel, följ också begränsningarna för spridning.

• Sprid gödselmedlen på åkern så att det inte sker någon avrinning i vatten och så att alven inte förtätas.
• Sprid aldrig gödselmedel på snötäckt, frusen eller vattenmättad mark.
• Sprid inte gödsel eller organiska gödselfabrikat på åkern under tiden 1.11–31.3.
  
  • Du får avvika från tiden då spridning av stallgödsel är förbjuden och utföra spridning till utgången av november i situationer där stallgödsel under växtperioden inte har kunnat utnyttjas som gödselmedel på en åker på grund av exceptionella väderleksförhållanden. Som exceptionella väderleksförhållanden betraktas situationer där en åker på grund av långvariga rikliga regn och liten avdunstning varit så våt att detta förhindrat höstspridning av stallgödsel senast i oktober. Undantagsmöjligheten är endast avsedd för specialfall där rikliga regn som pågått länge har förhindrat spridning av gödsel på åkern under växtperioden.
  • Om du sprider stallgödsel i november ska du anmäla detta till den kommunala miljövårdsmyndigheten före utgången av oktober. Kravet på anmälan hör inte till villkorlighetskraven, men måste ändå följas eftersom det är ett krav i lagstiftningen.
• Om du sprider stallgödsel eller organiska gödselfabrikat på åkern måste stallgödseln myllas ner eller åkern plöjas inom ett dygn från spridningen. Om du sprider stallgödseln eller det organiska gödselfabrikatet i växtbeståndet med slangspridare eller som bredspridning, krävs det inte att den myllas ner.
• Om du bevarar växttäcket på din åker över vintern, får du från och med 15.9 sprida stallgödsel och organiska gödselfabrikat på skiftet endast genom placering.
• Inom ramen för den tillåtna spridningstiden kan torrgödsel och organiska gödselfabrikat med en torrsubstanshalt på 30 % förvaras på åkern i väntan på spridning (enintään neljä viikkoa). Detta är inte ett villkorlighetskrav, men måste ändå följas eftersom det är ett krav i lagstiftningen.

Gödslingen längs med vattendrag  och lutningsytanv är begränsad.

Gödslingen längs med vattendrag är begränsad. Det är förbjudet att gödsla närmare ett vattendrag än fem meter. På den följande fem meters zonen från vattendraget är det förbjudet att sprida stallgödsel och organiska gödselfabrikat som ytspridning, om åkern inte bearbetas inom ett dygn från spridningen. De ovannämnda gödslings- och ytspridningsförbuden hindrar dock inte att husdjur betar på områdena i fråga.

Om basskiftet helt eller delvis har en lutning på minst 15 procent är spridning av flytgödsel, urin och flytande organiska gödselfabrikat tillåten endast genom placering. Villkoret ska iakttas om lutningsytan är minst 25 ar (0,25 ha). Du kan kontrollera lutningen på dina skiften i Viputjänsten.

Du kan sprida alla andra än flytande gödsel och gödselfabrikat även på skiftets sluttande delar, men de ska bearbetas i marken inom tolv timmar från spridningen.

Planera gödslingen utifrån en markkartering

Ta reda på jordarten och bördighetsklassen för det skifte som ska gödslas i ett ackrediterat laboratorium före gödslingen. Fosforgödsling kan också göras genom att använda bördighetsklass 6 om det inte finns någon analys. Jordarten ska utredas i ett laboratorium.

Om du besitter 0,5 ha eller mindre skiften kan du använda gödslingen som grund för:

• jordanalys eller markkartering av det intilliggande skiftet,
• tabellvärden för organisk jord eller bördighetsklass 6, eller
• låta göra en analys av jordarten och bördighetsklassen i ett laboratorium.

Ta också alltid reda på jordarten och bördighetsklassen för skiften som inte berättigar till ersättning innan de gödslas, om de är större än 0,5 hektar.

Villkoret för en miljöförbindelse är en markkartering som görs minst vart femte år och där även jordarten och bördigheten har analyserats. Denna markkartering räcker för att uppfylla kravet på villkorlighet. I villkorligheten kan som grund för gödslingen dock godkännas en markkartering som är äldre än denna, dock en markkartering som är högst 10 år gammal. Om du inte har ingått en miljöförbindelse och du inte har någon tidigare markkartering ska du låta göra analysen separat i ett ackrediterat laboratorium.

Ta jordproverna så att de på ett heltäckande sätt representerar det basskifte som gödslas:

• Minst ett prov/basskifte, om det på ett heltäckande sätt representerar basskiftet
• Om jordarten varierar på skiftet ska flera prover tas
• Ett prov ska bestå av flera delprov.

Om markkarteringar har gjorts på skiftet vid olika tidpunkter ska gödslingen basera sig på det senaste tillgängliga analysresultatet. Om det finns fler än ett analysresultat av basskiftet kan du gödsla enligt gödslingsskiftena enligt analyserna eller genom att använda medeltalet av analyserna eller det vägda medelvärdet.

Gör en stallgödselanalys vart femte år

I stallgödselanalysen ska det lösliga kvävet, totalkvävet och totalfosforn i gödseln fastställas. Bevara uppgifterna i stallgödselanalysen och varudeklarationerna för de organiska gödselfabrikaten, så att du på begäran kan presentera dem för tillsyns myndigheten.

Skyldigheten att göra stallgödselanalys gäller gårdar där det uppstår eller/och där det används mer än 25 m³ gödsel som gödselmedel direkt på åkern per år.

I näringsberäkningen för de skiften du gödslat ska du använda antingen värdena i gödselanalysen eller tabellvärdena enligt gödselslag (Tabell 1). 

Tabell 1. Ta­bell­vär­den för stall­göd­sel.

Följ de maximala kvävegödselmängderna

Genomför gödslingen skiftesvis utifrån växten, jordarten och skördenivån.

I frå­ga om stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur och or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat som in­ne­hål­ler stall­göd­sel får den mängd to­tal­kvä­ve som sprids år­li­gen vara högst 170 kg/ha.

Följ grän­ser­na som an­ger max­i­ma­la mäng­der lös­ligt kvä­ve vid kvä­ve­göds­ling­en. I de max­i­ma­la mäng­der­na lös­ligt kvä­ve in­går det lös­li­ga kvä­vet i oor­ga­nis­ka göd­sel­me­del, stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur, in­klu­si­ve stall­göd­seln som upp­kom­mer när djur går på bete, samt i or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat.

De max­i­ma­la mäng­der­na kvä­ve­göd­sel per växt­art an­ges i Tabell 2. På åker­skif­ten som an­vänds för bete har kvä­vet i den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken be­ak­tats i de max­i­ma­la kvä­ve­göd­sel­mäng­der­na.

Om göd­sel­mäng­den för lös­ligt kvä­ve över­sti­ger 150 kg/ha om året ska mäng­den de­las upp på minst två omgång­ar och ti­den mel­lan sprid­ning­ar­na ska vara minst två veck­or.

På hös­ten från och med 1.9 får mäng­den lös­ligt kvä­ve i stall­göd­sel från pro­duk­tions­djur och i or­ga­nis­ka gödsel­fa­bri­kat som sprids vara högst 35 kg/ha. Mäng­den lös­ligt kvä­ve som spri­dits på hös­ten be­ak­tas i sin hel­het som en del av göds­ling­en av föl­jan­de grö­da.

Tabell 2. De max­i­ma­la mäng­der­na lös­ligt kvä­ve per år (kg/ha) för oli­ka grup­per av växt­ar­ter.

*Gödsling före ingången av september betraktas inte som höstgödsling, men den dras av från maximimängderna.

Om du inte hittar information om på vilken nivå växten kan gödslas i tabell 2, kontrollera informationen här.

Följ de maximala fosforgödslingsmängderna

Genomför fosforgödslingen skiftesvis utifrån växten, markens bördighet och skördenivån.

Om åkerns bördighetsklass inte är känd, använd bördighetsklass 6 vid gödslingen.

De tillåtna maximimängderna för fosforgödsling presenteras i tabellen (Tabell 3).

Räkna i näringsämnesmängderna med de näringsämnen som finns i både oorganiska och organiska gödselfabrikat och i gödsel från husdjur samt näringsämnena i andra ämnen som sprids på åkrarna, om de har angetts i varudeklarationen för gödselfabrikatet och om man i näringsämnena sprider mer än ett kilogram fosfor per hektar och år. Fosfor som sprids i kemiska ämnen avsedda för kvarhållning av fosfor (gips eller strukturkalk) behöver inte inkluderas.

Beakta mängden fosfor som spridits på hösten i sin helhet som en del av gödslingen av följande odlingsväxt. Om skörden inte bärgas måste fosforn i den använda gödseln och gödselfabrikaten beaktas i sin helhet vid gödslingen följande år.

Observera ändå att i gödslingen för år 2023 behöver man inte ta i beaktande gödsel som givits år 2022 fastän skörden inte skulle ha bärgats. Undantaget är givet eftersom kraven för användningen av fosfor har ändrats för år 2023.

Beakta totalfosfor vid gödsling

Huvudregeln vid fosforgödsling är att 100 procent av den totala fosforn i gödsel och gödselfabrikat beaktas. Undantaget är följande:

• Av totalfosforn i köttbenmjöl, behandlat sedimenteringsslam och slam från slutna tankar samt slam från reningsverk beaktas 60 procent
• Av den totala fosforn i aska och biokol beaktas 40 procent
• Av fosforn i pälsdjursgödseln beaktas 60 procent fram till 31.12.2027

Om gödselfabrikatet innehåller flera ämnen, beräkna användbarheten av totalfosforn i gödselfabrikatet utifrån beståndsdelarnas masshalt och användbarhet. Om det i varudeklarationen inte finns uppgifter om beståndsandelens masshalt, beakta fosforanvändbarheten i produkten i sin helhet.

Tabell 3 Maximimängderna för fosforgödsling per växtart (kg/ha) enligt bördighetsklass.

Om du inte hittar information om på vilken nivå växten kan gödslas i tabell 3, kontrollera informationen här.

Gödselundantag

Om du endast använder stallgödsel från husdjur vid fosforgödslingen kan du enligt tabellen (Tabell 3) använda något större näringsmängder på spannmål, oljeväxter, baljväxter och vall.

Gödselundantaget får inte användas närmare ett vattendrag än 25 meter. På gödselundantaget får tillämpas fosforutjämning, men inga skördenivåjusteringar.

Gödselundantaget är i bruk fram till 1.1.2025. Observera alltså att du endast kan utnyttja de gödselmängder som gödselundantaget tillåter för de växter som du anmält i ansökan 2023 och 2024. Höstgödslingen 2024 beräknas för 2025, så den mängd som gödselundantaget tillåter då inte längre kan utnyttjas.

Hur bestäms bördighetsklassen

Bördighetsklassen fastställs i ett ackrediterat laboratorium enligt tabellen (Tabell 4).

Tabell 4 Bördighetsklasser

vm = mullfattig, andelen organiskt material < 3,0 procent
vm = mullhaltig, andelen organiskt material 3,0–5,9 procent
rm = mullrik, andelen organiskt material 6,0–11,9 procent
erm = mycket mullrik, andelen organiskt material 12,0–19,9 procent

Du kan använda justering av skördenivån för spannmål och oljeväxter

Du kan öka gödslingen om du har fått betydligt större skördar än vanlig genomsnittlig skörd av spannmål eller oljeväxter under något av de föregående fem åren. De skördemängder som ligger till grund för justeringen av skördenivån verifieras vid tillsynen i din skiftesbokföring.

Om du under de föregående 5 åren har fått mer än 5 000 kg/ha skörd av spannmål och 2 250 kg/ha skörd av oljeväxter, kan du lägga till högst 3 kilogram fosfor per hektar och år i den maximala gödslingsmängden som anges i tabellen (Tabell 3).

Om du på ett jordbruksskifte har fått mer än 6 000 kg/ha skörd av spannmål och 2 750 kg/ha skörd av oljeväxter, kan du lägga till högst 6 kilogram fosfor per hektar och år i den maximala gödslingsmängden som anges i tabellen (Tabell 3).

Om du med en oljeväxt har fått en skörd som berättigar till skördenivå kan du också justera skördenivån för spannmål och vice versa. Du kan använda justeringen av skördenivån utan gradering.

Justering av skördenivån kan inte alls användas i bördighetsklasserna 7 i tabellen  (Tabell 3).

Du kan använda fosforutjämning

Med fosforutjämning avses en utjämning av över- eller underskottet i den årliga fosforgödslingen under utjämningsperioden.

Du kan använda en fosforutjämning på högst 5 år. Börja beräkna fosforutjämningen när den fosformängd som spridits ut på jordbruksskiftet för första gången överskrider den tillåtna årliga mängden. Du kan också inleda utjämningen om fosformängden underskrider den tillåtna årliga mängden. Anteckna i de skiftesspecifika anteckningarna när utjämningsperioden börjar och slutar.

Gör fosforutjämningen enligt jordbruksskifte. Om placeringen av jordbruksskiftena på ett basskifte ändras under utjämningsperioden, följ fosforutjämningen på basskiftesnivå. Den årliga fosformängd som ett basskifte förbrukar beräknas då genom att den fosformängd per hektar som använts för växten på varje jordbruksskifte multipliceras med arealen av jordbruksskiftet i fråga och dessa summor räknas ihop. Den högsta tillåtna fosformängden för dessa växter på basskiftet beräknas på motsvarande sätt. Vid uppföljningen av fosforutjämningen används skillnaden mellan den tillåtna maximala fosformängden och den använda fosformängden. Om skiftet inte har odlats under fosforutjämningsperioden, anses ingen fosfor förbrukas på skiftet under året eller åren i fråga.

Ifall du har fosforutjämningsperioden på hälft behöver man inte ta i beaktande tidigare utjämningsperioder. Du kan kan påbörja år 2023 en ny utjämningsperiod fastän utjämningsperioden i miljöförbindelsen är på hälft. Undantaget är gett fastän kraven för användning av fosfor har ändrats för år 2023.

Genom att återvinna fosfor kan du också gödsla i bördighetsklasserna 6 och 7

I tabellen som beskriver fosforgödslingens maximimängder (Tabell 3) får fosfor inte alls tillsättas till exempel på spannmål, oljeväxter, baljväxter och vall i bördighetsklasserna 6 och 7.

För att främja återvinningen av fosfor får man undantagsvis sprida högst 5 kilogram fosfor per hektar i bördighetsklasserna 6 och 7 när

• det inte finns något talvärde i kolumn 6 eller 7 i tabellen (Tabell 3)
• fosforn härstammar från avskiljning av fosfor ur stallgödsel eller rötrester och
• förhållandet mellan kväve och fosfor i fraktionen som uppkommit vid avskiljningen ur stallgödsel eller rötrester är minst 10 (g/g).

Om du använder undantaget för att främja återvinning av fosfor kan du inte samtidigt använda fosforutjämning.

För årligen bok över gödslingen

Anteckningarna ska på begäran tillställas tillsynsmyndigheten. Anteckningarna ska förvaras i fem år från utgången av det år då gödselfabrikatet eller gödseln har spridits.

Bokföringen över gödslingen ska innehålla följande uppgifter per jordbruksskifte:

• jordart
• bördighetsklass
• skördenivå
• gödslingsdatum
• art och mängd av gödsel, konstgödsel och organiska gödselfabrikat
• mängden lösligt kväve och totalkväve som spridits ut på skiftet
• mängden totalfosfor som spridits på skiftet (exklusive växtunderlag)
• inledandet av fosforutjämningen och utjämningsåret
• uppgifter om fosforavskiljning ur stallgödsel eller rötrester samt förhållandet mellan kväve och fosfor i fraktionen, om du använder undantaget för återvinning av fosfor i bördighetsklasserna 6 och 7.

Följ bestämmelserna om lagring av stallgödsel

På en gård där det an­sam­las stall­göd­sel från ani­ma­lie­pro­duk­tions­djur ska det fin­nas ett ut­rym­me för lag­ring av stall­göd­seln. Går­dens göd­sel­stad ska rym­ma den stall­göd­sel som an­sam­las un­der en 12-må­na­der­s­pe­ri­od, med un­dan­tag av den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken un­der be­tes­pe­ri­o­den. För nöt­kre­a­tu­rens del kan man be­ak­ta mäng­den stall­göd­sel som blir kvar på be­tes­mar­ken un­der högst fyra må­na­der.

För nöt­kre­a­turs­slag som föds upp ut­om­hus året runt kan man be­ak­ta hela ut­e­vis­tel­se­pe­ri­o­den när kra­vet på göd­sel­sta­dens volym räk­nas ut. Beakta ändå att stallgödseln regelbundet måste avlägsnas från rastgårdar, framför allt utfodrings- och dricksplatser, samt från områden där djuren i allmänhet trivs och att den stallgödseln måste lagras i en gödselstad.

Om dju­ren till­bring­ar nät­ter­na i djur­s­tal­let kan en­dast hälf­ten av be­tes­sä­song­en be­ak­tas vid ut­räk­ning­en av göd­sel­vo­ly­men, d.v.s. för nöt­kre­a­tur två må­na­der. För den mängd göd­sel som re­gel­bun­det sam­las in från rast­går­dar och per­ma­nen­ta ut­fod­ringsplatser och som inte di­rekt kan utnytt­jas för göds­ling ska det fin­nas la­ger­ut­rym­men.

När du räk­nar ut mi­ni­mi­vo­ly­men för göd­sel­sta­den kan du be­ak­ta jord­bru­kar­nas ge­men­sam­ma göd­sel­stä­der och strö­bäd­dar i lösdrifts­stall. En mind­re stor­lek på göd­sel­sta­den är möj­lig ock­så om du över­lå­ter stall­göd­sel till en an­nan jord­bru­ka­re för att lagras el­ler an­vän­das ge­nast, el­ler om du över­lå­ter stall­göd­sel till en så­dan använ­da­re (t.ex. en kom­pos­te­rings- el­ler biogasanlägg­ning), som har ett till­stånd en­ligt mil­jö­skydds­la­gen att ta emot stall­göd­sel.

Di­men­sio­ne­ring av göd­sel­stä­der

Grun­der­na för di­men­sio­ne­ring av göd­sel­stä­der en­ligt för­ord­ning­en 1250/2014 om be­gräns­ning av vis­sa ut­släpp från jordbruk och träd­gårds­od­ling an­ges i ta­bell 5.

För regnvatten utökas den storlek som beräknats enligt tabell 1 för flytgödsel- eller urinbehållare med minst 300 millimeter, om behållaren täcks genom skorpbildning, och minst 500 millimeter om behållaren är försedd med något annat flytande täcke. Dessutom ska behållarens höjd ökas med minst 100 millimeter för flytande löst täcke som placeras på ytan av flytgödseln. Om andra vätskor än tvättvatten från djurstallet leds till flytgödsel- eller urinbehållaren, såsom avloppsvatten från mjölkrummet och pressvätska från ensilage, ska det beaktas vid dimensioneringen av behållaren.

Tabell 5. Minimistorlekar för lagring av gödsel under 12 månader per djur/per djurplats enligt typ av gödsel (m³/djur/år, utan regnvatten).

¹ För högproducerande boskap rekommenderas större lager ände i tabellen. 

² Per djurplats.
³ Gäller gödsvin med en genomsnittlig slaktvikt på högst 90kg. Om slaktvikten är högre användsvärden för sinsugga.
⁴ Normalt suggstall. Grisarna med up till cirka 11 veckors ålder. 
⁵ Gäller satellitsvintall. Gödselmängder per suggplats, när den används för minst åtta grisningsomgångar om året. Grisar beaktas upp till en ålder på cirka fem veckor förre avvänjning. 
⁶ Grisar i mellanuppfödningsstadiet, ålder 5-11 veckor.

Muut eläinlajit

Ei ohjeellista tilavuutta lietalannalle, kuivalannalle tai virtsalle.

Minimistorlekar för lagring av gödsel under 12 månader per djur/per djurplats enligt typ av gödsel (m³/djur/år, utan regnvatten).

• Broiler *: 0,015 m³   
• Värphöna, broileravelshöna: 0,04 m³
• Kalkon*: 0,06 m³
• Anka, gås*: 0,04 m³
• And*: 0,025 m³
• Får och lamm: 1,3 m³
• Getter och killingar: 1,3 m³
• Lamm och killingar 3–9 mån.**: 1,3 m³
• Lamm och killingar 6–9 mån.**: 0,6 m³
• Häst >150cm: 17,0 m³
• Ponny 120-150cm: 12,0 m³
• Liten ponny <120cm: 8,0 m³
• Mink, hiller: 0,25 m³
• Räc, sjubb: 0,5 m³
• Lantraser (nötkreatur)***
  • Mjölkko: 22,3 m³
  • Diko : 15,9 m³
  • Kviga: 11,7 m³
  • Tjur: 11,9 m³
  • Kokalv 6–12 mån.: 8,5 m³
  • Tjurkalv 6–12 mån.: 9,4 m³
  • Kalv < 6 mån. < 6kk: 5,3 m³

*Per djurplats.
**Under uppfödning två uppfödningsomgångar om året.
***Itä-, Länsi- ja Pohjois-Suomen karja.

Lag­rings­ut­rym­mets stor­lek be­ror på hur stall­göd­seln be­hand­las.

Behandling av stallgödsel i en biogasanläggning minskar inte mängden stallgödsel märkbart, och därför kan du direkt tillämpa (Tabell 5) på dessa stallgödselslag.

Vid fraktionering (separering) av stallgödsel delas flytgödseln upp i en flytande och en fast fraktion som ska largas i separata utrymmen. När du räknar ut storleken på den lagerlokaler som krävs för fraktionerna är utgångspunkten den mängd flytgödsel som enligt (Tabell 5) uppkommer på garden. Mängden fraktioner och storleken på de lager som behövs beror på utrustningens separationseffekt och på den obehandlade gödselns egenskaper. Separationssanordningar är till exempel filterpress, trumfilter och skruvpress. Dessa anordningar har oliko separationseffekter. Använd den separationseffekt som tillverkaren meddelat för anordningen när du räknar ut mängden olika

Exempel på uträkning:

En gård har 50 dikor som producerar sammanlagt 950 kubikmeter flytgödsel om året. Flytgödseln fraktioneras med en filterpress vars separationseffekt enligt tillverkaren är 27%. Vid fraktioneringen bildas 27% x 950m³ = 257m³ fast fraktion. Resten, dvs. 693m³ är flytande fraktion.

Dimensionera gödsellagren enligt dessa mängder. Beakta också de krav på regnvatten och eventuellt flytande täcke som agnes i samband med (Tabell 5).

Den mängd stallgödsel som ska lagras kan beräknas minska med 20% från den årliga stallgödselmängd som räknats ut med hjälp av (Tabell 5), om torr- eller strögödseln komposteras aktivt i stackar vilket innebär att stacken luftas eller vänds regelbundet till exempel med grävskopa, eller att torr- och strögödseln komposteras i en separat reaktor. 

Om du re­dan har en be­fint­lig göd­sel­stad, el­ler om din an­sö­kan om bygg­lov har bli­vit an­häng­ig fö­re 1.4.2015, tilläm­pas allt­jämt ta­bel­len (Tabell 6) i stats­rå­dets för­ord­ning om be­gräns­ning av ut­släpp i vattnen av ni­tra­ter från jord­bru­ket (931/2000) när det gäl­ler kra­ven på vo­ly­men för göd­sel­stä­der.

Tabell 6. Rikt­gi­van­de lag­rings­vo­lym per djur (djur­plats) för göd­sel­plat­tor samt för urin- och flyt­göd­sel­be­hål­la­re (m3) en­ligt ni­trat­för­ord­ning­en (931/2000), när lag­rings­ti­den för göd­seln/uri­nen är 12 må­na­der.

¹ Per djurtplats och år.
² Berör s.k. suggpoolers centralenheter (nav), per djurplats och år.
³ För högavkastande besättningar rekommenderas större lagervolymer än de som agnes i tabellen.
⁴ Smågrisarna med till ca 11 veckors ålder (normalt suggstall)
⁵ Gäller satellitsvintstall, gödselmängder per suggplats när grisningarna på suggplatsen är 8 eller flera, smågrisarna beaktas fram till avvänjningsålder (ca 5 veckor).
* Gäller slaktsvin vars genomsnittliga slaktvikt är 90kg. Om slaktvikten är högre används det värde som getts för en sinsugga.
** Smågris i uppfödning, ålder 5-11 veckor

¹ Per djurtplats och år

Om det an­sam­las högst 25 m³ torr­göd­sel om året el­ler om du lag­rar högst 25 m³ torr­göd­sel åt gång­en på går­den får du lag­ra göd­seln på ett tätt flak el­ler ett mot­sva­ran­de un­der­lag som står un­der tak el­ler som täcks med en pre­sen­ning.

Om du tar emot och lag­rar stall­göd­sel ska du ha en göd­sel­stad som di­men­sio­ne­ras en­ligt den mängd som tas emot per år. Ingen göd­sel­stad be­hövs om du för­va­rar torr­göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat med en torrsub­stans på minst 30 % på åkern un­der sprid­nings­ti­den i högst fyra veck­or i vän­tan på sprid­ning­en.

Lagring av torrgödsel vid exceptionella situationer

Torr­göd­sel med en torrsub­stans­halt på minst 30 % kan du lag­ra i stack, om ar­bets­tek­nis­ka el­ler hy­gi­e­nis­ka skäl krä­ver det.

• Med ar­bets­tek­niskt skäl av­ses ex­em­pel­vis men­fö­re el­ler att an­ord­ning­ar i göd­sel­sta­den har gått i olag.
• Som hy­gi­e­niskt skäl kan man anse till ex­em­pel sjuk­dom­salst­ra­re i stall­göd­seln, så­som sal­mo­nel­la, lis­te­ria el­ler någon an­nan sjuk­dom. Om du an­läg­ger en göd­sel­stack av ett hy­gi­e­niskt skäl ska skä­let all­tid ha god­känts av en ve­te­ri­när.

Lag­ring i göd­sel­stack får inte or­sa­ka ned­smuts­ning el­ler risk för ned­smuts­ning av vat­ten­drag. Det är all­tid förbju­det att lag­ra göd­sel i stack på grund­vat­ten­om­rå­den och om­rå­den som över­sväm­mas.

• Pla­ce­ra stack­en på ett bä­ran­de åker­om­rå­de.
• På en slut­tan­de åker ska du pla­ce­ra stack­en nä­ra den öv­re kanten.
• Stack­en får inte pla­ce­ras på mind­re än 100 me­ters av­stånd från ett vat­ten­drag, ett ut­falls­di­ke el­ler en brunn för hus­hålls­vat­ten och på mind­re än fem me­ters av­stånd från ett dike.
• Bred ut ett minst 20 cen­ti­me­ter tjockt la­ger som bin­der väts­ka, ex­em­pel­vis torv, som bot­ten för stack­en och täck stack­en med en tät presenning.
• Av­lägs­na snön från plat­sen för stack­en och for­ma un­der­la­get så att väts­ka inte rin­ner ut i mil­jön.
• Du får an­läg­ga en ny stack på sam­ma plats ef­ter två mel­lan­år.
• I en och sam­ma stack ska du pla­ce­ra minst den mängd stall­göd­sel el­ler or­ga­niskt göd­sel­fa­bri­kat som ska spri­das ut på en hek­tar el­ler högst den mängd som ska spri­das ut på hela skif­tet och på an­grän­san­de skif­ten.
• Stall­göd­sel el­ler or­ga­niskt göd­sel­fabrikat som lag­ras i stack ska du spri­da ut inom högst ett år från det att stack­en an­lagts.

Be­ak­ta ock­så de and­ra kra­ven som gäl­ler sprid­ning av stall­göd­sel och som har be­skri­vits i avsnitten Följ begränsningarna vid spridning av gödselmedel.

Om du på grund av ett av ve­te­ri­nä­ren god­känt hy­gi­e­niskt skäl lag­rar torr­göd­sel i stack, är det inte nöd­vän­digt att spri­da stallgödseln i stack­en se­nast ett år ef­ter det att den an­la­des. Då finns det hel­ler inga be­gräns­ning­ar för den mängd torr­göd­sel som du pla­ce­rar i stack på åkern.

Med­de­la kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het om lag­ring av torr­göd­sel i stack 14 dygn in­nan du på­bör­jar lagring­en. Kom­mu­nens mil­jö­skydds­myn­dig­het ut­för vid be­hov en gransk­ning in­nan lag­ring­en i stack in­leds. Det ovan nämn­da kra­vet in­går inte i tvärvillko­ren, men det mås­te än­då be­ak­tas

Vid hantering av gödsel följ de strukturella kraven för apparatur, lagerutrymmen och utfordringsplatserna.

Lag­rings­plat­ser för stall­göd­sel och oför­pack­a­de or­ga­nis­ka göd­sel­fa­bri­kat, göd­sel­rän­nor och öv­ri­ga konstruktio­ner som är avsedda för led­ning av göd­sel ska vara vat­ten­tä­ta.

Kon­struk­tio­ner och an­lägg­ning­ar ska vara så­da­na att ing­en väts­ka kom­mer ut i mil­jön vid flytt och han­te­ring av stall­göd­sel el­ler vid töm­ning av lag­rings­plat­sen. Ut­för last­ning­en på un­der­lag med hård bot­ten som hål­ler för ma­ski­ners vikt och rö­rel­ser och från vil­ket man vid be­hov kan ta till­va­ra göd­sel el­ler or­ga­nis­ka göd­sel­fabrikat som fal­lit ned el­ler ab­sor­be­rats.

Per­ma­nen­ta ut­fod­rings­p­lat­ser ska vara täck­ta och ha tät botten och den stall­göd­sel som an­sam­las ska avlägs­nas till­räck­ligt ofta. Kra­vet på att plat­sen ska vara täckt gäl­ler dock inte per­ma­nen­ta ut­fod­rings­plat­ser i rast­går­dar och rast­ha­gar som i funktionellt hän­se­en­de finns i när­he­ten av djur­s­tal­lar. Per­ma­nen­ta ut­fod­rings­plat­ser mås­te har tät bot­ten.

Sköt rast­ha­gar­na så att det inte kom­mer ut nä­rings­ut­släpp i yt- och grund­vat­ten.

Sam­la upp pres­sväts­ka från be­red­ning av en­si­la­ge och lag­ra den i en tät be­hål­la­re, el­ler för den till ett reningsverk för att behandlas.

4. Markskydd och markkvalitet

4.1 Minimiväxttäcke

Minimiväxttäcket skyddar marken från urlakning av näringsämnen och minskar markerosionen.

Minimiväxttäcke vintertid

Bevara växttäcket på minst 33 procent av den åkerareal och areal för permanenta grödor som du besitter under året för stödansökan från hösten till följande vår. Kravet kan inte uppfyllas på areal med permanent gräsmark. I tabellen (Tabell 7) finns ett exempel på kravet på minimiväxttäcke. Du ska ha bevara arealerna med växttäcke från och med 31.10 fram till 15.3 följande vår. Anmäl årligen de arealer som du bevarar med växttäcke i höstanmälan i Viputjänsten.

Som areal som bevarats med växttäcke fram till 15.3 kan du uppge

• obärgad växtlighet och stubb av spannmål, bovete, quinoa, oljeväxter, fiberväxter, baljväxter och frökryddor samt blandade växtbestånd av dessa
• höstsådda spannmål, höstsådda oljeväxter samt andra höstsådda växter
• vallväxter och rörflen (med undantag av permanent gräsmark)
• naturvårdsvallar och gröngödslingsvallar
• kummin
• jordgubbar
• permanenta trädgårdsväxter med växtlighet mellan raderna
• fånggrödor och mellangrödor
• jordförbättrings- och saneringsväxter
• mångfaldsväxter
• grönträdor
• skyddszoner och vallar på torvåkrar

Som växttäcke godkänns också kemiskt förstörd stubb av vallväxter samt spannmål, bovete, quinoa, oljeväxter, fiberväxter, baljväxter och frökryddor samt blandade växtbestånd av dessa.

Observera att under stödansökningsåret kan areal som anmälts som stubbareal inte anmälas som areal för växttäcke.

Som växttäcke kan du också uppge lätt bearbetade arealer av vallväxter samt spannmål, bovete, quinoa, oljeväxter, fiberväxter, baljväxter och frökryddor samt blandade växtbestånd av dessa. En lätt bearbetad areal godkänns om bearbetningen görs med kultivator, tallriksharv, fjädertandsharv, spadrullharv eller rulluftare så att man kör en gång.

Du kan uppge följande växters obearbetade arealer som växttäcke om det på markytan finns växtavfall som blivit kvar efter skörden:

• kålväxter
• sallader och cikoria
• gurkväxter
• ärtväxter
• sockermajs
• sockerbeta
• rotfrukter (med undantag av morot)
• pepparrot
• jordärtskocka

Tabell 7. Exempel på minimiväxttäcke vintertid. Vid beräkningen av arealen för minimijordtäcket beaktas skiftena 1–4, som är åker och areal för permanenta grödor. Arealen för permanent gräsmark räknas inte med i kravet. Av åkern och de permanenta grödornas areal har 50 procent (skiftena 1 och 2) växttäcke.

Skötsel av trädor

Trädesåker är jordbruksmark som inte används för produktion och som består av grön-, stubb- eller svartträda.

• Grönträda är jordbruksmark som besåtts med ett- eller fleråriga vilt-, landskaps-, nektar-, ängs- eller gräsväxter eller med fröblandningar av dessa växter. Som grönträda godkänns dock inte åker som har besåtts enbart med spannmål, oljeväxter, proteingrödor eller fröblandningar av dessa växter. Ett undantag från proteingrödor är klöver och sötväppling, som är tillåtna växter på träda ensamma eller i blandningar.
• Stubbträda är åker som är täckt av stubb av spannmål, bovete, quinoa, oljeväxter, fiberväxter, baljväxter eller frökryddor från föregående eller en äldre växtperiod och som är obearbetad.
• Med svartträda avses åker som under växtperioden är utan växttäcke eller stubb.

Du kan i regel utnyttja trädor ekonomiskt. Grönträda kan också användas som betesmark, om åkerns yta förblir gräsbevuxen. Om du anmäler träda som icke-produktiv areal kan du inte bärga skörd eller bete på skiftet under tiden 1.1–31.8 från och med 2024.

Växter som godkänns för grönträda

Håll trädesåkrarna som grönträda eller stubbträda och förnya växtbeståndet vid behov. Grönträda är den mest rekommenderade trädesformen med tanke på vattenskyddet.

På trädesåkern kan du odla följande växter och blandade växtbestånd:

• vallväxter
• viltväxter
• landskapsväxter
• honungsväxter
• ängsväxter
• klöver
• sötväppling.

Som växt på grönträda godkänns dock inte enbart spannmål, oljeväxter, proteingrödor eller utsädesblandningar av dessa växter. Du kan alltså inte uppge ren havre- eller ärtväxtlighet eller en blandning av dessa som grönträda, eftersom den ena är spannmål och den andra en proteingröda. Om du tillsätter till exempel en vallväxt i blandningen godkänns växtligheten som grönträda.

Ett undantag från proteingrödor är klöver och sötväppling, som är tillåtna växter på träda ensamma eller i blandningar.

Anläggning och avslutade av växtlighet på träda

Så växtligheten på grönträdan senast 30.6 om åkerskiftet inte tidigare har såtts som grönträda.  Om exceptionella väderförhållanden hindrar sådden senast 30.6, så genast när förhållandena tillåter det. Med exceptionella väderförhållanden avses en situation där åkerns väta på grund av långvariga rikliga regn och liten avdunstning har förhindrat sådd. Använd en tillräcklig mängd frön av vall-, vilt-, landskaps-, nektar- eller ängsväxter vid sådden av växtligheten för att få en täckande växtlighet på åkern.

Bevara trädans växtlighet fram till 31.8.

Om du på ett trädesskifte sår växter som ska sås på hösten, kan du avsluta, bearbeta och så växtligheten från och med 1.8.

Kravet på jordbruksverksamhet på trädor

Om skiftet har ett andra års eller äldre grönträda, ska den slås eller betas senast den 31.8. Slå även stubbträda och öppen träda senast den 31.8, om det finns växtbestånd på skiftet. Kravet på jordbruksverksamhet med öppen träda uppfylls om du bearbetar trädan eller bekämpar svårutrotade ogräs med hjälp av växtskyddsmedel. Kraven på jordbruksverksamhet hör inte till kraven på villkorlighet, utan är andra grundläggande villkor som måste uppfyllas för att stöd ska kunna betalas ut. Läs mer om kraven på trädors jordbruksverksamhet i kapitlet Lantbruksverksamhet i ansökningsguiden för åkerstöd.

Gödsling av träda och växtskydd

Du får inte gödsla trädan. Gödsling av höstsådda växter som anläggs efter trädan är tillåten från och med den 1 augusti.

Växtskyddsmedel får användas på grön- och stubbträda tidigast 1.9. Om du sår en höstsådd växt kan du använda växtskyddsmedel från och med den 1 augusti.

Om ditt skifte har svartträda på grund av en svår ogrässituation kan du använda växtskyddsmedel för att bekämpa ogräsen.

När är svartträda tillåten?

Trädan kan vara utan växttäcke om du förbättrar kulturtillståndet på trädesåkern genom att bekämpa svårutrotade ogräs eller utför kortvariga iståndsättningsåtgärder, vid force majeure eller exceptionella förhållanden eller om det finns någon annan särskild orsak till avvikelsen.

Kortvariga iståndsättningsåtgärder är:

• dränering
• kalkning
• grävning och rensning av diken
• andra motsvarande åtgärder

Du kan avvika från kravet på trädornas växttäcke endast i den omfattning som orsaken till trädan förutsätter.

4.2 Växtföljd

År 2023 gäller årlig växtföljd endast gårdar som väljer åtgärden med fånggrödor för miljöersättning.

Syftet med kravet på växtföljd är att bevara och förbättra markens växttillstånd.

Kravet består av två olika krav på växtföljd, krav på årlig växtföljd och krav på flerårig växtföljd.

Kravet gäller inte fleråriga odlingsväxter, gräs- och vallfoderväxter, trädor, potatis, morot, sockerbeta, huvudkål, lök, röd- och gulbeta.

Vad innebär kravet på årlig växtföljd?

I den årliga växtföljden ska den ettåriga odlingsväxten årligen bytas ut på minst 33 procent av den åkerareal som du besitter. Genomförandet av växtföljden jämförs med de ettåriga växter som anmälts för arealen året innan.

Med en ettårig odlingsväxt avses en ettårig art av olika växtsläkten – korsblommiga växter (Brassicaceae), potatisväxter (Solanaceae) eller gurkväxter (Cucurbitaceae) – som odlas i Finland och som är avsedd för jordbruksproduktion.

Uppfyllandet av kravet granskas på följande sätt:

Av den areal som du har uppgett under året för stödansökan och som föregående år har odlats med en ettårig odlingsväxt ska 33 procent vara en annan växt än året innan (Tabell 8). Vid granskningen av växtföljden jämförs den areal som du angett under ansökningsåret alltid med arealen för en ettårig odlingsväxt som odlades året innan.

Tabell 8. Exempel på krav på växtföljd. År 2023 har skiftena 1, 2 och 3 ettåriga växter. Kravet på växtföljd uppfylls 2024 när 33 % av växterna har bytts ut mot en annan (vete till havre)

Kontrollera hur växterna tolkas som olika växter i växtföljdskravet  

Höstsådda och vårsådda växter, speltvete och mellangröda räknas som olika odlingsväxter. I tabellen kan du kontrollera (Tabell 10), vilka växter och blandade växtbestånd som räknas som lika odlingsväxter.

Mellangrödan är en sekundär växt som sås efter en skördeväxt som vuxit samma år och som är en annan växt än skördeväxten och som bildar ett växtbestånd. Mellangrödan ska sås senast 31.8 och bevaras fram till  31.10. Du kan så mellangrödan efter sådden av skördeväxten, dock inte samtidigt med skördeväxten eller före sådden av skördeväxten. Ange mellangrödan i uppgifterna om jordbruksskiften vid ansökan om åkerstöd i Viputjänsten. Vid granskningen av växtföljden betraktas som föregående års odlingsväxt mellangrödan i stället för huvudgrödan, om du anmäler mellangrödan för jordbruksskiftet. I tabellerna (Tabell 9 och Tabell 13)  finns exempel på användning av mellangröda i växtföljden.

På Livsmedelsverkets webbplats kan du kontrollera odlingsväxter som du kan anmäla mellangrödor. På samma sida finns också en lista över växter som du kan anmäla som mellangrödor.

Tabell 9. Exempel på mellangröda i den årliga växtföljden. .

Tabell 10. Växter och blandade växtbestånd som räknas som olika grödor i växtföljden

Vad innebär flerårig växtföljd?

I den fleråriga växtföljden kan du odla samma ettåriga odlingsväxt på samma åkerareal högst tre år i följd. Den fleråriga växtföljden ska genomföras första gången 2025 (Tabell 11).

Tabell 11. Exempel på flera års växtföljd. Samma ettåriga växt har odlats på åkerarealen högst tre år i följd.

Tabell 12. Exempel på mellangröda under flera års växtföljd.

Kontrollera om kravet på växtföljd gäller din gård

Kravet på växtföljd gäller inte dig om

• mer än 75 procent av din gårds åkerareal används för produktion av gräsväxter eller andra vallfoderväxter, är i träda eller används för odling av baljväxter eller som en kombination av dessa användningssätt
• mer än 75 procent av din gårds jordbruksmark består av permanent gräsmark eller används för produktion av gräsväxter eller andra vallfoderväxter, eller som en kombination av dessa användningssätt
• din gårds åkerareal är högst 10 hektar
• jordbruksmarken på din gård är i ekologisk produktion (om endast en del av din gårds areal är i ekologisk produktion gäller kravet på växtföljd inte den del av din gård som är i ekologisk produktion).

5. Skydd av den biologiska mångfalden och landskapet samt dess kvalitet

5.1 Icke-produktiva arealer

Syftet med kravet på icke-produktiv areal är att bevara och förbättra den biologiska mångfalden. Kravet på icke-produktiv areal gäller gårdar i landskapen Nyland, Egentliga Finland och Åland. Övriga Finland befrias från kravet på grund av sitt skogsbestånd.

Om din gård är belägen i landskapet Nyland, Egentliga Finland eller Åland, ska du årligen anmäla minst fyra procent av åkerarealen på din gård som icke-produktiv areal. Kravet gäller också jordbrukare som bedriver ekologisk produktion.

Kraven på icke-produktiv areal gäller inte dig om

• mer än 75 procent av din gårds åkerareal används för produktion av gräsväxter eller andra vallfoderväxter, är i träda eller används för odling av baljväxter eller som en kombination av dessa användningssätt.
• mer än 75 procent av din gårds jordbruksmark består av permanent gräsmark eller används för produktion av gräsväxter eller andra vallfoderväxter, eller som en kombination av dessa användningssätt
• din gårds åkerareal är högst 10 hektar.

Undantag från den icke-produktiva arealen 2023

På grund av kriget i Ukraina har Europeiska kommissionen för 2023 utfärdat en genomförandeförordning enligt vilken ett odlingsundantag tillåts för trädor på icke-produktiva arealer. Syftet med undantaget är att trygga odlingen av växter som används för livsmedelsproduktion samt att i fråga om miljö- och klimatåtgärder upprätthålla naturens mångfald och markens växtskick.

På grund av undantaget kan man på en icke-produktiv areal odla även andra växter än trädesväxter 2023. På dessa arealer kan man använda växtskyddsmedel och gödselmedel. På en sådan areal får man dock inte odla soja, majs eller snabbväxande energiskog, eftersom dessa växter i allmänhet inte är avsedda för livsmedelsproduktion.

I ansökan om åkerstöd för 2023 kan du också anmäla andra växter än träda som icke-produktiv areal. Anmäl minst 4 procent av åkerarealen på din gård som icke-produktiv areal. Skyldigheten till icke-produktiv areal räknas utifrån hela åkerarealen på din gård, även om en del av åkerarealen på din gård ligger på ett område som är befriat på grund av att det är beskogat.  Du kan anmäla icke-produktiv areal för hela gårdens område, även på ett sådant skifte på gården som är beläget på ett område som är befriat från kravet på icke-produktiv areal på grund av att det är beskogat.

Om du uppger träda som icke-produktiv areal kan du undantagsvis skörda arealen år 2023. Du kan dock inte använda växtskyddsmedel eller gödselmedel på arealen. Bevara den träda som du anmält som icke-produktiv areal 1.1–31.8. Om du sår höstsådda växter på en icke-produktiv areal i träda kan du avsluta och bearbeta trädan tidigast 1.8.

Den icke-produktiva arealen som du lägger till under ändringsskedet av ansökan om åkerstöd ökar inte procentandelen, så se till att du uppger minst 4 procent av arealen redan i ansökan om åkerstöd.

Icke-produktiv areal från och med 2024

Den icke-produktiva arealen ska vara träda. Bevara den träda som du anmält som icke-produktiv areal 1.1–31.8. Under den tiden får du inte bedriva jordbruksproduktion på arealen, dvs. du får inte bärga skörd och arealen får inte betas. Slåtter, om skörden inte bärgas eller nyttjas, betraktas inte som jordbruksproduktion.

Du får inte gödsla eller använda växtskyddsmedel på en icke-produktiv areal i träda under tiden 1.1–31.8. Det är också förbjudet att använda betningsmedel. Förbudet mot användning av växtskyddsmedel gäller också kemisk bekämpning av flyghavre och andra främmande arter. Från och med 1.9 kan en icke-produktiv areal i träda betas eller skörden bärgas. Om du sår höstsådda växter på en icke-produktiv areal i träda kan du avsluta och bearbeta trädan tidigast 1.8.

Anmälan om icke-produktiv areal

Du kan uppge grönträda (vall och äng), grönträda (vilt, landskap och pollinerare), stubbträda och svartträda som icke-produktiv areal. Minimistorleken på ett icke-produktivt trädesskifte är 0,01 hektar. Observera dock att det minsta stödberättigande jordbruksskiftet för vilket stöd kan betalas är 0,05 hektar.

Ange årligen minst 4 procent av åkerarealen på din gård som icke-produktiv areal. Skyldigheten till icke-produktiv areal räknas utifrån hela åkerarealen på din gård, även om en del av åkerarealen på din gård ligger på ett område som är befriat på grund av att det är beskogat.  Du kan anmäla icke-produktiv areal för hela gårdens område, även på ett sådant skifte på gården som är beläget på ett område som är befriat från kravet på icke-produktiv areal på grund av att det är beskogat.

Den icke-produktiva arealen som du lägger till under ändringsskedet av ansökan om åkerstöd ökar inte procentandelen, så se till att du uppger minst 4 procent av arealen redan i ansökan om åkerstöd.

5.2 Bevara landskapselement

Ett landskapselement kan vara ett träd, en trädgrupp, ett flyttblock eller någon annan motsvarande naturformation som är skyddad på grund av dess skönhet, sällsynthet, betydelse för landskapet, vetenskapliga värde eller någon annan motsvarande orsak.

Landskapselementen enligt villkorligheten är objekt som är skyddade med stöd av 29 § 1 mom. 9 punkten eller 23 § i naturvårdslagen (1096/1996) och som ligger inom ett basskifte, på en dikesren i ett basskifte eller i ett område mellan angränsande basskiften.

Skyddade objekt ska alltid bevaras och får inte skadas eller avlägsnas.

Om det skyddade landskapselementet är högst 0,2 hektar kan det inkluderas i basskiftets areal. Om du vill ha ett skyddat objekt med i en areal som är berättigad till stöd, ange objekten på Livsmedelsverkets blankett 442  i samband med ansökan om åkerstöd. Landskapselementets areal blir en del av basskiftets stödberättigande areal först året efter det att anmälan lämnats in.

Vem fattar skyddsbeslut om objekten?

Om det objekt som ska skyddas är beläget på en enskild persons mark, fattas skyddsbeslutet av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Kommunen ser då också till att objektet märks ut i terrängen. Skydd på en enskild persons mark utförs endast på markägarens ansökan eller med dennes samtycke.

Kommunen kan på ansökan av ägaren eller på framställning av NTM-centralen upphäva skyddet av landskapselementet, om det inte längre finns grunder för att skydda landskapselementet eller om fridlysningen hindrar ett projekt eller en plan som är av allmänt intresse. NTM-centralens utlåtande ska inhämtas om ansökan. Om ärendet har anhängiggjorts på framställning av NTM-centralen, ska områdets ägare ges tillfälle att bli hörd.

5.3 Förbud mot beskärning av träd

Fäll eller beskär inte träd på jordbruksmark under perioden 1.5–31.7. Genom förbudet mot beskärning av träd fredas fåglarnas häckningstid.

Ett träd är en minst fyra meter hög växt med en eller flera stammar, en flerårig växt med vedstam eller en trädliknande buske med krona, vars stomme och grenar växer uppåt eller snett uppåt och vars trädlika stammar växer i tjocklek och längd. Som träd betraktas också en en som är under fyra meter hög.

Förbudet mot fällning och beskärning gäller inte arealer med permanenta grödor eller arealer som omfattas av miljöavtalet om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och vård av landskapet.

Permanenta grödor är grödor som inte ingår i växtföljden, som odlas i  över fem år och som ger upprepade skördar Sådana växter är till exempel fruktträd, plantskolor för ovan nämnda växter och snabbväxande energiskog.

5.4 Permanenta gräsmarker i Natura 2000-områden

Syftet med bevarandet av permanenta gräsmarker i Natura-området är att skydda naturtyperna och arterna i dessa områden. Dessa arealer klassificeras som miljökänsliga permanenta gräsmarker.

Om skiftet har permanent gräsmark och en del av skiftet är beläget i ett Natura-område, anses hela basskiftet vara känslig permanent gräsmark. Om du vill kan du dela ett sådant här basskifte som delvis består av känslig permanent gräsmark i Natura-området. I detta fall ska du dela basskiftet enligt Natura-områdets gränser före utgången av stödansökan. Då är den permanenta gräsmarken som inte omfattas av Natura-området inte längre känslig permanent gräsmark och omfattas inte av begränsningarna som beskrivs i detta stycke.

Om du har permanent gräsmark i ett Natura-område i din besittning, ska arealen bevaras gräsbevuxen. Du kan inte odla andra grödor än vallväxter på arealen. Observera dock att du inte kan anmäla färdig gräsmatta, en skyddszon för miljöersättning eller vall på torvåkrar, en naturvårdsvall eller gröngödslingsvall som omfattas av stödet för miljösystem på en Natura-vall. Du kan förnya Natura-vallens växtbestånd endast av särskilda skäl, om förnyandet inte är förknippat med plöjning. Anmäl förnyandet och sättet på vilket det genomförs skriftligen till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet innan förnyandet inleds.

Kravet på bevarande av permanent gräsmark på ett Natura-område gäller alla jordbrukare, även jordbrukare som bedriver ekologisk produktion.

Om du har tagit en areal med permanent gräsmark i Natura-området i annan odlingsanvändning, måste du återställa arealen till permanent gräsmark. En ny vallväxtlighet ska sås på arealen före utgången av juni följande år. En återställd areal betraktas som permanent gräsmark inom Natura-området igen från och med att arealen åter blivit besådd med vallväxtlighet.

5.5 Bekämpning av skadliga främmande arter

Kon­trol­le­ra om det väx­er flyg­hav­re och jät­te­lo­ka på jord­bruks­mar­ken. Be­käm­pa flyg­hav­re på jord­bruks­mark ge­nom plock­ning, bear­bet­ning, ke­miskt el­ler på nå­got an­nat sätt. Gör en an­mä­lan om de skif­ten som är smitta­de med flyg­hav­re till kom­mu­nens lands­bygds­nä­rings­myn­dig­het.

Lands­bygds­nä­rings­myn­dig­he­ten kan ge jord­bru­ka­ren bin­dan­de an­vis­ning­ar om be­kämp­ning­en av flyg­hav­re eller i svå­ra­re fall utar­be­ta en be­kämp­nings­plan. Följ de an­vis­ning­ar och den plan du fått.

Be­käm­pa kau­ka­sisk, per­sisk och ar­me­nisk jät­tel­o­ka på jord­bruks­mark ge­nom plock­ning, ke­miskt, me­ka­niskt el­ler på nå­got an­nat sätt.

5.6 Skydda naturen och fåglarna

Bevara jordbruksmarkens naturvärden

Bå­de i den na­tio­nel­la lag­stift­ning­en och i EU:s ha­bi­tat­di­rek­tiv in­går krav på att be­va­ra den bio­lo­gis­ka mångfalden.  För att det­ta mål ska för­verk­li­gas krävs att na­tur­vär­de­na be­ak­tas i all verk­sam­het, ock­så inom jord­bru­ket. Vil­da väx­ter och djur samt na­tur­typer­na ut­gör lands­byg­dens cen­tra­la na­tur­vär­den. Många ar­ter och na­tur­typ­er kan än­då ta ska­da av od­lings­åt­gär­der­na. Syf­tet med EU:s ha­bi­tat­di­rek­tiv och få­gel­di­rek­tiv är att åstad­kom­ma en så­dan skydds­ni­vå för de ar­ter och na­tur­typ­er som be­trak­tas som vik­ti­ga att de inte läng­re mins­kar i an­tal.

Till villkorligheten hör att skydda naturen i områden som ingår i Natura 2000-nätverket och som inrättats för att skydda de naturtyper och arters livsmiljöer som definieras i habitatdirektivet.

Vill­ko­ren som gäl­ler skydd av na­tur­typ­er och ar­ter en­ligt ha­bi­tat­di­rek­ti­vet upp­fylls om du iakt­tar skydds­be­slu­ten om Na­tu­ra 2000 –om­rå­den och bestämmelserna om nationalparker, naturreservat och andra statliga naturskyddsområden och på det sät­tet sä­ker­stäl­ler att de na­tur­typ­er och livsmil­jö­er som lig­ger till grund för skyd­det av Na­tu­ra 2000 -om­rå­det inte betyd­ligt för­säm­ras eller störs.

Skydda fåglar och natur

I villkorligheten ingår också att skydda fåglar och i synnerhet de få­gel­ar­ter och deras livsmiljöer som avses i fågel­di­rek­ti­vet. Villkorlighetens krav som gäl­ler fåg­lar upp­fylls när du iakt­tar åt­gärds­be­gräns­ning­ar­na i naturskydd­s­pro­gram som in­rät­tats en­ligt na­tur­vårds­la­gen, be­slut och be­stäm­mel­ser om na­tur­skydds­områden, skyddade naturtyper och fö­re­komst­plat­ser för ar­ter som krä­ver sär­skilt skydd, samt be­stäm­melserna om nationalparker, naturreservat och Na­tu­ra 2000 -om­rå­de­n.

Skyddade naturtyper får inte ändras så att bevarandet av naturtypens särdrag i området äventyras och försämrar fåglarnas livsmiljöer. NTM-centralerna fattar beslut om gränserna för skyddade naturtyper och delger områdets ägare och innehavare beslutet. Skyddade naturtyper kan vara till exempel naturliga dungar som till betydande del består av ädla lövträd, hassellundar, klibbalskärr, sandstränder i naturtillstånd, ängar vid havsstranden, trädlösa eller av naturen trädfattiga sanddyner, enbevuxen ängsmark, lövängar, samt stora enstaka träd och trädgrupper som dominerar ett öppet landskap.

Försämra inte naturvärdena i Natura 2000 -områden

Na­tur­typ­er som ska skyd­das ge­nom EU:s Na­tu­ra 2000 -nät­verk upp­räk­nas i bi­la­ga I till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet, djur- och växt­ar­ter­na upp­räk­nas i ha­bi­tat­di­rek­ti­vets bi­la­ga II och få­gel­ar­ter­na upp­räk­nas i bi­la­ga I till få­gel­di­rek­ti­vet. Dess­utom skyd­das ock­så and­ra flyttfå­gel­ar­ter. I ta­bel­ler­na 10-11 har vi sam­lat de vik­ti­gas­te av de i bi­la­gor­na för­teck­na­de skyd­da­de få­gel­ar­ter och djur- och växt­ar­ter som fö­re­kom­mer på jord­bruks­mark.

Få­gel­ar­ter som på­träf­fas i jord­bruksmil­jö­er och som lig­ger till grund för va­let av Na­tu­ra 2000 -om­rå­den

Fågelarter och förekomstområde

• Jorduggla Asio flammeus
• kärr, åkrar och trädesåkrar (häcking); åkrar och strandängar (jakt)
• Sydlig kärrsnäppa Calidris alpina schinzii
• havsstrandängar, betesmarker
• Brun kärrhök Circus aeruginosus
• åkrar och strandängar (jakt) / söda och mellersta Finland
• Blå kärrhök Circus cyaneus
• åkrar och strandängar (jakt) / hela Finland utom den sydligaste delen
• Ängshök Circus pygargus
• åkrar och strandängar i södra och västra Finland (jakt) / Abå-Björneborg, Uleåborgstrakten, Nyland)
• Kornknarr Crex crex
• trädesåkrar, åkrar, ängar / södra och mellersta Finland
• Ortolansparv Emberiza hortulana
• åkrar / hela Finland utom Lappland
• Trana Grus grus
• åkrar och strandängar som häcknings-matplats, rastar på åkrar under flytten
• Törnskata Lanius collurio
• öppna marker med buskvegetation, ängar med enbuskvegetation, icke odlade åkrar som håller på att växa igen med sly, trädgårdar etc.
• Brushane Philomachus pugnax
• strandängar och översvämmade åkrar (under flytten) / hela Finland
• Ljungpipare Pluavialis apricaria
• under flytten på strandängaroch översvämmade åkrar / nästan hela Finland
• Höksångare Sylvia nisoria
• buskage, igenväxande åkrar som inte odlas i sydvästra Finland, sydkusten
• Orre Tetrao tetrix
• åkrar som spel- och matplats / hela Finland
• Grönbena Tringa glareola
• strandängar och översvämmade åkrar (under flytten) / hela Finland
• Vitkindad gås Branta leucopsis
• åkrar och strandängar som mat- och rastplatser under flytten / södra och västra Finland
• Gäss*
• åkrar som mat- och rastplatser under flytten / hela Finland
• Tornfalk*
• åkrar, ängar och närliggande skogsdungar som jakt- och häckingsplatser / hela Finland
• Tringa ssp.*
• som mat- och rastplatser under flytten / hela Finland

* Fågelarter på Natura 2000 -områden

Maatalousympäristöissä esiintyviä lajeja, jotka on suojeltu Natura 2000 -alueisiin liittyvien säännösten nojalla

Växtarter och livsmiljö / förekomstområde

• Rysk småborre Agrimonia pilosa
  
  • torra och friska ängsmarker i Natura-områden, Tavastland / Mellersta Finland
• Småsvalting Alisma wahlenbergii
  
  • havsstrandängar, lågvatten, betesmarker / Bottenviken
• Hänggräs Arctophila fulva
  
  • havsstrandängar, lågvatten / Bottenviken
• Dvärglåsbräken Botrychium simplex
  
  • och hällmarkstorrängar främst i närheten av havsstranden, betesmarker / Egentliga Finland
• Bred hästvans Hippuris tetraphylla
  
  • havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken
• Ävjepilört Persicaria foliosa
  
  • översvämmande stränder, betesmarker / södra och västra Finland
• Strandviva Primula nutans
  
  • havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken
• Arktiskt saltgräs Puccinella phryganodes
  
  • havsstrandängar, betesmarker / Bottenviken

Insektarter och livsmiljö / förekomstområde

• Högnordisk gräsfjäril Erebia medusa polaris
  • torra och friska ängsmarker / längs med älvarna i Enare Lappland
• Ärenprisnätfjäril Euphydryas aurinia
  
  • friska ängsmarker där det växer ängsvädd som föda för larven / sydöstra Finland
• Boknätfjäril Euphydryas maturna
  
  • skogsgläntor, skogsbeten, ängar och åkrar som tagits ur odling / sydöstra Finland
• Stor guldvingei Lycaena dispar
  
  • strandängar (och ruderatmarker)
• Violet guldvinge Lycaena helle
  
  • friska och fuktiha ängsmarker där det växer omrot som föda

Av de om­rå­den som i Finland valts ut till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000 lig­ger ca 5500 hek­tar på jord­bruks­mark. I dessa om­rå­den fö­re­kom­mer na­tur­typ­er och ar­ter i jord­bruksmil­jö, som krä­ver sär­skilt skydd. Hos kom­mu­nen el­ler NTM-cen­tra­len för ditt om­rå­de tar du reda på om det finns Na­tu­ra 2000 -om­rå­den på de mar­ker du besitter och vad som i syn­ner­het bör skyd­das på des­sa områden.

Du får inte för­stö­ra el­ler för­säm­ra ar­ter el­ler na­tur­typ­er som lig­ger till grund för att om­rå­det har valts till ett Natu­ra 2000-om­rå­de. Det­ta för­bud gäl­ler all slags verk­sam­het. Om du tän­ker vid­ta en åt­gärd som be­tyd­ligt kan för­säm­ra na­tur­vär­de­na i ett Na­tu­ra 2000 -om­rå­de ska du inom 30 dygn fö­re åt­gär­den läm­na in en anmälan om sa­ken till nä­rings-, tra­fik- och mil­jö­cen­tra­len. Det kan t.ex. vara frå­ga om att rö­ja en åker på ett om­rå­de som in­går i nät­ver­ket Na­tu­ra 2000.

De na­tur­typ­er som fö­re­kom­mer i jord­bruksmil­jö och som krä­ver skydd en­ligt ha­bi­tat­di­rek­ti­vet är havsstrandäng­ar, tor­ra he­dar, tor­ra gräs­mar­ker och busk­fa­ci­es på kalksub­strat, art­ri­ka Nar­dus-gräs­mar­ker, artri­ka tor­ra-fris­ka låg­lands­gräs­mar­ker, nor­diskt alvar och pre­kam­bris­ka kalk­häll­mar­ker, Mo­li­nia-äng­ar, fuk­ti­ga gräs­mar­ker med hög ört­ve­ge­ta­tion, al­lu­vi­a­la äng­ar, slåt­ter­äng­ar i låg­lan­det, hög­län­ta slåt­ter­äng­ar, löv­äng­ar (ham­lings­äng­ar och stubb­skott­säng­ar) samt träd­kläd­da be­tes­mar­ker.

För­bu­det mot att ska­da na­tur­vär­de­na gäl­ler alla de na­tur­vär­den som lig­ger till grund för att om­rå­det valts till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000. Va­let kan grun­da sig på be­ho­vet att skyd­da en el­ler fle­ra na­tur­typ­er el­ler ar­ter. Ar­ter som fö­re­kom­mer i jord­bruksmil­jö är till ex­em­pel korn­knarr, or­to­lan­sparv och törn­ska­ta samt av in­sek­ter­na hög­nor­disk gräs­fjä­ril, ären­pris­nät­fjä­ril och vi­o­lett gull­vinge.

När det gäl­ler Na­tu­ra 2000 -ob­jekt i jord­bruksmil­jö är det till för­del att de blir sköt­ta. I pla­ner­na för sköt­sel och an­vänd­ning av Natu­ra 2000 -om­rå­den be­skrivs all­mänt de åt­gär­der med vil­ka man kan be­främ­ja om­rå­dets natur­vär­den. Det är skäl att från fall till fall pla­ne­ra sköt­seln av jord­bruks­mar­ker på Na­tu­ra 2000 -om­rå­de­na tillsam­mans med mil­jö­myn­dig­he­ten.

Om det på din gård finns jord­bruks­mark som är be­lä­gen i en nationalpark, ett naturreservat, ett annat statsägt na­tur­skydds­område el­ler ett om­rå­de som hör till ett na­tur­vårds­pro­gram, el­ler om där finns livsmil­jö­er för fågelar­ter som krä­ver sär­skilt skydd och som skyd­dats ge­nom myn­dig­hets­be­slut eller skyddade naturtyper eller om din gård har jord­bruks­mark i ett Na­tu­ra 2000 -om­rå­de el­ler i dess ome­del­ba­ra när­het, ska du beakta föl­jan­de aspek­ter:

• Na­tur­typ­er som lig­ger till grund för val av om­rå­det till Na­tu­ra 2000 -om­rå­de (bi­la­ga I till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet) får inte för­säm­ras el­ler för­störas.
• Ar­ter som lig­ger till grund för val av om­rå­det till Na­tu­ra 2000 -om­rå­de (bi­la­ga II till ha­bi­tat­di­rek­ti­vet) får inte för­säm­ras el­ler för­störas.
• Få­gel­ar­ter el­ler de­ras livsmil­jö­er som lig­ger till grund för val av om­rå­det till nät­ver­ket Na­tu­ra 2000 får inte av­se­värt försämras.
• Bestämmelserna som hänför sig till skyddsbeslut som rör din gård.
• Om NTM-cen­tra­len inom 30 dygn ef­ter att an­mä­lan an­länt för­bju­der el­ler be­grän­sar åtgärden ska det­ta be­slut iakt­tas.
• På jord­bruks­mar­ken på en gård som hör till ett av stats­rå­det god­känt na­tur­skydd­s­pro­gram har inte vid­ta­gits så­da­na åtgärder som även­ty­rar syf­tet med om­rå­dets skydd.

6. Använd växtskyddsmedel på rätt sätt

Växtskyddsmedel är bekämpningsmedel för skadedjur, ogräs och växtsjukdomar samt tillväxtreglerande medel.

Använd endast preparat som godkänts i Finland

Som växtskyddsmedel får du endast använda preparat som godkänts i Finland. Tukes beslutar om godkännande av preparat som är avsedda som växtskyddsmedel och om villkoren för användningen i Finland och för register över godkända växtskyddsmedel.  I växtskyddsregistret kan du söka preparat till exempel utifrån odlingsväxten, bekämpningsobjektet eller det verksamma ämnet. Kontrollera tillstånds- och användningsvillkoren för det preparat du använder i växtskyddsmedelsregistret.

Välj, dosera och schemalägg behandlingen med växtskyddsmedlet enligt bruksanvisningen så att en acceptabel effekt uppnås med minsta nödvändiga mängd växtskyddsmedel.

Följ också de allmänna principerna för integrerad bekämpning vid användning av växtskyddsmedel. Kraven på integrerat växtskydd hör inte till villkorlighetskraven, men de måste ändå följas eftersom de hör till kraven i lagstiftningen. Vid valet av växtskyddsmedel ska du beakta de lokala förhållandena och möjligheterna till odlingsteknisk och biologisk bekämpning.

Följ märkningarna på växtskyddsmedlets försäljningshölje

Använd växtskyddsmedel på behörigt sätt, dvs. följ märkningarna på preparatets försäljningshölje. Kontrollera i växtskyddsmedelsregistret om märkningen på växtskyddsmedlets försäljningshölje är uppdaterad.

Av försäljningshöljet framgår växtskyddsmedlets:

• användningsändamål (t.ex. ogräsbekämpningsmedel)
• användningsområde (t.ex. vårvete)
• förvaringsanvisningar
• användningsmängder och -tidpunkter
• användningsbegränsningar (t.ex. i närheten av vattendrag)
• personlig skyddsutrustning

På försäljningshöljet har också märkts ut

• datum då preparatet har godkänts för användning som växtskyddsmedel
• namnet på de verksamma ämnena i preparatet och deras mängder
• varningsmärken och -fraser som anger fara och säkerhetsåtgärder
• anvisningar om personlig skyddsutrustning, eventuella besprutningsanvisningar och andra omnämnanden, till exempel varning om eventuell utveckling av resistens*.

Begränsningar i användningen av preparatet är bland annat karenstid** och åtgärder för att förebygga miljöolägenheter. Begränsningen kan också gälla behandlingstidpunkten, användningsgångerna eller användningen av skörden. Åtgärder för att förebygga miljöolägenheter är användningsbegränsningar i närheten av vattendrag och i grundvattenområden, organismvarningar (till exempel bibegränsning) och begränsning av upprepad användning.

*Med resistens avses organismens motståndskraft, dvs. förmåga att motstå någon yttre påverkan. I samband med växtskyddsmedel avses ogräsens, växtsjukdomarnas eller skadedjurens motståndskraft mot bekämpningsmedlet.

** Med karenstid avses tiden efter behandlingen med växtskyddsmedel då skörd inte är tillåten.

Märkningarna på försäljningshöljet kan ändras med tiden, så kontrollera gällande märkningar i växtskyddsmedelregistret på Tukes webbplats.

Begränsning av användningen i närheten av vattendrag

Eftersom vissa växtskyddsmedel eller de verksamma ämnena i dem är giftiga för vattenorganismer, har man fastställt en användningsbegränsning för att förebygga skador på vattendragen. Denna begränsning förbjuder användningen av preparatet på ett visst avstånd från vattendraget. Begränsningen har antecknats på försäljningshöljet.

Användning i grundvattenområden

Använd växtskyddsmedel med särskild försiktighet i grundvattenområden. Vissa växtskyddsmedel, de verksamma ämnena i dem eller deras nedbrytningsprodukter transporteras lätt i marken och därför är användningen av dem i grundvattenområden (grundvattenområdesklasserna I och II) helt förbjuden eller begränsad. Användningsförbudet eller begränsningen av användningen har antecknats på försäljningshöljet. Ovillkorliga bestämmelser i grundvattenklausulen ska följas. Kontrollera innan du skaffar och använder ett växtskyddsmedel om det är tillåtet att använda preparatet på ett grundvattenområde.

Begränsning av upprepad användning

Upprepad användning av vissa växtskyddsmedel på samma jordbruksskifte eller område under på varandra följande år har begränsats. En del av de använda preparaten kan vid användning under på varandra följande år medföra risker för markorganismerna eller bevaras i marken till följande växtperiod utan att brytas ned, varvid de kan ansamlas i marken. Begränsningen av upprepad användning har antecknats på preparatets försäljningshölje.

Förvara växtskyddsmedlen rätt

Var extra försiktig vid lagring, hantering, utspädning och blandning av växtskyddsmedel innan de sprids och under spridningen av dem. Hanteringen av växtskyddsmedlen får inte äventyra människors hälsa eller miljön.

Lagra växtskyddsmedel separat från livsmedel och foder samt oåtkomligt för barn enligt anvisningarna på försäljningshöljet. Förvara växtskyddsmedlen i ett låst utrymme, om så krävs på försäljningshöljet. Växtskyddsmedlens fysikaliska och kemiska egenskaper kan förändras om de förvaras länge och de kan bli giftigare än de ursprungligen var eller få förändrad effekt. Förstör föråldrade eller oanvända partier av växtskyddsmedel som avförts ur registret i enlighet med märkningarna på försäljningshöljet. 

För bok över användningen av växtskyddsmedel

Ange följande uppgifter per jordbruksskifte:

• odlingsväxt
• växtskyddsmedlets fullständiga namn
• tidpunkt och mängd för användning av växtskyddsmedlet
• den areal för vilken växtskyddsmedlet har använts.

På begäran ska anteckningarna lämnas in till tillsynsmyndigheten. Förvara anteckningarna i tre år från utgången av det år då växtskyddsmedel har använts.

Utrustning för spridning av växtskyddsmedel och testning av den

Vilken spridningsutrustning ska testas?

Spridningsutrustning som ska testas:

• vågräta bomsprutor med en bombredd på över 3 meter
• sprutor avsedda för besprutning av träd och buskar
• växthussprutor där behållaren ≥ 25 liter eller drifttrycket är  ≥ 15 bar eller bommens bredd är över 3 meter.
• sprutor monterade på skördetröska
• sprutor monterade på tåg och luftfartyg.

Utrustning för spridning som inte behöver testas:

• ryggsäckssprutor och andra bärbara anordningar
• betningsanordningar
• anordningar för bekämpning av rotticka i skogsavverkningsmaskiner
• kalla och varma dimsprutor
• bestrykningsanordningar.

Hur ofta ska spridningsutrustningen testas?

Från och med början av 2021 ska växtskyddsmedelssprutan testas med 3 års mellanrum. Om sprutan till exempel har testats 1.1.2021 är testningen i kraft i tre år och nästa test ska göras senast 1.1.2024.

Fram till slutet av 2020 skulle testningen göras med 5 års mellanrum. Om sprutan till exempel har testats 31.12.2020 ska sprutan testas på nytt senast 31.12.2025.

Testperioderna behöver inte fortsätta utan avbrott, dvs. om sprutan inte används behöver den inte testas.

En ny växtskyddsspruta som uppfyller de krav som ställs på maskinernas säkerhet ska testas inom fem år från den dag då sprutan köptes.

Var kan man testa sprutan?

I Finland testas sprutorna av cirka 60 spruttestare. Testarna är godkända av Tukes.

När tidpunkten för testningen närmar sig ska du kontakta spruttestaren i ditt område. Testarna håller samtestningstillfällen och besöker gårdarna för att testa sprutorna.

Avlägg växtskyddsmedelsexamen

Genom växtskyddsexamen säkerställer man att det är tryggt att använda växtskyddsmedel yrkesmässigt. I Finland ordnas växtskyddsutbildningar och -examina av cirka 220 personer som godkänts av Tukes. Du kan också avlägga examen på nätet.

Du behöver en växtskyddsexamen om

• du använder växtskyddsmedel i ditt yrke
• du köper växtskyddsmedel som är godkända för yrkesmässigt bruk

Vad innehåller växtskyddsexamen?

Växtskyddsexamen innehåller följande ämnen:

• Lagstiftning i anslutning till växtskydd
• identifiering och hantering av risker
• säker hantering av växtskyddsmedel
• integrerat växtskydd
• säker användning av sprutor
• bokföring av användningen av växtskyddsmedel
• risker i samband med olagliga och förfalskade växtskyddsmedel
• biocider inom jordbruket.

Ett intyg över växtskyddsexamen är giltigt i 5 år

Växtskyddsexamen är personlig och gäller i 5 år. Examensanordnaren ger den som avlagt examen ett intyg. Intyget kan vara ett pappersintyg, ett plastkort eller en pdf-fil. Spara intyget under dess giltighetstid.

Om ditt intyg försvinner ska du be din egen examensanordnare om ett nytt intyg. Kom alltså ihåg examensanordnarens namn och examensdatum.

7. Ha omsorg om fodersäkerheten

Övervakningen av villkorlighet hänför sig till fodersäkerhet och spårbarhet för foder¹⁾:

• foderbokföring
• det har förts bok över användningen av växtskyddsmedel och biocider
• fodret har skaffats arv en registrerad eller godkänd foderföretagare
• avfall, farliga ämnen, växtskyddsmedel, biocider dvs. bekämpningsmedel mot skadliga levande organismer, utsäde, gödselmedel (också stallgödsel) och foder som innehåller

I den här guiden förklaras bredare än villkorligheten om foderlagstiftningens krav inom primärproduktion.

7.1 Primärproduktion av foder

Foderlagstiftningen gäller odling och skörd av växter till foder, lagring, blandning och framställning av foder för eget bruk, för försäljning samt för överlåtelse utan ersättning. Kraven gäller dessutom utfodring av livsmedelsproducerande djur²⁾ med hemmagjort och industriellt foder. Kravet på foderbokföring och registrering som företagare inom primärproduktionen i foderbranschen, gäller inte för uppfödning av livsmedelsproducerande djur för privat hemmabruk.

En jordbrukare som producerar, blandar, framställer eller utfodrar livsmedelsproducerande djur med foder i Finland ska registrera sig som foderföretagare hos Livsmedelsverket med blankett F (webb-blankett). Ändringar som har skett i foderverksamhet eller om verksamheten läggs ner ska anmälas med blankett F. Hemmablandning av foder som innehåller läkemedel³⁾ förutsätter ansökning av godkännande med blankett G .

Foder inverkar också på livsmedelssäkerheten och därför måste de vara säkra och gå att spåra. Ett foder är inte säkert om det har en negativ effekt på djurhälsan eller miljön eller om ett animaliskt livsmedel inte är tryggt att använda som människoföda på grund av fodret. Foderföretagarna, inklusive jordbrukarna, bär ansvar för fodersäkerheten.

^¹) Foder avser varje ämne eller produkt inklusive tillsatser som är avsedd för oral utfodring av djur. Till exempel spannmål avsedd för utfodring av djur, hö, industriellt hel- eller kompletteringsfoder, c-vitamin och ensileringsmedel är foder.
²⁾ Livsmedelsproducerande djur avser djur, som t.ex. nötkreatur, svin, höns och hästar, som används inom produktionen av livsmedel, antingen som sådana eller i form av produkter som djuren producerar.

³⁾ Foder som innehåller läkemedel kan ges direkt till djur och består av en homogen blandning av ett eller flera veterinärmedicinska läkemedel eller mellanprodukter med foderråvaror eller foderblandningar.

7.2 Bokföring

Man måste föra bok över inköpning/anskaffning, försäljning/utlämning och produktion av foder samt över analysresultaten från foderproverna och över användningen av såväl växtskyddsmedel som biocider. Kravet på bokföring gäller också foder som innehåller läkemedel samt tillsatser och förblandningar, till exempel ensileringsmedel. Bokföringen är ett grundläggande krav när det gäller spårbarheten för foder och det berör samtliga foderodlare och husdjursproducenter. Det är nödvändigt att kunna spåra foder så att man i en eventuell risksituation kan dra tillbaka bestämda foderpartier från marknaden (ta dem ur bruk). Producenten måste föra bok över följande uppgifter:

• I fråga om foder som köpts/anskaffas till gården; namn och adress för den som sålt/levererat fodret, produktens namn (t.ex. rybskross), leveransdatum, mängd och djurgrupp som utfodrats med fodret.
• I fråga om foder som sålts/utlämnas från gården; namn och adress för den som köpt/tagit emot fodret, produktens namn (t.ex. torrhö), leveransdatum och mängd.
• I fråga om gårdens egenproducerade foder; namnet på det foder som respektive djurgrupp har utfodrats med samt mängden.
• Tidpunkten för när man slutat använda fodret om det finns på grund av ett tillsatsämne, t.ex. koccidiostatika, eller ett läkemedel i fodret en karenstid som måste följas.
• Resultaten från de prov som tagits av fodret.
• Användningen av växtskyddsmedel.
• Användningen av biocider som tryggar fodersäkerheten, såsom desinfektionsmedel och skadedjursgifter, som används i foderhanteringslokaler och -lager eller vid behandling av utfodringskärl och transportmedel, förflyttnings- eller vägningsutrustning för foder

Dessutom ska jordbrukaren iaktta den nationella foderlagstiftningens krav på att foderlagrens identifikationer ska föras in i foderbokföringen, även om villkorligheten inte förutsätter det. Mer information om foderlagrens identifikationer på Livsmedelsverkets webbplats.

Uppgifterna om foder kan exempelvis antecknas på den modellblankett som finns på Livsmedelsverkets webbplats (modellblanketten för foderbokföring (doc)).

Som bok­fö­ring räck­er ock­så att man spa­rar in­köps-/för­sälj­ningsve­ri­fi­ka­ten (skattebokföring), en ekologisk gårds bokföring över produktströmmarna, i frå­ga om fo­der som innehåller ­lä­ke­me­del bok­fö­ring­en över me­di­cinsk be­hand­ling och/el­ler i frå­ga om fo­der som producerats på går­den de skif­tes­bok­fö­ring­en, ifall de upp­gif­ter som krävs i bokföringen fram­går av dem. Som bok­fö­ring av ana­lys­re­sul­ta­ten från fo­der­pro­ver, t.ex. som tagits i samband med myndighetstillsyn eller försäljning, räck­er att man spa­rar de ak­tu­el­la ana­lys­in­ty­gen.

Foderbokföringen ska sparas minst fem år.

Kraven på bokföring av växtskyddsmedel har beskrivits i guiden avsnit 6. Bokföringen över biocidanvändning ska inbegripa namn, mängder och användningstider av använda biocider. Uppgifterna ska vid behov vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten. Enligt substanslagstiftningen ska bokföringen av växtskyddsmedel och biocideranvändning sparas minst ett år, men i praktiken måste bokföringen sparas i minst tre år på grund av kontroll av permanenta försummelse i villkorlighet.

I villkorligheten ingår också krav på bokföring över medicinsk behandling när det gäller att föra bok över foder som innehåller läkemedel. Läs mer om kraven på bokföring över medicinsk behandling som gäller foder som innehåller läkemedel i avsnitt Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling i guiden.

7.3 Anskaffning av foder från registrerade eller godkända foderföretagare

I anslutning till fodrets spårbarhet och fodersäkerheten får foder skaffas enbart från registrerade eller godkända foderföretagare. När jordbrukarna skaffar foder till gården måste de försäkra sig om att den som säljer eller överlåter fodret är en registrerad eller godkänd foderföretagare. Skyldighet att registrera sig som primärproducenter av foder gäller inte en jordbrukare som årligen producerar foder på en högst 3 hektar stor odlingsareal och som levererar allt foder från denna areal till en lokal gård för att användas. Också när foder köps till gården direkt från ett annat EU-land måste man kontrollera att säljaren av fodret har registrerat sig som foderföretagare.

Mer information:

• Förteckningar över registrerade foderföretagare och primärproducenter av foder i Finland 
• Utfodring av djur med livsmedel som inte längre är avsedda att användas som livsmedel (ruokavirasto.fi)

7.4 Hantering, transport och lagring av foder på gården

Foder får inte innehålla ämnen som är förbjudna enligt lagstiftningen. Förekomsten av skadliga ämnen, organismer och produkter i foder har begränsats genom att man har fastställt gränsvärden för skadliga ämnen och produkter i foder. I alla skeden av produktionen måste man se till att fodret skyddas från potentiella faktorer som kan leda till att fodret kontamineras och förfars. Orsaken till kontaminering kan till exempel vara en mikrobiologisk sjukdomsalstrare i marken eller vattnet, rester av gödselmedel och bekämpningsmedel samt inkorrekt hantering och bortskaffande av avfall. Det är viktigt att man bekämpar skadedjuren både för foderhygienens skull och för att förebygga djursjukdomar. Bland annat på grund av risken för salmonella måste man också se till att fågelspillning inte kommer in i fodret. Också djurens strö måste skyddas mot kontaminering, eftersom djuren kanske äter av ströet fastän det inte är foder. Resultaten av analyser som utförts på foderprover och har betydelse för fodersäkerhet måste beaktas i produktion.

Det foderutdelningssystem som är i bruk på gården måste säkerställa att djuren får bara foder som är avsett för dem. De utrymmen, anordningar, behållare och transportmedel som används när man tillverkar, förpackar, hanterar, lagrar och transporterar foder eller utfodrar djur ska rengöras regelbundet och vid behov desinficeras efter rengöringen. Också djurens dricksanordningar måste rengöras regelbundet. Framför allt efter hantering och användning av foderläkemedel³⁾ ska fordonen och utrustningen för foderhantering och utfodring rengöras så att man undviker att kontaminera följande foderparti.

Djurens dricksvatten och det vatten som används för rengöring av anordningar och redskap måste vara rent. Vid betesutfodring måste man ta hänsyn till fastställda karenstider för växtskyddsmedlen. Tiden mellan spridning av stallgödsel och bärgning av foder eller betesgång måste vara tillräckligt lång så att gödseln inte förorenar fodret. Om man använder något gödselfabrikat av animaliskt ursprung, exempelvis kött- och benmjöl, måste karenstiden mellan spridningen av gödselfabrikatet av animaliskt ursprung och foderbärgning eller betesgång vara minst 21 dygn.

Rengörings- och desinfektionskemikalier ska användas enligt bruksanvisningarna. Också andra biocider, gödselmedel och växtskyddsmedel ska förvaras, hanteras och användas enligt tillverkarens anvisningar. De, liksom också farliga ämnen, utsäde och avfall, måste hanteras och förvaras åtskilt från foder och djurhållningsplatser. Foder, inklusive foderläkemedel, avsedda för olika djurgrupper och djurslag ska förvaras så att de inte ges åt sådana djur som de inte är ämnade för. Den person som ansvarar för djurens utfodring ska ha de kunskaper och färdigheter som behövs för uppgiften.

Mer information:

• Lagring av foder
• Förbjudna ämnen, organismer och produkter i foder
  
• Anvisningar för behörig bekämpning av råttor och möss (pdf)

7.5 Förbud och begränsningar som gäller användning av animaliskt protein

Livsmedelsproducerande djur får i regel inte utfodras med animaliskt protein eller foder innehållande sådant. Förbudet syftar till att förhindra spridningen av BSE hos nötkreatur (galna kosjukan). Det finns dock vissa undantag från förbudet (se Tabell 12).

Bearbetat animaliskt protein (prosessed animal protein, PAP) innebär mjöl, också blodmjöl, som är framställt av animaliska biprodukter i kategori 3 och tillverkat i en godkänd bearbetningsanläggning.

Tabell 12. Förbjuden/tillåten användning av animaliskt protein vid utfodring av livsmedelsproducerande djur.

*Användningen kan vara förenad med anmälningsskyldighet och i vissa fall ett förfarande med godkännande (se nedan).

** Fiskmjöl år tillåtet i kommersiella mjölknäringar för diande idisslare. Om det på gården används mjölknäring innehållande fiskmjöl ska gården göra en anmälan om detta på blankett I. 

*** Det är tillåtet att använda ägg och äggprodukter om man har säkerställt att de är fria från salmonella.

**** Det kan finnas begränsningar i användning av insektarter vid utfodring, ytterligare uppgifter (pdf).

Användning av fiskmjöl, bearbetat protein eller blodprodukter från icke-idisslare samt di- och trikalciumfosfat för utfodring av andra livsmedelsproducerande djur än idisslare förutsätter att följande krav uppfylls:

• Om samma gård håller såväl idisslare som andra djur ska foder innehållande fiskmjöl, blodprodukter eller di- eller trikalciumfosfat hanteras helt åtskilt från idisslare och foder avsett för idisslare. På sådana gårdar med s.k. blandad produktion är det inte tillåtet att använda fiskmjöl m.m. som foderråvara i hemmablandningar, utan de ska vara kompletteringsfoder.
• Bearbetat animaliskt protein från icke-idisslare får inte användas för utfodring av andra livsmedelsproducerande djur än vattenbruksdjur. Under vissa förutsättningar får animaliskt protein från fjäderfän/insektprotein användas för utfodring av svin och animaliskt protein från svin/insektprotein användas för utfodring av fjäderfän. Foder innehållande sådana ämnen ska förvaras åtskilt från andra foder för livsmedelsproducerande djur och utom räckhåll för dem. Foderråvara av samma djurslag (t.ex. svinPAP) får inte användas som sådant på gårdar som utöver fjäderfän också håller svin.
• Om dessa animaliska foder används på gården ska en anmälan om verksamheten först göras till Livsmedelsverket för registrering eller godkännande (blankett I). Kraven på anmälan gäller inte gårdar som använder helfoder, dvs. gårdar som inte tillverkar hemmablandningar. Kraven på anmälan hör samman med bekämpning och kontroll av BSE och andra TSE-sjukdomar.
• Varaktiga förändringar i användningen av animaliskt protein på gården ska också anmälas till Livsmedelsverket.

Blankett I för ansökan om användningen av animaliskt protein finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Vid användningen av mjölkbaserade produkter och före detta livsmedel vid utfodring av livsmedelsproducerande djur finns det begränsningar för att förhindra smittsamma sjukdomar. Mer information och blankett J för anmälan om användning av vissa mjölkbaserade produkter finns på Livsmedelsverkets webbplats.

7.6 Begränsningar för användningen av fodertillsatser

Fodertillsatser är ämnen, mikroorganismer⁴⁾ och fabrikat som avsiktligt tillsätts i foder. Syftet med tillsatserna är att till exempel inverka gynnsamt på fodrets eller de animaliska produkternas egenskaper eller att främja animalieproduktionen och djurens välbefinnande. Tillsatser är bl.a. spårämnen, vitaminer, urea och aminosyror samt koccidiostatika⁵⁾. Också konserveringsmedel för ensilage är fodertillsatser eller deras blandningar dvs. förblandningar. Man måste föra bok över fodertillsatserna och förblandningarna.

Fodertillsatser får inte användas om de inte är godkända i Europeiska unionen. Användningen av fodertillsatser är förknippad med olika villkor beroende på typen av tillsats. Det finns bestämmelser om högsta tillåtna halt av vissa tillsatser, till exempel selen, i foder eftersom dessa tillsatser är giftiga för djur om den högsta tillåtna halten överskrids. Det är helt och hållet förbjudet att utfodra värphöns med foder innehållande koccidiostatika, och i fråga om andra fjäderfä kan det finnas ett användningsförbud under en viss period före slakt (karenstid).

Om en husdjursproducent använder fodertillsatser vid tillverkningen av egna hemmablandningar måste han registrera sig som foderföretagare hos Evira. Om en husdjursproducent använder koccidiostatika eller vissa tillsatser som inverkar på djurets produktion eller förblandningar innehållande sådana tillsatser för tillverkning av foder måste han utöver registreringen anhålla om godkännande hos Livsmedelsverket med blankett C. Kraven ovan gäller inte gårdar som använder kompletterande foder, helfoder eller ensileringstillsatser. Tillsatser ska användas enligt bruksanvisningarna på förpackningen.

⁴⁾ Mikroorganism avser organismer som består av en eller ett fåtal celler, såsom bakterier, urdjur och encelliga alger.
⁵⁾ Koccidiostat avser preparat avsedda för förhindrande av tarmsjukdomen koccidios hos fjäderfä.

Mer information:

• Register över fodertillsatser  som är godkända i EU
• Registrering som användare av fodertillsatser
• Ansökan C om godkännande för användning av koccidiostatika eller vissa andra tillsatser eller förblandningar som inverkar på animalieproduktionen

7.7 Anmälningsskyldighet

Samtliga foderföretagare, inklusive jordbrukarna, är skyldiga att göra en anmälan till Livsmedelsverket om det finns en misstanke om att det foder de importerar, producerar, tillverkar eller distribuerar inte är säkert. Då ska omedelbara åtgärder vidtas för att dra bort fodret i fråga från marknaden och fodret får inte längre ges åt djur.

Mer information:

• Anmälningsskyldighet

8. Producera trygga livsmedel

• Primärproduktionsställe(gård, produktionsenhet) är en gårdsbruksenhet, trädgård eller en annan plats där man bedriver primärproduktion av livsmedel.
• Primärproducent(jordbrukare) är en person eller ett företag som bedriver primärproduktion av livsmedel, exempelvis odling av växter för livsmedelsproduktion, skörd, mjölkproduktion och alla de skeden inom animalieproduktionen som föregår slakt.

8.1 Gemensamma krav som gäller primärproduktionsställen

På primärproduktionen av livsmedel som härrör från djur, växter och svampar tillämpas Europeiska gemenskapens lagstiftning samt livsmedelslagen, lagen om medicinsk behandling av djur och de förordningar som utfärdats med stöd av dem. Du som jordbrukare ansvarar för att de livsmedel som du producerar är säkra och du ska därför ha tillräcklig information om livsmedlet och de hälsorisker som är förknippade med dess hantering.

Se också till att alla som står under ditt överinseende och hanterar livsmedel har tillräckliga kunskaper om livsmedelshygien. Om du misstänker att livsmedel som du producerar kan orsaka hälsorisker för människor, ska du omedelbart underrätta kommunens livsmedelstillsynsmyndighet (t.ex. chefen för hälsoövervakningen, kommunalveterinären/tillsynsveterinären eller hälsoinspektören) och vid behov dra igång återkallandet av en produkt som redan har överlåtits samt vidta andra åtgärder för att rätta till missförhållandena. Du ska med hjälp av journalföring samt uppgifter och påskrifter på förpackningarna som sänds med produkten se till att livsmedlen är spårbara ända fram till detaljhandeln.

Ett primärproduktionsställe ska byggas och skötas så, att man inte äventyrar säkerheten hos de livsmedel som produceras och hanteras där. Skydda produkterna från kontaminering. Hantera, lagra och använd fodertillsatser, veterinärmedicinska läkemedel, växtskyddsmedel, gödselfabrikat, biocider som exempelvis rodenticider och desinfektionsmedel samt andra farliga kemikalier. Hantera och lagra också avfall rätt och lämna avfallet regelbundet till avfallshanteringen.

Se till att gården har tillräcklig tillgång till vatten av god kvalitet för bevattning, dricksvatten för djuren och rengöring. Vattnet får inte ha främmande lukt eller smak eller innehålla mikroorganismer, parasiter eller främmande ämnen i sådana mängder som kan äventyra primärprodukternas säkerhet och de livsmedel som framställs av dem.

Kvaliteten på vatten som används för bevattning av växter samt vatten som används för tvätt av produkter och utrustning ska i vissa fall analyseras regelbundet i laboratorium. Beställ analyser av vattnet exempelvis då du använder vatten från egen brunn vid bevattning av växtdelar som är ätliga som sådana eller för tvätt av mjölkningsutrustning och mjölktank.

Livsmedelsproducerande djur ska ha ett bra allmänt hälsotillstånd. Sköt och hantera livsmedelsproducerande djur på ett sätt som tryggar en god hygienisk kvalitet på de livsmedel som härrör från dem. Sträva efter att förhindra att sjukdomar som smittar från djur till människor förs in till gården och att de sprids på gården eller från din gård till andra gårdar. Beakta sjukdomsriskerna när du för in nya djur till djurhållningsplatsen. Håll till exempel nya djur som förs in till gården åtskilt från andra djur och köp in/skaffa nya djur bara från sådana djurhållningsplatser vars hälsotillstånd du känner till. Meddela myndigheten (veterinären som övervakar gården/kommunens livsmedelstillsynsmyndighet) om misstänkta sjukdomsfall på din gård. Om problem upptäcks på din gård, ska du vidta ändamålsenliga åtgärder för att korrigera situationen.

8.2 Krav på journalföring då det gäller primärproducenter

De uppgifter som du journalför behövs bland annat för att säkerställa livsmedlens spårbarhet eller då djur säljs eller skickas till slakt. Journalen kan bestå av en eller flera filer (t.ex. journalföring av djurens hälsa och medicinering) och vara en del av ett kvalitets- eller annat system som används på primärproduktionsstället.

Tabell 13. Krav på journalföring av primärproduktion av livsmedel relaterade till villkorligheten.

Det lönar sig att vara noggrann med journalföringen och förvaringen av journalerna, eftersom kontroll av journalföringen är en del av övervakningen av villkorlighet på gårdarna. Avsaknad av uppgifter kan räknas som verksamhet som strider mot lagstiftningen och leda till att stödet sänks.

8.3 Särskilda krav som gäller mjölkproduktion

För gårdar med mjölkproduktion har det utöver de allmänna kraven på primärproduktionen enligt ovan även fastställts särskilda krav som gäller mjölkproduktion.

Lokalerna där du håller och mjölkar mjölkproducerande djur och hanterar mjölk samt redskap och utrustning för mjölkproduktion ska vara placerade och konstruerade på ett sådant vis att det finns goda möjligheter att se till att djuren är rena och friska, att mjölkningen utförs hygieniskt och mjölkråvaran är av god hygienisk kvalitet. Se till att det på gården finns ett ändamålsenligt rum för rengöring och förvaring av utrustning och redskap som används då mjölken hanteras.

Djur

Håll djuren rena. Djuren får inte ha sjukdomar eller fel som försämrar mjölkens hygieniska kvalitet. Den person som sköter djuren ska kontrollera att djuren är rena och i god kondition. Isolera djur som uppvisar symptom på en sjukdom som kan försvaga mjölkens hygieniska kvalitet från de andra mjölkproducerande djuren.

Rum för kylning och förvaring av mjölk

De förhållanden under vilka mjölken kyls ner och förvaras eller funktioner som sker i närheten av detta får inte försämra mjölkens livsmedelssäkerhet. I synnerhet en direkt förbindelse från rummen till djurhållningslokalerna och andra verksamheter som för med sig smuts kan orsaka en risk för mjölkhygienen. Beakta denna risk i verksamheten och iaktta omsorgsfullhet vid rengöring av lokaler och utrustning. Separera rummen för förvaring av mjölk och råmjölk på ett tillräckligt sätt från de lokaler där djur hålls.

Skydda rummen för kylning och förvaring av mjölk från skadedjur.

Mjölkningshygien

Rengör före mjölkningen spenarna och vid behov juvret och området kring det omsorgsfullt.

I mjölk som överlåts som livsmedel får det inte finnas några förändringar som tyder på juverinflammation eller några andra tecken på förändringar. Mjölka skilt mjölken från djur som

• uppvisar symptom på juversjukdomar eller
• sjukdomar som smittar till människor via mjölken, eller
• vars mjölk innehåller läkemedelsrester under medicinering och karenstid.

Dessa djur ska antingen mjölkas till sist, med en separat mjölkningsmaskin, för hand eller med utrustning som rengörs omedelbart efter mjölkningen. Överlåt inte mjölken från dessa djur som livsmedel.

Du ska ha en plan för att kunna avskilja mjölken från ett sjukt eller medicinerat djur från den övriga mjölken under hela medicineringen och karenstiden. Medicinerade djur ska vara identifierbara under hela medicineringen och karenstiden.

Mjölka också råmjölk separat från annan mjölk och förvara den skilt.

Ytor som kommer i kontakt med mjölk

Ytor som kommer i kontakt med mjölk ska vara gjorda av slätt, tvättbart och giftfritt material. Håll mjölkningsutrustningen och -redskapen rena. Tvätta och vid behov desinficera dem efter användning. Skölj utrustningen och redskapen med rent vatten efter tvätt och eventuell desinficering.

Kvaliteten på obehandlad mjölk som överlåts från gården

Kyl ned mjölken så snabbt som möjligt efter mjölkningen till +6 grader (+8 grader om mjölken hämtas från gården dagligen) eller lägre och även förvara mjölken i denna temperatur på gården.

Obehandlad mjölk som överlåts från gården ska uppfylla kraven på det totala antalet bakteriekolonier och cellhalt.

Kor

• Totalt antal bakteriekolonier: det geometriska medelvärdet för två månader ska vara under 100 000 cfu/ml, minst 2 prover/månad.
• Cellhalt: det geometriska medelvärdet för tre månader ska vara under 400 000 st./ml, minst 1 prov/månad. 

Övriga djur

• Totalt antal bakteriekolonier: det geometriska medelvärdet för två månader ska vara under 1 500 000 cfu/ml, minst 2 prov/ månad; kravet är under 500 000 cfu/ml, om ingen värmebehandling ingår i tillverkningen av produkten. 

8.4 Särskilda krav som gäller äggproduktion

För gårdar med äggproduktion har det utöver de allmänna kraven på primärproduktionen enligt ovan även fastställts särskilda krav som gäller äggproduktion.

Skydda äggen mot skadlig inverkan utifrån. Håll dem rena, torra och skyddas mot lukter, stötar och direkt solljus.

Journalför undersökningar och kontroller som utförs i enlighet med programmet för salmonellakontroll. Förvara journalen över undersökningarna i minst tre år och journalen över kontrollerna i minst det år som stödansökan gäller och två kalenderår därefter (1+2 år).

Mer information:

• Primärproduktion av livsmedel
• Krav på vatten inom primärproduktion
• Anvisning om salmonellakontroll för fjäderfä

9. Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling

9.1 Tillåtna veterinärmedicinska läkemedel

Det är vik­tigt att man har kon­troll över an­vänd­ning­en av lä­ke­me­del för djur. Pro­duk­tions­djur får me­di­ci­ne­ras en­dast med så­da­na me­di­cins­ka pre­pa­rat som in­ne­hål­ler ett lä­ke­me­del som är god­känt att an­vän­das för produk­tions­djur. Om en ve­te­ri­när har ordinerat me­di­ci­ne­ring­en ska den bruks­an­vis­ning som ve­te­ri­nä­ren ger för lä­ke­med­let i frå­ga föl­jas. Bruks­an­vis­ning­en för läkemedel som kan kö­pas re­cept­fritt på apo­tek finns på bipack­se­deln. Ve­te­ri­nä­ren el­ler apo­te­ket läm­nar upp­gif­ter om lä­ke­me­del och hur de an­vänds rätt. Man mås­te all­tid för­säk­ra sig om att ett lä­ke­me­del an­vänds på rätt sätt och kon­trol­le­ra ka­rens­ti­den innan lä­ke­med­let ges åt dju­ret. Lägg mär­ke till att den ka­rens­tid som ve­te­ri­nä­ren fö­re­skri­ver kan av­vi­ka från den ka­rens­tid som nämns på bi­pack­se­deln. Pro­du­cen­ten mås­te på ett fö­re­skri­vet sätt föra bok över de lä­ke­me­del som getts åt dju­ren.

Sä­ker­he­ten för alla lä­ke­me­del som är god­kän­da för pro­duk­tions­djur ut­vär­de­ras, och vid be­hov har det fastställts en ka­rens­tid för lä­ke­me­del av­sed­da för pro­duk­tions­djur som ska föl­jas. Med ka­rens­tid av­ses en från den tid­punkt då lä­ke­me­del sis­ta gång­en gavs räk­nad mi­ni­mi­tid inom vil­ken kött el­ler and­ra pro­duk­ter av ett slak­tat djur el­ler dju­ret el­ler mjölk, ho­nung el­ler ägg som dju­ret pro­du­ce­rat inte får över­lå­tas för att an­vän­das som livs­me­del. Pro­duk­ter som fåtts av dju­ret un­der ka­rens­ti­den får en­ligt bestämmel­ser­na an­vän­das som livs­me­del en­dast i sär­skil­da fall. Pro­duk­tions­djur ska kun­na iden­ti­fi­e­ras un­der den tid me­di­cinsk be­hand­ling och lä­ke­me­dels­be­hand­ling på­går samt un­der lä­ke­med­lets ka­rens­tid. Jord­bru­ka­ren ska se till att ka­rens­ti­der­na följs, om man inte bryr sig om att föl­ja ka­rens­ti­der­na kan det leda till allt­för hö­ga hal­ter av lä­ke­me­dels­res­ter i livs­med­let vil­ket försämrar livs­me­dels­sä­ker­he­ten.

9.2 Föra journal över medicinering av aproduktionsdjur

Kra­vet på att pro­duk­tions­dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska föra jour­nal gäl­ler alla djur som hålls, föds upp, sköts el­ler slak­tas för pro­duk­tion av livs­me­del. I bok­fö­ring­en an­teck­nas de lä­ke­me­del som ve­te­ri­nä­ren har gett åt pro­duk­ti­ons­dju­ret samt de lä­ke­me­del som äga­ren själv el­ler nå­gon an­nan per­son har gett. Ock­så läkeme­dels­fo­der som dju­ret har fått mås­te an­teck­nas i bok­fö­ring­en.

Vid övervakningarna av villkorlighet kontrolleras följande omständigheter som gäller journalföringen:

• dju­rets el­ler djur­grup­pens iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter
• da­tum för me­di­ci­ne­ring­en
• lä­ke­med­lets el­ler fo­der­lä­ke­med­lets in­di­ka­tion;
• lä­ke­med­lets namn
• mäng­den lä­ke­me­del el­ler fo­der­lä­ke­me­del;
• fast­ställd ka­rens­tid för lä­ke­med­let el­ler fo­der­lä­ke­med­let.

Det re­kom­men­de­ras att EU-sig­nu­met på öron­mär­ket an­vänds som iden­ti­fi­ka­ti­ons­upp­gift för t.ex. nöt­kre­a­tur, get­ter och får. Med gi­ven mängd av lä­ke­med­let av­ses den mängd lä­ke­me­del t.ex. i mil­li­li­ter el­ler gram som givits åt dju­ret. Med den som sålt läkemed­let av­ses den ve­te­ri­när som gi­vit el­ler sålt lä­ke­med­let el­ler det apotek el­ler mot­sva­ran­de fö­re­tag som sålt lä­ke­med­let. I stäl­let för ve­te­ri­nä­rens namn kan man an­vän­da veteri­nä­rens iden­ti­fi­ka­ti­ons­num­mer.

Dun kan göra n­teck­ning­ar­na om dju­rets me­di­ci­ne­ring ex­em­pel­vis på dju­rets se­mi­ne­rings- och häl­so­kort, i svinstalls­jour­na­len el­ler häl­so­kon­troll­bo­ken. Att för­va­ra de skrift­li­ga rap­por­ter el­ler re­cept som ve­te­ri­nä­ren utfär­dat om me­di­ci­ne­ring­en i en mapp räck­er ock­så som bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring­en, om dju­rets äga­re eller in­ne­ha­va­re kom­plet­te­rar hand­ling­ar­na med de upp­gif­ter som sak­nas. Jord­bru­ka­ren kan an­vän­da sig till ex­em­pel av den blankett som finns på Livsmedelsverkets webbplats.

Du kan också lägga informationen om dju­rets me­di­ci­ne­ring i ett se­pa­rat häf­te el­ler en bok som re­ser­ve­rats för än­da­må­let. Man kan ock­så föra bok­fö­ring­en i ett el­ekt­ro­nisk sys­tem. Ett vill­kor för över­lå­tel­se av lä­ke­me­del till så­da­na äga­re el­ler in­ne­ha­va­re av djur som an­slu­tit sig till ett riks­om­fat­tan­de djur­häl­so­vårds­pro­gram är att jour­nal ska föras över alla de lä­ke­me­del som ett produkti­ons­djur be­hand­lats med i ett sys­tem för upp­följ­ning av häl­so­vår­den, om sys­te­met har en så­dan möj­lig­het, el­ler i nå­got an­nat mot­sva­ran­de el­ekt­ro­niskt sys­tem, från vil­ket upp­gif­ter­na kan över­fö­ras till sys­te­met för upp­följ­ning av häl­so­vår­den.

In­tyg som ska spa­ras vid jour­nal­fö­ring­en är re­cept från ve­te­ri­när och skrift­li­ga re­do­gö­rel­ser över ut­läm­ning av lä­ke­me­del el­ler me­di­cinskt fo­der samt öv­ri­ga in­tyg från ve­te­ri­när, apo­tek el­ler stäl­le som läm­nat ut det medicins­ka fod­ret om för­sälj­ning­en av läke­med­len el­ler de me­di­cins­ka fod­ren el­ler an­nan ut­läm­ning. Det kan ex­em­pel­vis vara kvit­ton på re­cept­fria lä­ke­me­del som köpts på apo­tek (ex­em­pel­vis järn­till­skott för gri­sar och fly­tan­de me­del som in­tas via mun­nen).

Bok­fö­ring­en ska föras så att upp­gif­ter­na om den en­skil­da dju­rens el­ler djur­grup­pens samt­li­ga me­di­cineringarna lätt kan fås fram un­der hela den ti­den som bok­fö­ring­en be­va­ras. Bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring av pro­duk­ti­ons­djur ska be­va­ras i minst fem år ef­ter den sis­ta be­hand­ling­en, obe­ro­en­de av om dju­ret är vid liv el­ler inte.

9.3 Förbjudna ämnen

Föl­jan­de lä­ke­me­dels­sub­stan­ser som främ­jar dju­rens till­växt och av­kast­ning får inte an­vän­das för be­hand­ling av pro­duk­ti­ons­djur: stil­ben och stil­ben­de­ri­vat samt de­ras sal­ter och est­rar, äm­nen som har ty­re­o­sta­tisk verkan, 17-beta-est­ra­di­ol och de­ras esterderivat. En­dast en ve­te­ri­när får an­vän­da vis­sa and­ra äm­nen med östro­gen andro­gen el­ler ges­ta­gen ver­kan samt beta-agonis­ter för be­hand­ling av en­skil­da ani­ma­lie­pro­duk­ti­ons­djur i vis­sa noga av­grän­sa­de fall.

Till för­bjud­na äm­nen hörs så­da­na äm­nen (till ex­em­pel klo­ram­fe­ni­kol, met­ro­ni­dat­sol el­ler ni­tro­fu­ra­ner), om vilkas res­ter i livsmedel det inte går att fast­stäl­la en för kon­su­men­ten sä­ker gräns för re­st­äm­nes­hal­ten. Använd­ning­en av äm­nen för­bjuds för pro­duk­ti­ons­djur utom för häs­tar, om det i häst­pas­set el­ler iden­ti­fi­e­rings­hand­ling­ar­na an­ges att det är för­bju­det att slak­ta häs­ten för an­vänd­ning till livs­me­del.

Djur som har be­hand­lats med lä­ke­me­del i strid mot la­gen el­ler pro­duk­ter av ett så­dant får inte släp­pas ut på mark­na­den. Om förbjud­na till­växt­be­främ­jan­de äm­nen på­träf­fas i le­van­de djur el­ler djur­pro­duk­ter är det all­tid frå­ga om en grov för­se­el­se. Om ett djur har be­hand­lats med en för­bju­den lä­ke­me­dels­sub­stans ska re­gi­on­för­valt­nings­ver­ket be­stäm­ma att dju­ret ska av­li­vas. Slaktkrop­pen och de pro­duk­ter som här­rör från den mås­te de­strue­ras.

9.4 Övervakning av läkemedelsrester och förbjudna ämnen samt bokföringen över medicinsk behandling av djur

Över­vak­ning­en av restere av veterinärmedicinska läkemedel i ani­ma­lis­ka livs­me­del grun­dar sig på livs­me­dels­la­gen och är en del av hy­gi­e­n­över­vak­ning­en av livs­me­del. Läkemedelslagstiftningen innehåller krav på medicinsk behandling av djur och över­vak­ning­en i sam­band med den samt om bok­fö­ring­en över me­di­cinsk behandling. Övervakningen av restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel regleras i detalj i EU-förordningar.

För att tryg­ga kon­su­men­ter­nas häl­sa ge­nom­förs år­li­gen ett na­tio­nellt pro­gram för över­vak­ av rester av veterinärmedicinska läkemedel i livs­me­del, där man över­va­kar att det inte an­vänds för­bjud­na äm­nen vid upp­föd­ning­en av pro­duk­ti­ons­djur och att resterna av tillåt­na lä­ke­me­del för djur i livs­med­len inte över­skri­der de fö­re­skriv­na gräns­vär­de­na. Re­gi­on­för­valt­nings­myn­dig­he­terna och de ve­te­ri­nä­rer som ar­be­tar på de­ras för­ord­nan­de utför också övervakningar av bokföringen över medicinsk behandling av djur på gårdarna.

De prov som ana­ly­se­ras inom ra­men för konrollpro­gram­met tas av re­gi­o­nal­för­valt­nings­myn­dig­he­ter­na, kom­mu­nens livs­me­dels­till­syns­myn­dig­he­ter och Livsmedelsverkets be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­rer. Prov tas bå­de på går­dar­na och i t.ex. slak­te­ri­er­na av le­van­de djur och kött (nöt­kre­a­tur, svin, får, häst, fjä­der­fä (höns, broi­ler, kal­kon), häg­nat vilt (and, ren, vild­svin, struts)), av mjölk, ägg och ho­nung. Pro­ven tas all­tid utan för­hands­an­mä­lan och så att den ur­sprung­li­ga pro­duk­tions­går­den kan spå­ras. Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska på egen kost­nad läm­na tillsyns­myn­dig­he­ten den hjälp som be­hövs för till­sy­nen och in­spek­tio­nen. Dju­rets äga­re el­ler inneha­va­re är skyl­dig att ord­na så­da­na för­hål­lan­den att in­spek­tio­nen och prov­tag­ning­en kan ut­fö­ras tryggt och med beaktan­de av dju­rets nor­ma­la be­te­en­de.

Om re­sul­ta­tet av ett prov som tas inom över­vak­ning­en stri­der mot be­stäm­mel­ser­na ska myn­dig­he­ten ome­del­bart bör­ja ut­re­da fal­let. Man vid­tar en in­spek­tion på går­den för att för­sö­ka ut­re­da ursprung­et för lä­ke­me­dels­res­ten och or­sa­ken till att re­sul­ta­tet är i strid med be­stäm­mel­ser­na. I sam­band med in­spek­tio­ner­na grans­kas ock­så jord­bru­ka­rens bok­fö­ring över me­di­cinsk be­hand­ling av djur. Med hjälp av en nog­grann och be­stäm­mel­se­en­lig bok­fö­ring kan jord­bru­ka­ren visa att han hand­lat kor­rekt när det gäl­ler den me­di­cins­ka be­hand­ling­en av djur.

Utöver kontrollprogrammet utförs officiella kontroller, t.ex. som en del av köttbesiktning. Om be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­ren el­ler kom­mu­nens till­syns­myn­dig­het miss­tän­ker att ett ani­ma­liskt livs­me­del innehål­ler hög­re hal­ter av rester av veterinärmedicinska läkemedelel­ler för­bjud­na äm­nen än vad som tillå­tet en­ligt lag­stift­ning­en är myndig­he­ten skyl­dig att lå­ta ana­ly­se­ra livs­med­let för sä­ker­stäl­lan­de av dess sä­ker­het. Det görs ock­så ett stort an­tal re­st­äm­nes­ana­ly­ser inom an­lägg­ning­ar­nas egen­kon­troll. Tester för res­ter av antibiotiska görs av mjöl­ken vid me­je­ri­er­na och vid slak­te­ri­er­na av njur­prov. Om det vi­sar sig att gränsvär­det för främ­man­de äm­nen över­skrids görs en an­mä­lan till den myn­dig­het som över­va­kar an­lägg­ning­ar­na, som i sin tur star­tar en offici­ell ut­red­ning av fal­let. Ock­så om jord­bru­ka­ren vill kan han ef­ter ka­rens­ti­dens ut­gång, och in­nan han levere­rar mjölk från det me­di­ci­ne­ra­de dju­ret till me­je­ri­et, ut­fö­ra ett test av rest­hal­ter­na av  antibiotiska läkemedel i mjöl­ken som ett led i sin egen­kon­troll.

Om det vi­sar sig vid un­der­sök­ning­en att pro­du­cen­ten har hand­lat i strid mot be­stäm­mel­ser­na be­ak­tas förseelsen ock­så vid över­vak­ning­en av villkorlighet och den kan med­fö­ra stöd­på­följ­der.

Lisätietoa:

• Eläinlääkejäämien valvontaohjelma
• Tuotantoeläimen lääkityskirjanpito

10. Krav som hänför sig till kontrollen av djurens välbefinnande

Kontroll av djurens välbefinnande som gäller villkorligheten inriktas på hållning av följande produktionsdjur:

10.1 Djurens välbefinnande

En observerad försummelse som rör djurens välbefinnande leder nödvändigtvis inte till en villkorlighetspåföljd, om ett minimikrav i motsvarande EU-direktiv som är lindrigare än den nationella bestämmelsen uppfylls. Om minimikravet i motsvarande EU-rättsakt inte är uttryckt i siffror kan man låta bli att bestämma en påföljd av överträdelse av den nationella bestämmelsens krav uttryckt i siffror endast i det fall att avvikelsen från det nationella kravet är obetydlig (högst cirka 10 %) och den inte bedöms inverka mer än obetydligt på djurens välbefinnande. Sådana krav är till exempel utrymmeskrav på djurhållningsplatsen för de flesta produktionsdjur, krav på dimensionering av svinens utfodringstråg, antalet vattenkoppar i lösdriftsstall för mjölkboskap samt krav på belysning på djurhållningsplatser för broilrar.

Exempel: Om nötkreatur i lösdriftsstall har fri tillgång till foder ska foderbordets kant ha en längd på minst 40 centimeter per vuxet djur. Om dessa nationella dimensioneringskrav underskrids innebär det automatiskt inte en tvärvillkorspåföljd, om underskridningen är högst cirka 10 % och djuret inte har åsamkats mer än obetydliga olägenheter.

Ut­an­för till­sy­nen av villkorligheten kan man läm­na säll­skaps- och hob­by­djur som inte an­vänds för jord­bruks­verksam­het utan ex­empel­vis för sport el­ler som säll­skaps­djur. Villkorligheten gäl­ler inte hel­ler s.k. husbehovsan­vänd­ning så­som någ­ra hö­nor som hålls för fa­mil­jens eget be­hov. Djur som in­går i av­tal om uppföd­ning av ur­sprungs­ra­ser om­fat­tas dock av till­sy­nen över villkorligheten. Djur på be­söks­går­dar om­fat­tas i re­gel inte av villkorligheten. Över­vak­ning­en gäller inte heller häs­tar som an­vänds inom sport el­ler en­skil­da hästar för hob­by­än­da­mål. Att lå­ta be­täcka en el­ler två häs­tar an­ses ock­så vara hob­by­verk­sam­het. Tillsy­nen över villkorligheten gäl­ler inte hel­ler häs­tar som i sitt häst­pass har en an­teck­ning om att de per­ma­nent är odugliga för livs­me­dels­ked­jan.

För villkorlighetens del om­fat­tas fis­kar, kräl­djur, grod­djur, blöt­djur och bin inte av kon­trol­ler­na av pro­duk­tions­dju­rens väl­be­fin­nan­de.

Övervakningsobjekten för oli­ka djur­slag ingår i bi­la­ga 1 och bi­la­ga 2.

Villkorligheten som gäl­ler dju­rens väl­be­fin­nan­de ska­pas ut­i­från gäl­lan­de djur­skydds­lag­stift­ning och med­för alltså inga nya krav på håll­ning av pro­duk­tions­djur. Kon­trol­len in­rik­tas på krav i lag­stift­ning­en som de­fi­ni­e­rats i för­väg. Des­sa krav gäl­ler bå­de kal­var och minst 6 må­na­der gam­la nöt­kre­a­tur, svin, får, get­ter och värp­höns, var­je djur­slag skilt för sig. Där­till ställs skil­da krav för and­ra pro­duk­tions­djur (bl.a. häs­tar, bi­son, häg­na­de hjortar, struts­djur, an­kor, mys­kan­kor, gäss, kal­ko­ner, päls­djur, broil­rar, häg­nat vilt, vakt­lar, produktionska­ni­ner och häg­na­de re­nar). Lag­stift­ning­en om alla pro­duk­tions­djurs väl­be­fin­nan­de upp­räk­nas i ka­pi­tel 13 Vad bygger villkorligheten på.

Ur­vals­ba­se­ra­de kon­trol­ler av dju­rens väl­be­fin­nan­de som gäl­ler villkorligheten in­rik­tas främst på nöt­kre­a­tur, svin, får, get­ter, värphön­se­ri­er med fler än 350 höns, broil­rar och kal­ko­ner. Även and­ra pro­duk­tions­djur som nämns ovan kon­trol­le­ras i sam­band med de ur­vals­ba­se­ra­de kon­trol­ler­na. Om det i sam­band med kon­trol­len på gården ob­ser­ve­ras and­ra pro­duk­tions­djur ut­över de som ut­valts för kon­troll, ska även des­sa djurs väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras. Om ex­em­pel­vis en gård med kött­bo­skap har valts ut för kon­troll, och det även finns an­kor och gäss på går­den så kon­trol­le­ras alla des­sa djurs väl­be­fin­nan­de.

Ut­över det pla­ne­ra­de ur­va­let kan pro­duk­tions­dju­rens väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras även för villkorlighetens del i situ­a­tio­ner där re­gel­stri­dig djur­håll­ning har upp­täckts i sam­band med en an­nan djur­skydds­in­spek­tion. Om en djur­skydds­myn­dig­het som be­sö­ker gården kon­sta­te­rar att man bry­ter mot be­stäm­mel­ser­na om dju­rens välbefin­nan­de, kan kon­trol­len ut­vid­gas till att gäl­la även villkorligheten. Då in­rik­tas kon­trol­len ut­tryck­li­gen på kraven i villkorligheten. I prak­ti­ken är den djur­skydds­myn­dig­het som be­sö­ker går­den of­tast kom­mu­nal­veterinären, men det är läns­ve­te­ri­nä­ren som ut­för den ut­vid­ga­de kon­trol­len för villkorlighetens del.

Djurskyddslagstiftningen om produktionsdjur presenteras i Livsmedelsverkets publikationer Djurskyddslagstiftning i sammandrag som sammanställts för olika djurslag. De kan skrivas ut från Livsmedelsverkets webbsidor. Det går också att få på ministeriets webbsidor (www.mmm.fi).

10.2 Kontroller av nötkreatur, svin, får, getter och värphöns

Vid kon­trol­ler­na över­va­kas för vart och ett djur­slag kra­ven på ut­fod­ring och vatt­ning, in­klu­si­ve an­vänd­ning och kon­troll av automa­tis­ka ut­fod­rings- och drick­s­an­ord­ning­ar, ut­rym­mes­kra­ven och för­hål­lan­de­na på djurhållnings­plat­sen, bl.a. be­lys­ning­en, bygg­na­der­nas och an­ord­ning­ar­nas ma­te­ri­al och sä­ker­he­ten på djurhåll­nings­plat­sen. Dess­utom över­va­kas in­spek­tio­nen av djurens väl­be­fin­nan­de, vår­den av sju­ka och skadade djur, kra­vet på ut­om­hus­fål­lor samt att dju­ren har till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hållanden och bok­fö­ring­en över djur som dött. Ett nytt övervakningsobjekt är kravet på djurhållarens kompetens.

I fråga om kalvar och svin kontrolleras också djurens uppbindning. För svin, höns och nötkreatur kontrolleras dessutom kraven på beredskap för störningar i ventilationssystemet.

Då det gäl­ler kalvar kon­trol­le­ras där­till kra­ven på bland an­nat an­vänd­ning av strö­me­del, till­freds­stäl­lan­de av kal­var­nas so­ci­a­la behov, att kal­var­nas väl­be­fin­nan­de kon­trol­le­ras minst två gång­er om da­gen och till­gång­en på rå­mjölk. Ett nytt krav för kalvar gäller adekvat avhorning. I frå­ga om svin kon­trol­le­ras där­till de krav som gäl­ler bland an­nat kra­ven för upp­föd­ning i grupp, tillfreds­stäl­lan­de av de so­ci­a­la be­ho­ven, gri­sar­nas ka­stre­rings- och av­vänj­ning­s­ål­der, ru­tin­mäs­sig klipp­ning/slip­ning av små­grisar­nas tän­der, till­gång till sti­mu­le­ran­de ma­te­ri­al och ma­te­ri­al att byg­ga bo av samt spalt­golv av be­tong i svin­stal­len.

Kra­ven för­kla­ras mera de­tal­je­rat i bilaga 1.

Tillräckligt med material att undersöka för svin

En­ligt djur­skydds­be­stäm­mel­ser­na ska svi­nen hela ti­den ha till­gång till till­räck­ligt myck­et ma­te­ri­al som de kan un­der­sö­ka, för att de ska kun­na ut­öva sitt na­tur­li­ga be­te­en­de­be­hov. Svin ska ha till­gång till så myck­et av t.ex. kut­ter­spån, torv, halm, trä e.dyl. att de kan bö­ka ihop ma­te­ri­a­let till små hö­gar. Om det­ta inte är möj­ligt (t.ex. på grund av risk för stopp i ut­göds­lings­sys­te­met), ska svinen hela ti­den ha till­gång till ”lek­sa­ker” (bol­lar, kätting­ar e.dyl.) som gär­na ock­så ska by­tas då och då. Då man an­vän­der leksaker som sti­mu­lans­ma­te­ri­al för svi­nen ska de ock­så sam­ti­digt två gång­er om da­gen ges halm, hö, tid­ning­ar el­ler an­nat materi­al som de kan un­der­sö­ka så att de­ras be­hov av att tug­ga på och bö­ka blir till­freds­ställt.

När behövs ett larmsystem för ventilationen i ladugården?

Om dju­rens häl­sa och väl­be­fin­nan­de är be­ro­en­de av ett me­ka­niskt ven­ti­la­tions­sys­tem ska det i djur­s­tal­let finnas ett sys­tem som ger larm vid funk­tions­stör­ning­ar. La­du­går­dar med ma­ski­nell ven­ti­la­tion är van­li­gen försed­da med un­der­trycks­ven­ti­la­tion. I samband med el­av­brott el­ler om ma­ski­nen går i olag kan ven­ti­la­tion med själv­drag för­slå, om dra­get i ven­ti­la­tions­ka­na­ler­na är till­räck­ligt. Larm­an­ord­ning­ar be­hövs så­le­des inte, om det för­utom ma­ski­nell ven­ti­la­tion ock­så finns fun­ge­ran­de (na­tur­lig) ventilation med själv­drag. Alarm­systemet kan fun­ge­ra med till ex­em­pel en ljus- el­ler ljud­sig­nal el­ler på­ring­ning till mo­bi­len ifall det blir störning­ar i ven­ti­le­ring­en.

10.3 Kontroller av andra produktionsdjur

I frå­ga om and­ra pro­duk­tions­djur (bl.a. häs­tar, bi­son, häg­na­de hjor­tar, struts­fåg­lar, an­kor, mys­kan­kor, gäss, kalko­ner, päls­djur, broil­rar, häg­nat vilt, vakt­lar, ka­ni­ner och häg­na­de re­nar) kon­trol­le­ras inom villkorlighetens ­kontroller­na de krav som gäl­ler till ex­em­pel vat­ten­till­gång och ut­fod­ring, ut­rym­men och för­hål­lan­den på djurhåll­nings­plat­sen, bl.a. be­lys­ning, bygg­na­der­nas och anordningarnas ma­te­ri­al och sä­ker­he­ten på djurhållnings­plat­sen. Dess­utom över­va­kas in­spek­tio­nen av dju­rens väl­be­fin­nan­de, vård av sju­ka och ska­da­de djur, krav på ut­om­hus­fål­lor samt att det finns till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och bokfö­ring över djur som dött.

Kra­ven för­kla­ras mera de­tal­je­rat i bilaga 2.

11. Social villkorlighet

Från och med 2025 inkluderas även den sociala villkorligheten i villkorligheten. Den sociala villkorligheten kommer att omfatta krav på arbetarskydd och arbetsvillkor för stödmottagarnas arbetstagare. Närmare information om kraven på social villkorlighet finns i guiden för 2025.

12. Tillsyn av villkorligheten

Närings-, trafik- och miljöcentralernas (NTM-centralernas) inspektörer samt regionförvaltningsverkens länsveterinärer övervakar att de villkor som presenteras i denna guide följs. Dessutom kan man via satellituppföljning kontrollera att vissa krav på jordbruksmark följs.

På en gård kan flera villkorlighetskontroller göras under året. På samma gårdar kan man också utföra stödtillsyn eller grundläggande djurtillsyn, till exempel så kallade urvalsbaserade djurskyddsinspektioner. Även försummelser av villkorligheten som observerats i samband med annan tillsyn än tillsyn av villkorligheten kan leda till stödnedskärningar.

Ett dokument över tillsynens resultat, av vilket framgår de granskade ärendena och eventuella försummelser, skickas till gården. Om inspektören upptäcker brister i iakttagandet av villkorligheten bedömer inspektören hur allvarlig, omfattande och kontinuerlig försummelsen är samt om försummelsen är upprepad eller uppsåtlig.

12.1 Påföljder av observerade försummelser

Påföljden för oavsiktlig försummelse är i regel 3 procent, men påföljden kan sänkas till 1 procent. För försummelser som upptäcks via satellituppföljning kan en påföljd på 0,5 procent ges. Om en oavsiktlig försummelse är allvarlig är påföljden i regel 5 procent, men den kan höjas till 10 procent. Om samma försummelse upptäcks på nytt på gården inom tre kalenderår är det fråga om en upprepad försummelse. Då är påföljden i regel 10 procent, men den kan sänkas till 7 procent. Om samma försummelse fortsätter eller upprepas utan grundad anledning, anses den vara uppsåtlig. Påföljden för uppsåtlig försummelse är 15–100 procent.

Om försummelsen inte har några följder eller endast små följder med tanke på målen för villkorlighetskravet, kan försummelsen anses vara ringa. En ringa försummelse leder inte till stödavdrag.

Fastställande av den slutliga påföljden

1. Om det finns flera oavsiktliga men inte allvarliga försummelser räknas påföljderna ihop. Den sammanlagda påföljden kan dock vara högst 5 procent. Om en enda av de oavsiktliga försummelserna är allvarlig, kan den sammanlagda påföljden vara högst 10 procent.
2. Om det finns flera upprepade försummelser räknas påföljderna ihop, men den sammanlagda påföljden kan vara högst 20 procent.
3. Om det finns flera avsiktliga försummelser räknas påföljderna ihop.
4. Den slutliga påföljdsprocenten: summorna av punkterna 1–3 räknas ihop, med beaktande av begränsningarna. Påföljden kan vara högst 100 procent.

12.2 Koordinering och minskning av påföljder

Innan påföljdsprocenten fastställs kan koordinatorn för villkorligheten vid respektive NTM-central ändra den påföljdsprocent som inspektören föreslår, om hen anser det motiverat. När alla kontroller av villkorligheten på gården under året i fråga har utförts, sammanställer koordinatorn resultaten av alla kontroller av villkorligheten på gården och fastställer den slutliga påföljdsprocenten.

I dokumentet Resultat av tillsyn av villkorligheten som skickas till jordbrukaren efter koordineringen uppräknas alla försummelser som observerats vid kontrollerna under året i fråga. Stödavdragen i euro framgår av kommunens stöd- eller återkravsbeslut. Påföljden gäller alla ansökta stöd som förutsätter att villkorligheten iakttas. Stödnedskärningen riktas till det stöd som betalas ut eller

genomförs som återkrav om stöden redan har hunnit betalas ut. Du kan begära omprövning av stödbeslutet hos NTM-centralen.

Stödavdragets eurobelopp beräknas utifrån det totala stödbeloppet för det eller de år då försummelsen inträffade. År 2023 kan avdraget gälla det totala stödbeloppet för 2023, 2022 och/eller 2021. Avdraget kan gälla endast ett år, men om försummelsen har förekommit eller skett redan före 2023 riktas den till alla år då försummelsen förekom eller skedde. Om det inte är säkert vilket år försummelsen inträffade, beräknas påföljden på basis av det totala stödbeloppet för observationsåret. Om försummelsen har skett 2022 och/eller 2021, följs reglerna för tvärvillkor i bedömningen och beräkningen av den slutliga påföljdsprocenten.

13. Vilka författningar grundar sig villkorligheten på

13.1 Krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

Kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden grundar sig på statsrådets förordning 1384/2022 jämte ändringar. Kraven har fastställts nationellt enligt kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115, dvs. den s.k. planeringsförordningen, artiklarna 12 och 13 samt bilaga III. Kraven gäller jordbrukare som har ansökt om jordbrukarstöd som omfattar iakttagande av villkorlighetskraven. 

Nationella bestämmelser om kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden:

• Statsrådets förordning om krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (1384/2022/2023) jämte ändringar
• Statsrådets förordning om de föreskrivna verksamhetskrav som ingår i villkorligheten för Europeiska unionens stöd till jordbrukare samt om tillsynen över att verksamhetskraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas (65/2023)
• Vattenlagen (587/2011) 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten
• Naturvårdslagen (1096/1996) 23 § och 29 § 1 mom. 9 punkten
• Lag om bekämpning av flyghavre (185/2002)

13.2 Lagstadgade verksamhetskrav

De föreskrivna verksamhetskraven grundar sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115, dvs. på de förordningar och direktiv som presenteras i artiklarna 12 och 13 och i bilaga III i den s.k. planeringsförordningen . De förordningar som nämns som verksamhetskrav ska iakttas som sådana. Bestämmelserna i direktiven ska iakttas sådana de har verkställts i Finland.

Bestämmelser om de föreskrivna verksamhetskraven för villkorlighet samt om tillsynen över att kraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas utfärdas genom förordning av statsrådet 65/2023 jämte ändringar.

Föreskrifterna, direktiven och relaterade nationella föreskrifter som ingår i de lagstadgade behandlingskraven som presenteras i denna guide beskrivs nedan. Kraven gäller jordbrukare som har ansökt om jordbrukarstöd som omfattar iakttagande av villkorlighetskraven.

Bestämmelserna om de lagstadgade verksamhetskraven i anslutning till miljön, klimatförändringen och jordens goda jordbruksskick.

Vatten: 1 Ramdirektivet för vatten och 2 Nitratdirektivet

• Innehåll
  • Gödsling, användning och lagring av gödselmedel och stallgödsel
  • Vattentillstånd
  • Grundvatten- och markskydd
• Europeiska unionens bestämmelse
  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område: artikel 11.3 underpunkt e och underpunkt h angåendede obligatoriska kraven för hantering av diffusa föroreningar orsakade av fosfater.
  • Rådets direktiv 91/676/ETY om skydd av vatten mot  föroreningar genom nitrater från jordbruket: 4 och 5 artikeln.
• Nationell genomförandebestämmelse eller kompletterande bestämmelse som ska iakttas
  
  • Vattenlagen (587/2011) 2 kap. 15 § 1 mom. 3 punkten, 3 kap. 2 § 1 mom. 2, 5, 6, 8 och 9 punkten, 3 § 1 mom. 1, 2 och 6 punkten.
  • Miljöskyddslagen (527/2014) 16 och 17 §, 27 mom. och underpunkt 5 i bilaga 4 1 mom. och underpunkt 11 i bilaga 1, 29 a § 1.
  • Lag om gödselmedel (711/2022) 6 § 2 mom.
  • Statsrådets förordning om fosforanvändningen inom jordbruk, trädgårdsproduktion och grönbyggande (x/202x) 3–9 och 13 §.
  • Statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006) 4 a § och bilaga 1 punkt E underpunkt 11.
  • Statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling (1250/2014) 5 §, 7 § 1 och 5–8 mom., 8 §, 10 § 1–3, 5–8 och 10 mom. samt 11–13, 15 och 16 §

Skydd av fåglar: 3 Fågeldirektivet

• Innehåll
  
  • Skydd av fåglar
• Europeiska unionens bestämmelse
  
  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar artikel 3.1, 3.2 b, 4.1, 4.2 och 4.2
• Nationell genomförandebestämmelse eller kompletterande bestämmelse som ska iakttas.
  • Naturvårdslagen (1096/1996) 9, 13, 15 och 17 §, skyddsbeslut som fattats med stöd av 24 och 25 §, 29 och 30 §, skyddsbeslut som gäller fåglar som fattats med stöd av 47 §, 64 a och 65 b § samt beslut som fattats med stöd av 65 c §

Naturskydd: 4 Habitatdirektivet

• Innehåll
  
  • Skydd av naturtyper, vilda djur och växter
• Europeiska unionens bestämmelse
  • Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter: artikel 6.1 och 6.2
• Nationell genomförandebestämmelse eller kompletterande bestämmelse som ska iakttas
  • Naturvårdslagen 9, 13, 15 och 17 §, skyddsbeslut som fattats med stöd av 24 och 25 § i fråga om områden som avses i 64 § 1 mom. 2 punkten, 64 a och 65 b § samt beslut som fattats med stöd av 65 c §

Författningar om lagstadgade verksamhetskrav som gäller folkhälsa, djurhälsa och växtskydd

Livsmedelsförordningen: 5 Allmänna livsmedelsförordningen

• Europeiska unionens bestämmelse:
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet: artiklarna 14 och 15, 17.1* samt 18, 19 och 20.

* sådan som den har genomförts särskilt genom följande bestämmelser:

• artikel 14 i förordning (EG) nr 470/2009 och bilagan till förordning (EU) nr 37/2010,
• förordning (EG) nr 852/2004: artikel 4.1 och bilaga I del A (II 4 (g, h, j), 5 (f, h), 6; III 8 (a, b, d, e), 9 (a, c)),
• förordning (EG) nr 853/2004: artikel 3.1, bilaga III avsnitt IX kapitel 1 (I-1 b, c, d, e; I-2 a (i, ii, iii), b (i, ii), c; I-3; I-4; I-5; II-A 1, 2, 3, 4; II-B 1 (a, d), 2, 4 (a, b)), bilaga III avsnitt X kapitel 1.1,
• förordning (EG) nr 183/2005: artikel 5.1, 5.5 och 5.6, bilaga I, del A (I-4 e, g; II-2 a, b, e) och bilaga III (under rubriken ”UTFODRING”, punkt 1, ”Lagring”, första och sista meningen, och punkt 2, ”Distribution”, tredje meningen)
• förordning (EG) nr 396/2005: artikel 18.

Nationella genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser:

• Lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), förbud mot användning av läkemedel, läkemedelssubstanser och läkemedelspreparat som föreskrivits med stöd av 8 och 9 § samt 10 § 1 mom., 11 § och 12 § 1–3 mom. Statsrådets förordning om förbud mot användningen av vissa läkemedelssubstanser för djur (1054/2014), 4 § 5 punkten Jord- och skogsbruksministeriets förordning om användning och överlåtelse av läkemedel för behandling av djur (948/2014), bilaga 2, 1 kap. 4 punkten Jord- och skogsbruksministeriets förordning om journalföring av medicinering av produktionsdjur (949/2014), 4 § 1 mom., 2 mom. 1, 2 och 4–7 punkten samt 3 och 4 mom. och 5 §

Livsmedelsförordningen: 6 Hormonförbudsdirektivet

• Europeiska unionens bestämmelse:
  • Rådets direktiv 96/22/EG om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell eller tyrostatisk verkan samt av beta-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG: artikel 3 a, b, d och e samt artiklarna 4, 5 och 7.
• Nationell genomförandebestämmelse eller kompletterande bestämmelse som ska iakttas:
  • Lag om medicinsk behandling av djur 10 § 1 mom., 11 § och 12 § 1–3 mom.
  • Statsrådets förordning om förbud mot användningen av vissa läkemedelssubstanser för djur 4 § 1–4 punkten, 5 § 1 mom., 6 och 7 §.

Växtskydd: 7 Växtskyddsmedelsförordningen och 8 Bekämpningsmedelsdirektivet

• Innehåll:
  • Användning av växtskyddsmedel
• Europeiska unionens bestämmelse:
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG: Första och andra meningen i artikel 55.
  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG om upprättandet av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel: artikel 5.2 och 8.1–5 Artikel 12 i fråga om begränsningar av användningen av bekämpningsmedel i skyddade områden som fastställts enligt direktiv 2000/60/EG och Natura 2000-lagstiftningen, och artikel 13.1 och 13.3 i fråga om hantering och lagring av bekämpningsmedel samt bortskaffande av rester.
• Nationell genomförandebestämmelse eller kompletterande bestämmelse som ska iakttas:
  • Lag om växtskyddsmedel (1563/2011) 7 §, 12 § 2 mom, 14 § 1–4 mom. och 17 § 1 mom.

Djurskydd: 9 Välbefinnande för kalvar, 10 Svinens välbefinnande, 11 Välbefinnande för andra produktionsdjur

• Europeiska unionens bestämmelser:
  • Rådets direktiv 2008/119/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar: Artiklarna 3 och 4
  • Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning: Artiklarna 3 och 4
  • Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur: Artikel 4
• Nationella genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser:
  • Djurskyddslagen (247/1996), första och andra meningen i 3 § 1 mom., 4 § (med undantag för renhet), 5 §, andra och tredje meningen i 6 § 1 mom., 7 § (svin, hönor och broilrar), 26 a §, 26 b § (broilrar) samt 26 c § 3 och 4 mom. (djurtätheten för broilrar)
  • Djurskyddsförordningen (396/1996), 1 §, 2 § med undantag för sista meningen i 1 mom., 3 §, 4 § 2 mom., 6 § 1 mom. (trygghet) och 2 mom., 7 och 9–11 §, 14 § 6 a-punkten samt 23 § 1 mom. 5 och 7–10 punkten och 2–4 mom. Bestämmelser i artspecifika förordningar Statsrådets förordning om skydd av nötkreatur (592/2010) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom. (med undantag för kalvar), andra och tredje meningen i 3 § 3 mom., första meningen i 4 § 1 mom. (med undantag för kalvar) och sista meningen i 4 § 1 mom., 5 § 3 mom., sista meningen i 6 § 1 mom., sista meningen i 6 § 4 mom. och 6 § 5 mom., 7 § 2 och 3 mom. (med undantag för djurhållningsplatser där det hålls minst 6 kalvar), sista meningen i 7 § 4 mom. (med undantag för djurhållningsplatser där det hålls minst 6 kalvar), sista meningen i 8 § 1 mom., 9 § 1 mom., sista meningen i 10 § 4 mom. (med undantag för kalvar), sista meningen i 11 § 1 mom. (med undantag för kalvar), sista meningen i 11 § 2 mom., 11 § 3 och 4 mom., 12 § 2 mom., fjärde meningen i 13 § 2 mom. (med undantag för kalvar) samt 15 och 17 §
  • Statsrådets förordning om skydd av svin (629/2012) med undantag för första och andra meningen i 4 § 4 mom., 4 § 5 och 6 mom., första och sista meningen i 5 § 1 mom., 5 § 4 mom., andra meningen i 6 § 3 mom., 7 § 3 mom., 8 §, 9 § 2 mom., 10 § (med undantag för djurhållningsplatser där det hålls minst 10 suggor), 11 § 1 mom. (golvkonstruktionen) och sista meningen i 13 § 2 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av får (587/2010) med undantag för 3 § 2 mom., 5 § 1 mom., tredje och fjärde meningen i 5 § 2 mom., sista meningen i 6 § 2 mom., sista meningen i 7 §, sista meningen i 9 § 2 mom., 9 § 3 mom., 10 och 11 §, första meningen i 12 § 4 mom. samt 13–15 §
  • Statsrådets förordning om skydd av getter (589/2010) med undantag för 3 § 2 mom., 5 § 1 mom., sista meningen i 5 § 2 och 3 mom., 6 § 4 mom., 7 § 2 mom., sista meningen i 9 § 2 mom., 9 § 3 och 4 mom., 10 §, första meningen i 11 § 4 mom., 11 § 5 mom. samt 12 och 13 §
  • Statsrådets förordning om skydd av hjortar i hägn (590/2010) med undantag för andra meningen i 3 § 1 mom. och 3 § 2 mom., andra meningen i 5 § 1 mom., sista meningen i 6 § 1 mom. och första och sista meningen i 6 § 2 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av strutsfåglar (676/2010) med undantag för andra meningen i 3 § 1 mom., 3 § 2 och 5 mom., andra, tredje och fjärde meningen i 4 § 1 mom., andra meningen i 5 § 1 mom., de andra meningarna än den första meningen i 6 § 3 mom., 6 § 4 mom., sista meningen i 8 § 1 mom., 8 § 2 och 3 mom., tredje meningen i 8 § 4 mom., 9 § 1 och 2 mom., sista meningen i 9 § 3 mom., sista meningen i 10 § 1 mom., 10 § 2 mom. samt 11 §
  • Statsrådets förordning om skydd av höns (673/2010) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom.(renhållning), andra, tredje och fjärde meningen i 3 § 3 mom., första meningen i 3 § 4 mom. (uttagning av hönor), andra meningen i 3 § 4 mom., andra meningen i 4 § 3 mom., 4 § 4 och 5 mom., sista meningen i 5 § 1 mom., första meningen i 6 § 2 mom., 8 §, andra meningen i 9 § 2 mom., första meningen i 9 § 3 mom., 10 §, 11 § 3–5 mom., 12 § 4–6 mom., 13 § 1–3 mom., 14 och 16 §
  • Statsrådets förordning om skydd av hästar (588/2010) med undantag för första meningen i 2 § 2 mom., första meningen i 2 § 3 mom., 2 § 4 mom., 3 § 2 mom., första och andra meningen i 3 § 3 mom., sista meningen i 4 § 1 mom., sista meningen i 5 § 3 mom., första och tredje meningen i 6 § 2 mom., 6 § 3 mom. och 8 § 1, 3 och 4 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av bison i hägn (591/2010) med undantag för 2 § 3 mom., sista meningen i 3 § 1 mom., 5 § 4 mom. och sista meningen i 5 § 5 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av pälsdjur (1084/2011) med undantag för 3 § 1 och 2 mom., sista meningen i 3 § 3 mom., andra meningen i 3 § 4 mom., sista meningen i 4 § 1 mom., sista meningen i 4 § 3 mom., 4 § 4 mom. (synkontakt), 4 § 5 mom., andra och tredje meningen i 5 § 3 mom., 6 §, sista meningen i 7 § 2 mom., 7 § 3 och 4 mom., 8 § 1 mom., sista meningen i 8 § 2 mom., första meningen i 9 § 1 mom. (störning), 9 § 2–4 mom., 10 §, andra meningen i 11 § 2 mom. och 12 §
  • Statsrådets förordning om skydd av ankor och gäss (675/2010) med undantag för 3 § 3 och 4 mom., andra och sista meningen i 4 § 1 mom., 4 § 2 och 5 mom., 5 § 3 mom., sista meningen i 6 § 2 mom., sista meningen i 7 § 1 mom., 8 § 3 och 4 mom., 9 § 1–3 mom., sista meningen i 10 § 1 mom. samt första och sista meningen i 10 § 2 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av kalkoner (677/2010) med undantag för 3 § 3 mom., första meningen i 3 § 4 mom. (renhållning), andra och tredje meningen i 3 § 4 mom. och 3 § 5 mom., 4 § 1 mom., de andra meningarna än den andra meningen i 4 § 2 mom., andra meningen i 4 § 3 mom. (socialt umgänge), 4 § 4 mom., sista meningen i 5 § 3 mom., 5 § 4 mom., 6 § 4 och 5 mom., sista meningen i 7 § 1 mom., 8 § 3 och 4 mom., 9 §, 10 § 1 mom. (ständig tillgång till dricksvatten), andra meningen i 10 § 2 mom. samt första och sista meningen i 10 § 3 mom.
  • Statsrådets förordning om skydd av broilrar (375/2011) med undantag för första meningen i 3 § 3 mom. (renhållning), andra, tredje, fjärde och femte meningen i 3 § 3 mom., fjärde meningen i 4 § 3 mom., andra meningen i 4 § 4 mom., 4 § 5 och 6 mom., sista meningen i 6 § 1 mom. sista meningen i 6 § 3 mom., första meningen i 7 § 2 mom., 9 §, sista meningen i 10 § 2 mom., 10 § 3 och 4 mom., 11–16, 18 och 19 §.

Bilaga 1. Krav som hänför sig till kontrollen av djurens välbefinnande enligt villkorlighet avseende nötkreatur, svin, får, getter och värphöns

Krav för alla produktionsdjur.

• Djurhållningsplatsen och dess byggnader och anordningar är i gott skick och trygga för djuren.
• De material som djuren kommer i kontakt med är trygga, kan rengöras grundligt och kan desinfekteras.
• Djurstallets golv är sådana att de inte orsakar djuren någon skada.
• På gården finns tillräckligt med kompetent personal. Djurhållaren ska ge instruktioner och handledning till de personer som deltar i skötseln och hanteringen av djuren.
• Fållan är säker och hålls lämpligt torr. Fållans stängsel är trygga och i gott skick samt av ett material som är lämpligt för djuren.
• Djuren inspekteras tillräckligt ofta.
• Antalet djur som dött på gården bokförs.
• Vattnings- och utfodringssystemets funktion kontrolleras dagligen.
• Ett reservsystem finns med tanke på störningar i vattnings- och utfodringssystemets funktion.

Dessutom finns de nya kraven för vart och ett djurslag uppräknade invid djurslaget i fråga.

Nötkreatur

Utöver de ovan nämnda kraven som gäller alla produktionsdjur berörs nötkreatur också av följande krav.

• Den mekaniska ventilationens funktion kontrolleras dagligen. Det finns ett reservsystem som kan användas vid störningar. Det finns vid behov ett larmsystem som ger larm vid störningar i utrustningen och dess funktion testas regelbundet.
• Den anordning eller utrustning som använts för att binda nötkreaturet är lämplig. Nötkreaturens svansar hålls inte bundna fortlöpande.
• Djuren ska ha tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden och sjuka och skadade djur ska också skötas.
• Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen i djurstallet ska vara lämplig för djuren och belysningen på djurhållningsplatsen lämplig och tillräcklig så att djuren kan undersökas och skötas på ett tillfredsställande sätt.
• Djuren ska få tillräckligt mycket foder av god kvalitet som är lämpligt för dem och tillräckligt att dricka. Vid utfodringen ska behoven hos varje djurslag beaktas. Det foder som ges åt nötkreaturen ska vara av en sammansättning som är lämplig för dem.
• Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas av urin eller gödsel.
• Om foder inte hela tiden finns tillgängligt ska alla nötkreatur i lösdriftsstallarna kunna äta samtidigt under utfodringstiden. I lösdriftstallarna ska foderbordets kant ha en längd av minst 70 cm per vuxet djur och minst 40 cm för djur som hör till ungboskapen. Vid fri tillgång till foder ska foderbordets kant ha en längd på minst 40 cm per vuxet djur och minst 30 cm per djur som hör till ungboskapen.
• Nötkreatur som hålls ute året om ska ha ändamålsenliga mat- och vattenbehållare.
• I ett lösdriftsstall ska för varje påbörjat 10-tal mjölkkor finnas minst en vattenbehållare eller ett vattningssystem. För andra nötkreatur än mjölkkor ska det för varje påbörjat 20-tal nötkreatur finnas minst en vattenbehållare eller ett vattningssystem, men dock så att det för en grupp om mer än 10 nötkreatur skall finnas minst två vattenbehållare eller vattningssystem. I kalla lösdriftsstallar ska vattenbehållarna eller vattningssystemen vara uppvärmbara.
• Båset ska vara tillräckligt långt och brett så att djuret kan stå och ligga ned på ett jämnt underlag.

Kalvar

Förutom de krav som gäller alla nötkreatur ska dessutom i fråga om kalvar iakttas de krav gällande deras hållande som är särskilt fastställda för dem.

• Kalvarnas kondition, hälsa och välbefinnande ska kontrolleras minst två gånger varje dag.
• Kalvar får hållas uppbundna endast tillfälligt, t.ex. under den tid utfodring eller skötselåtgärder pågår.
• Kalvar som är yngre än två veckor ska ha en välströad bädd. I fråga om äldre kalvar ska golvet i djurstallet vara sådant att urin och andra vätskor kan avlägsnas på ett lämpligt sätt eller sugs upp väl i ströet.
• Boxen för en kalv som hålls i ensambox ska ha minst samma bredd som kalvens mankhöjd och boxens längd ska vara minst kalvens längd mätt från mulspetsen till den bakre spetsen på tuber ishii (sittbenet) multiplicerad med 1,1.
• I ensamboxar ska kalvarna kunna se och beröra andra nötkreatur. Boxar med kompakta väggar kan användas bara av veterinärmedicinska skäl. Kalvar som är äldre än åtta veckor får inte hållas i ensambox utan veterinärmedicinska skäl.
• Destruktion av hornanlagen hos en kalv som är yngre än fyra veckor är tillåten endast genom kall- eller varmbränning.
• Kalvarna ska utfodras och ges dricka minst två gånger om dagen. Kalvar ska få råmjölk eller en ersättande produkt så snart som möjligt, dock senast inom sex timmar efter födseln.
• Sjuka eller skadade kalvar ska hela tiden ha tillgång till vatten. Vid varm väderlek ska alla kalvar hela tiden ha tillgång till vatten. Kalvarnas vattenbehållare och vattningssystem ska hållas rena.

Tabell 14. Trymmeskrav för kalvarnas gemensamboxar.

Svin

År 2018 har inga nya krav införts för svin ut­över de ovan nämn­da kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur.

• Svin som är obekanta för varandra sedan tidigare ska helst sammanföras i samma grupp när svinen är så unga som möjligt, innan de avvänjs eller högst en vecka efter det.
• Dräktiga suggor och gyltor ska vid behov medicineras mot endo- och ektoparasiter.
• Fri golvyta för svin som hålls i grupp.

Tabell 15. Den fria golvytan per svin ska vara minst:

Tabell 16. Esteetöntä lattia-alaa sikaa kohden oltava vähintään:

• Avvanda grisar, slaktsvin och gödsvin ska i en gruppbox ha minst den fria golvyta per svin som anges i tabell 15 eller 16 På svinstall som är verk­sam­ma 20.3.2017 tilläm­pas ut­rym­mes­kra­ven en­ligt tabell 15 fram till 31.12.2024 och från och med 1.1.2025 följs kra­ven en­ligt tabell 16. Ett svin­stall el­ler en av­del­ning i svin­stal­let som re­pa­re­ras grund­ligt el­ler ett nytt förvaringsut­rym­me för svin som byggs ef­ter 20.3.2017 ska emel­ler­tid upp­fyl­la kra­ven i tabell 16 när den grund­li­ga re­no­ve­ring­en el­ler det nya för­va­rings­ut­rym­met är fär­diga.
• Minst två tred­je­de­lar av golv­yt­an i en grupp­box för av­van­da gri­sar, slakts­vin och göd­svin ska ut­gö­ras av ett golv med fast underlag el­ler ett så­dant spalt­golv, gal­ler­golv el­ler an­nat per­fo­re­rat golv där drä­ne­ring­s­öpp­ning­ar­na ut­gör högst 10 pro­cent av ytan. På svin­stall som är verk­sam­ma 20.3.2017 och som inte har re­pa­re­rats grund­ligt tilläm­pas kra­vet från och med 1.1.2028. På grund­ligt re­pa­re­ra­de och på nya svin­stall tilläm­pas kra­vet när den grund­li­ga re­pa­ra­tio­nen el­ler det nya för­va­rings­ut­rym­met är färdi­ga.
• Flytande sekret avlägsnas på ett behörigt sätt eller absorberas i ströet.
• Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, damm­hal­ten el­ler hal­ter­na av skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skadligt hög ni­vå. Tem­pe­ra­tu­ren i djur­s­tal­let ska vara lämp­lig för dju­ren. Om svi­nens väl­be­fin­nan­de är be­ro­en­de av ett me­ka­niskt ven­ti­la­tions­sys­tem ska det i svin­stal­let fin­nas möj­lig­het att även vid even­tu­el­la fel i det me­ka­nis­ka ven­ti­la­tions­sys­te­met ord­na med ven­ti­la­tion som är till­räck­lig för svi­nens väl­be­fin­nan­de. Det me­ka­nis­ka ven­ti­la­tions­sys­te­met ska då ha ett alarm­sys­tem som ger larm vid stör­ning­ar. Alarm­sys­te­met mås­te tes­tas re­gel­bun­det.
• Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.
• Lju­sin­ten­si­te­ten i ut­rym­men där svin hålls ska vara minst 40 lux un­der minst 8 tim­mar per dag.
• Svin får inte kon­ti­nu­er­ligt ut­sät­tas för bul­ler som över­sti­ger 65 de­ci­bel (dB(A)).
• Svi­nen ska kun­na se and­ra svin och ha möj­lig­het till so­ci­alt sam­spel. De ska hål­las i grupp, utom ifall det finns en ve­te­ri­när­medicinsk or­sak till att de hålls en­sam­ma el­ler or­sa­ken är till­fäl­lig fi­ent­lig­het hos ett svin. Gal­tar kan dock hål­las i en­sam­box. Svin hålls inte upp­bund­na.
• Spalt­golv av be­tong i grupp­box­ar ska upp­fyl­la kra­ven i tabell 17.

Tabell 17. Krav på spaltgolv av betong i gruppboxar.

• I fråga om spaltens bredd eller hålets diameter och stavarnas bredd i golv godkänns måttavvilkser i enlighet med den europeiska standarden EN 12737:2004+A1:2007 (Förtillverkade betongprodukter - Spaltgolv för djurstallar, SFS-EN 12737:2004+A1:2007).
• Sug­gor och gyl­tor kan hål­las av­skilt från grup­pen un­der gris­ning­en och dräk­tig­he­tens bör­jan. Den­na tid bör­jar en vecka fö­re den be­räk­na­de tid­punk­ten för gris­ning­en och slu­tar fyra veck­or ef­ter en be­täck­ning el­ler in­se­mi­ne­ring som lett till dräk­tig­het. De kan då hål­las i en gris­nings­häck el­ler sin­sugg­box där de inte kan vän­da sig.
• Sug­gor och gyl­tor kan i en vecka fö­re den be­räk­na­de tid­punk­ten för gris­ning­en och un­der gris­ning­en för­va­ras så att de inte ser and­ra svin, t.ex. i en sär­skild gris­nings­av­del­ning. I gris­nings­box­en ska det bak­om sug­gan el­ler gyl­tan fin­nas till­räck­ligt med fritt ut­rym­me för gris­ning­en. Sug­gan el­ler gyl­tan har ren­gjorts grund­ligt vid pla­ce­ring i gris­nings­häck­en. Sug­gor­na ges lämp­ligt materi­al att byg­ga bo av fö­re gris­ning­en.
• Gris­nings­box­en el­ler gris­nings­häck­en ska vara så­dan att sug­gan utan svå­rig­he­ter kan dia små­gri­sar­na. Om sug­gan kan gå fritt i gris­nings­box­en mås­te box­en vara ut­for­mad så att små­gri­sar­na skyd­das, t.ex. ge­nom en stång som lö­per runt box­en nä­ra gol­vet.
• Gri­sar ska ka­stre­ras me­dan de är yng­re än 8 da­gar, om en öp­pen ki­rur­gisk me­tod an­vänds. Äld­re gri­sar ka­stre­ras av ve­te­ri­när och då an­vänds an­es­te­si och smärt­lind­ring. Små­gri­sar­nas tän­der klipps/sli­pas ru­tin­mäs­sigt på lä­gen­he­ten en­dast om sug­gan har spen­ska­dor.
• En­dast gri­sar som är äld­re än 4 veck­or av­vänjs på svin­går­den, i un­dan­tags­fall vid 3-4 veck­ors ål­der.
• I gris­nings­box­en ska små­gri­sar­na ha en torr ligg­plats med fast un­der­lag där alla små­gri­sar sam­ti­digt kan lig­ga ned. Dess­utom ska små­gri­sar­na vid be­hov ha en än­da­måls­en­lig vär­me­ap­pa­rat. Svi­nens svan­sar har inte ku­pe­rats och and­ra åt­gär­der som or­sa­kar smär­ta har vid­ta­gits bara av tillåt­na skäl.
• Svin ska ha stän­dig till­gång till en till­räck­lig mängd så­dant ma­te­ri­al med vars hjälp de kan till­freds­stäl­la sina art­ty­pis­ka be­te­en­de­be­hov, t.ex. bö­ka och un­der­sö­ka. Så­dant ma­te­ri­al är bl.a. halm, hö, trä, såg­s­pån, torv el­ler en bland­ning av mot­sva­ran­de ma­te­ri­al. Ma­te­ri­a­let ska vara av till­räck­ligt god kva­li­tet så att det inte även­ty­rar dju­rens häl­sa.
• Sam­man­fö­ring av oli­ka grup­per un­dviks. Om det fun­nits spår ef­ter hår­da slags­mål i svingrup­pen, har nödvändi­ga åt­gär­der vidtagits.
• Svin som är äld­re än två veck­or ska ha stän­dig till­gång till friskt och rent vat­ten. Svi­nen ska ut­fod­ras minst en gång om da­gen. Dju­ren ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid ut­fod­ring­en ska be­ho­ven hos var­je djur­slag be­ak­tas. Fo­der som ges till svin ska ha lämp­lig nä­rings­sam­man­sätt­ning för svin och vara till­räck­ligt ener­gi­rikt. Om svi­nen hålls i grupp och fod­ret inte är fritt till­gäng­ligt och au­to­ma­tisk ut­fod­rings­an­o

Sug­gor och gyl­tor i grupp­box (tillämpas på gårdar med minst 10 suggor)

Det ska finnas minst 2,25 m² fri golvyta per sugga och 1,64 m² fri golvyta per gylta. Av den ovannämnda golvytan ska för suggor minst 1,3 m³ och för gyltor minst 0,95 m² bestå av fast golv eller sådant spaltgolv där öppningarna för avlopp utgör

• högst 15 % av ytan (svinstallar som var verksamma 20.3.2017 och som inte har reparerats grundligt)
  eller
• högst 10 % av ytan (svinstallar som reparerats grundligt efter 20.3.2017 och nya svinstallar, andra 1.1.2028)
• till den sammanlagda fria golvytan räknas inte golvytan under utfodrings- eller liggboxar. På svinstall som är verksamma 20.3.2017 tillämpas kravet från och med 1.1.2028. Ett svinstall eller en avdelning i svinstallet som repareras grundligt eller ett nytt förvaringsutrymme för svin som byggs efter 20.3.2017 ska ändå uppfylla de ovannämnda kraven när den grundliga renoveringen eller det nya förvaringsutrymmet är färdiga.

Om dju­ren hålls i grup­per med fär­re än sex djur ska den sam­man­lag­da fria golv­yt­an som dju­ren för­fo­gar över vara 10 pro­cent stör­re än den kal­ky­le­ra­de golv­yta som djur­grup­pen be­hö­ver. I frå­ga om en grupp på minst 40 in­di­vi­der kan den to­ta­la fria golv­yta som finns till dju­rens för­fo­gan­de mins­kas med 10 pro­cent.

Kort­väg­gen på en grupp­box för sug­gor och gyl­tor ska vara över 2,8 me­ter. Om man i grupp­box­en hål­ler grupper på un­der sex djur ska kort­väg­gens längd än­då vara över 2,4 me­ter

Galtboxar

• Den fria golvytan i en galtbox ska vara minst 6 m².
• Om box­en ock­så an­vänds vid be­täck­ning ska den fria golv­yt­an vara minst 10 m².

Värphöns

Ut­över de ovan nämn­da (i bör­jan av bi­la­ga 1) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur be­rörs hö­nor ock­så av följan­de krav.

• Hö­nor­nas näb­bar har inte trim­mats och and­ra åt­gär­der som or­sa­kar smär­ta har vid­ta­gits bara av tillåt­na skäl.
• Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, damm­hal­ten el­ler hal­ter­na av skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skadligt hög ni­vå. Tem­pe­ra­tu­ren i djur­s­tal­let ska vara lämp­lig för dju­ren och be­lys­ning­en på djurhåll­nings­plat­sen lämp­lig och tillräck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.
• Inhysningssystem i två eller flera våningar ska vara sådana att varje våningsplan kan inspekteras direkt och utan besvär.
• Om ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let i hu­vud­sak ba­se­rar sig på me­ka­nisk ven­ti­la­tion, ska det även vid even­tu­el­la fel i ven­ti­la­tions­an­ord­ning­en vara möj­ligt att åstad­kom­ma en ven­ti­la­tion som är till­räck­lig med tan­ke på fåg­lar­nas häl­sa och väl­be­fin­nan­de. I en mekanisk ven­ti­la­tions­an­ord­ning ska det vid be­hov fin­nas ett larm­sys­tem som slår larm vid stör­ning­ar i ven­ti­la­tio­nen. Alarmsystemet mås­te tes­tas re­gel­bun­det.
• Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.
• Hön­sen ska ges till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem, och hela ti­den ha till­gång till dricks­vat­ten. Vid ut­fod­ring­en ska be­ho­ven hos var­je djur­slag be­ak­tas.
• Be­lys­nings­ryt­men i höns­hu­set ska vara så­dan att en till­räck­ligt lång en­he­tlig pe­ri­od av mör­ker in­går i dyg­net.

Inredda burar

• För var­je hö­na som hålls i bu­ren ska det fin­nas ett ut­rym­me på minst 750 cm², av vil­ket minst 600 cm² ska vara till­gäng­lig area.
• Bu­rens höjd på and­ra stäl­len än ovan­för den till­gäng­li­ga are­an ska vara minst 20 cm.
• Burens to­ta­la yta ska dock all­tid vara minst 2 000 cm².
• Fo­der­rän­nans kant ska vara minst 12 cm för var­je fullvux­en hö­na.
• Bu­ren ska vara för­sedd med en än­da­måls­en­lig drick­s­an­ord­ning som är lämp­lig för hönsgruppen.
• Om vat­ten­till­för­seln sker med hjälp av vat­ten­nipp­lar el­ler kop­par ska var­je höna kun­na kom­ma åt minst två nipp­lar el­ler kop­par.
• Buröppningen ska till storlek, konstruktion och form vara sådan att hönan kan tas ut ur buren utan att den orsakas onödigt lidande eller risk för skador.

Golvhönserier, inhysningssystem med flera våningsplan

• I ett golv­hön­se­ri får det fin­nas högst nio hö­nor per kvad­rat­me­ter för hö­nor­na till­gäng­lig golv­yta.
• Det ska fin­nas till­räck­ligt ut­rym­me på ut­fod­rings- och dricks­plat­ser så att det inte upp­står onö­dig kon­kur­rens om vat­ten el­ler foder.
• Om fo­der­rän­nor an­vänds ska rän­nans kant vara minst 10 cm lång per hö­na.
• Om run­da fo­der­tråg an­vänds ska det fin­nas minst 4 cm tråg­kant per hö­na.
• Om vat­ten­för­sörj­ning­en sker med hjälp av osek­tio­ne­ra­de vat­ten­rän­nor ska läng­den på rän­nans kant vara minst 2,5 cm per hö­na.
• Om run­da vat­tentråg används ska det fin­nas minst 1 cm tråg­kant per hö­na.
• Om vattenförsörjning­en sker med vat­ten­nipp­lar el­ler -kop­par ska det för var­je på­bör­jad höns­grupp på 10 hö­nor fin­nas minst en nip­pel el­ler kopp, så att var­je hö­na kom­mer åt att dricka från minst två nipp­lar el­ler kop­par.

Tilläggskrav för golvhönserier med minst 350 hönor

Om hö­nor­na har möj­lig­het att vis­tas ute, ska det fin­nas fle­ra minst 35 cm hö­ga och 40 cm bre­da ut­gång­s­öpp­ning­ar ut till rastgården. Ut­gång­s­öpp­ning­ar­na ska vara pla­ce­ra­de längs bygg­na­dens hela längd, och de­ras sam­man­lag­da bredd ska vara minst 2 me­ter för var­je grupp om 1 000 hö­nor. Ute i rast­går­den ska hö­nor­na kun­na hit­ta skydd mot då­ligt vä­der och rov­djur. Vid be­hov ska det fin­nas drick­s­an­ord­ning­ar i rast­går­den.

Får

Ut­över de ovan nämn­da (i bör­jan av bilaga 1) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­ti­ons­djur be­rörs får ock­så av föl­jan­de krav.

• Få­ren har till­gång till en lämp­lig ligg­plats.
• Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, tem­pe­ra­tu­ren och hal­ter­na av damm och skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skad­ligt hög ni­vå. Be­lys­ning­en på djur­håll­nings­plat­sen ska vara lämp­lig och till­räck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.
• Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.
• Fåren ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid ut­fod­ring­en ska behoven hos var­je djur­slag be­ak­tas.  Foder som ges till får ska uppfylla de näringsmässiga behoven för får.
• Om fo­der inte hela ti­den finns till­gäng­ligt ska alla djur i grup­pen kun­na äta sam­ti­digt un­der ut­fod­rings­ti­den.  Längden på foderanordningens kant för får som hålls i grupp ska vara förenlig med tabell 18.

Tabell 18.Minimikrav för kantens längd per djur för en utfodringsanordning i ett fårstall.

Lamm ska ges rå­mjölk el­ler nå­gon er­sät­tan­de pro­dukt så snart som möj­ligt ef­ter föd­seln. Från och med en veck­as ål­der ska lammen ha till­gång till gräs, hö el­ler an­nat fi­ber­rikt fo­der samt rent vat­ten.

Få­rens foder el­ler dricks­vatt­en får inte för­o­re­nas av urin el­ler göd­sel. Vatt­net får inte hel­ler fry­sa.

Tabell 19. När får hålls i grupp ska förvaringsutrymmets golvyta exklusive foderhäckyta per får vara minst.

Om ett får hålls i en ensambox ska boxen vara minst 1,4 m² stor och formen på boxen ska vara sådan att fåret obehindrat kan vända sig runt.

Getter

Utöver de ovan nämnda (i början av bilaga 1) kraven som gäller alla produktionsdjur berörs getter också av följande krav.

• Get­ter­na har till­gång till en lämp­lig ligg­plats.
• Ven­ti­la­tio­nen i djur­s­tal­let ska vara så­dan att luft­fuk­tig­he­ten, tem­pe­ra­tu­ren och hal­ter­na av damm och skad­li­ga ga­ser inte sti­ger till en skad­ligt hög ni­vå. Be­lys­ning­en på djur­håll­nings­plat­sen ska vara lämp­lig och till­räck­lig så att dju­ren kan un­der­sö­kas och skö­tas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.
• Dju­ren ska ha till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­för­hål­lan­den och sju­ka och ska­da­de djur ska ock­så skö­tas.
• Get­ter ska få till­räck­ligt myck­et fo­der av god kva­li­tet som är lämp­ligt för dem och till­räck­ligt att dricka. Vid utfod­ring­en ska behoven hos var­je djur­slag be­ak­tas. Det fo­der som ges åt get­ter ska vara nä­rings­rikt och balan­se­rat och vid be­hov kom­plet­te­ras med mi­ne­ra­ler.
• Kil­ling­ar­na får rå­mjölk el­ler nå­gon er­sät­tan­de pro­dukt så snart som möj­ligt ef­ter föd­seln. En kil­ling ma­tas med mjölk åt­min­sto­ne de åt­ta förs­ta lev­nads­veck­or­na. Fr.o.m. en veck­as ål­der har en kil­ling till­gång till fi­ber­hal­tigt fo­der samt rent vat­ten.
• Om fo­der inte hela ti­den finns till­gäng­ligt ska alla get­ter i grup­pen kun­na äta sam­ti­digt un­der ut­fod­rings­ti­den. Då ska kan­ten på fo­der­häck­en vara minst 20 cm per kil­ling, minst 33 cm per ung­get, minst 40 cm per fullvuxen get och minst 45 cm per dräk­tig get.
• Get­ter­nas foder el­ler dricks­vatt­en får inte för­o­re­nas av urin el­ler göd­sel och vatt­net får inte hel­ler fry­sa.

Tabell 20. När get hålls i grupp ska förvaringsutrymmets golvyta exklusive foderhäckyta per get vara minst. 

Om en fullvuxen get hålls i en ensambox ska boxen vara minst 1,4 m² stor och formen på boxen ska vara sådan att geten obehindrat kan vända sig runt.

Bilaga 2. Krav gällande djurens välbefinnande som hänför sig till kontrollen av villkorligheten i fråga om andra produktionsdjur

I den här gruppen ingår bl.a. hästar, bison, hägnade hjortar, strutsfåglar, ankor, myskankor, gäss, kalkoner, pälsdjur, broilrar samt hägnade djur som hålls för produktion av kött, ägg eller avelsdjur (bl.a vildsvin, dovhjort, fasan, gräsand), vaktlar, kaniner och hägnade renar).

Alla produktionsdjur ska få tillräckligt mycket foder av god kvalitet som är lämpligt för dem och tillräckligt att dricka. Vid utfodringen ska behoven hos varje djurslag beaktas, och man ska se till att vart och ett djur får i sig tillräckligt med näring.

För alla produktionsdjur ska man säkerställa att kraven på utrymme och förhållanden på djurhållningsplatsen uppfylls, till exempel att belysningen är lämplig och tillräckligt god, så att djuren kan inspekteras och skötas på ett tillfredsställande sätt. Sjuka och skadade djur ska också skötas och djuren ska ha tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden.

Krav för alla produktionsdjur.

• Djurhållningsplatsen och dess byggnader och anordningar är i gott skick och trygga för djuren.
• De material som djuren kommer i kontakt med är trygga, kan rengöras grundligt och kan desinfekteras.
• Djurstallets golv är sådana att de inte orsakar djuren någon skada.
• Fållan är säker och hålls lämpligt torr.
• Fållans och betets stängsel är trygga och i gott skick samt av ett material som är lämpligt för djuren.
• På gården finns tillräckligt med kompetent personal. Djurhållaren ska ge instruktioner och handledning till de personer som deltar i skötseln och hanteringen av djuren.
• Djuren inspekteras tillräckligt ofta.
• Antalet djur som dött på gården bokförs.
• Vattnings- och utfodringssystemets funktion kontrolleras dagligen.
• Ett reservsystem finns med tanke på störningar i vattnings- och utfodringssystemets funktion.

Dessutom finns de nya kraven för vart och ett djurslag uppräknade invid djurslaget i fråga.

Broilrar

Krav för broilrar är utöver de ovan nämnda (i början av bilaga 2) kraven som gäller alla produktionsdjur.

• Åtgärder som orsakar smärta har vidtagits bara av tillåtna skäl.
• Den djurtäthet som tillämpats i uppfödningsavdelningarna får inte överstiga den tillåtna djurtätheten.
• Uppfödningsavdelningen ska ha en sådan ventilation att luftfuktigheten, luftens strömningshastighet, temperaturen, dammängden och halten av skadliga gaser inte stiger till en skadlig nivå. Ventilationen ska vid behov kombineras med uppvärmningssystem för att upprätthålla en lämplig temperatur och avlägsna överskottsfuktighet. Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter ska uppfödningsavdelningen vara försedd med ventilationssystem och vid behov värme- och kylsystem som används på ett sådant sätt att kraven för ammoniakhalten och koldioxidhalten samt temperaturen och den genomsnittliga relativa fuktigheten uppfylls.
• Om djurens välbefinnande och hälsa är beroende av ett mekaniskt ventilationssystem ska det även vid eventuella fel i det mekaniska ventilationssystemet i uppfödningsavdelningen vara möjligt att ordna en ventilation som är tillräcklig med tanke på djurens välbefinnande och hälsa. Det mekaniska ventilationssystemet ska då ha ett larmsystem som ger larm vid störningar i ventilationen. Larmsystemets funktion ska testas regelbundet.
• Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter ska det i uppfödningsavdelningen finnas ett reservsystem för alstring av elektricitet med vars hjälp den mekaniska ventilationen tryggas i händelse av elavbrott.
• Uppfödningsavdelningen ska ha en belysning vars effekt är minst 20 lux under ljusperioderna, uppmätt i fåglarnas ögonhöjd, och som belyser minst 80 procent av den tillgängliga arean. Belysningen ska följa en 24-timmarsrytm. Varje 24-timmarsperiod ska omfatta totalt minst 6 timmar mörker med åtminstone en sammanhängande mörkerperiod på minst 4 timmar, exklusive dimningsperioderna.
• Broilrar ska ha tillgång till en tillräcklig mängd foder antingen ständigt eller portionsvis. Det ska finnas ständig tillgång till dricksvatten. Foder som ges till broilrar ska vara näringsrikt och balanserat. I fråga om utfodringen av broilrar och näringens sammansättning ska särskild uppmärksamhet fästas vid förebyggandet av ledskador och skador på benstommen. Utfodrings- och vattningsanordningar ska placeras så att fåglarna får tillräckligt med foder och vatten. Höjden på anordningarna ska justeras allt efter som broilrarna växer, så att alla broilrar kan äta och dricka utan svårigheter.

Hjortar

I denna guide avses med hjort vitsvanshjort, dovhjort, vildren, rådjur, sikahjort och kronhjort.

Krav för hjortar utöver de ovan nämnda kraven som gäller alla produktionsdjur.

• Hjortarna har en lämplig liggplats.
• Temperaturen är lämplig för hjortarna.
• Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.
• Hjorthägnets terräng, växtlighet och mark ska vara lämpliga för hållning av hjortar i hägn. Antalet hjortar ska stå i lämplig proportion till hägnets storlek, terräng och växtlighet.
• Ventilationen i djurstallet ska vara tillräcklig så att luftfuktigheten, drag och halterna av damm och skadliga gaser inte äventyrar djurens hälsa eller välbefinnande.
• Hjortar som rör sig i samma grupp ska kunna äta samtidigt. En hjort högre upp på den sociala rangskalan får inte tillåtas dominera hela foderplatsen.
• Hjortfodret får inte onödigt förorenas.

Strutsdjur

I denna guide avses med strutsdjur struts, emu och amerikansk nandu (vanlig nandu eller rhea).

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs strutsdjur också av följande krav.

• Strutsfåglarna har en tillräckligt stor och lämplig liggplats.
• Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande. Fjädrar plockas inte från en levande strutsfågel.
• Djurstallet ska ge strutsfåglarna skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden som köld, snö, is, vind, regn och snösörja. Djurstallet ska vara dragfritt och torrt, temperaturen, ventilationen och belysningen i djurstallet ska vara lämplig för de djur som det är avsett för. Elledningar ska placeras så att de är utom räckhåll för djuren.
• Foder som ges till strutsfåglarna ska vara näringsrikt och balanserat samt vid behov kompletterat med mineraler. För att hindra uppkomsten av ledskador och skador på benstommen ska särskild uppmärksamhet fästas vid fodrets sammansättning. Strutsfåglarna ska ha tillgång till grovt och färskt foder som är lämpligt för dem. Under tre månader gamla kycklingar ska hela tiden ha tillgång till foder. Plötsliga förändringar i utfordringen ska undvikas. Djuren ska hela tiden ha tillgång till dricksvatten i tillräcklig mängd.
  
  Tabell 21. Minst följande utrymmetskrav ska uppfyllas när det gäller strutsar.

¹⁾ Under förutsättning att strutskycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

²⁾ Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

³⁾ Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Tabell 22. Minst följande utrymmetskrav ska uppfyllas när det gäller emuer.

¹⁾ Under förutsättning att emukycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

²⁾ Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

³⁾ Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Tabell 23. Minst följande utrymmeskrav ska uppfyllas när det gäller nanduer.

¹⁾ Under förutsättning att nandukycklingarna i genomsnitt är av samma storlek. 

²⁾ Om fler än en avelsgrupp hålls på samma område är det särskilt viktig att fåglarna har tillräckligt skydd och extra utrymme så att de kan undvika varandra, samt att grupperna vid behov kan skiljas från varandra.

³⁾ Utrymmet ska ställas i relation till fågelns ålder.

Hästar

I denna guide avses med häst hästar, ponnyer, åsnor och motsvarande hovdjur.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs hästar också av följande krav.

• Hästarna har tillgång till en lämplig liggplats.
• Kraven som rör uppbindning av hästar uppfylls.
• Rasthagarna och betena ska vara tillräckligt stora.
• Ett djur i vård ska ges sådan föda och dryck av god kvalitet som är lämplig för djuret. Det är förbjudet att ge djur i vård sådan föda och dryck som är farlig för djurets hälsa. Det foder som ges åt hästen ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletteras med mineraler.
• Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen och belysningen i djurstallet ska vara lämplig för hästarna. Om ventilationen i djurstallet i huvudsak baserar sig på mekanisk ventilation ska det även vid eventuella fel i ventilationsanordningen vara möjligt att åstadkomma en ventilation som är tillräcklig med tanke på djurens hälsa och välbefinnande. I en mekanisk ventilationsanordning ska det vid behov finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.

Ensambox

Tabell 24. I en ensambox ska det finnas minst följande utrymme per häst.

Utrymmeskraven i tabellen här ovan gäller inte tillfällig och kortvarig förvaring av hästar, t.ex. under tävlings-, utställnings- eller motsvarande resor.

Hästar i grupp

Tabell 25. I en gruppbox ska det finnas minst följande utrymme per häst.

*Beräknat enligt utrymmeskraven för enhästboxar i tabellen ovan.

Tabell 26. I ett lösdriftsstall ska det i en ligghall utan utfodring finnas minst följande utrymme per häst.

*Beräknat enligt utrymmeskraven för enhästboxar i tabellen ovan.

När hästar hålls i grupp ska det för varje påbörjad grupp om 10 hästar finnas en sjukbox eller något annat ändamålsenligt och vid behov uppvärmbart utrymme för avskiljande och vård av hästarna.

Spilta

Spiltans bredd ska vara minst lika stor som hästens mankhöjd plus 10 cm och spiltans längd minst lika med hästens längd plus 25 cm.

Bison

I den här guiden avses med bison en amerikansk bison.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs bison också av följande krav.

• Bisonoxarna har en lämplig liggplats.
• Temperaturen är lämplig för bisonoxarna.
• Ventilationen i djurstallet ska vara tillräcklig så att luftfuktigheten, draget och halterna av damm och skadliga gaser inte äventyrar djurens hälsa eller välbefinnande.
• Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.
• Antalet bison ska stå i lämplig proportion till hägnets storlek, terräng och växtlighet. I hägnet ska det för varje påbörjad grupp om 3 fullvuxna djur finnas utrymme motsvarande minst en hektar.
• Bison som rör sig i samma grupp ska kunna äta samtidigt. Varje djur ska ha möjlighet att äta i lugn och ro och djur som står högt på den sociala rangskalan ska inte tillåtas att dominera utfodringsplatsen.
• Bisonen ska dagligen ha tillgång till dricksvatten i tillräckliga mängder.
• Det foder som ges åt bisonen ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletteras med mineraler. Bisonen ska dagligen ha tillgång till stråfoder i tillräckliga mängder. Bisonens foder får inte onödigt förorenas.

Ankor, gäss och myskankor

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2 kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs ankor, gäss och myskankor också av följande krav.

• Fåglarna har en tillräckligt stor och lämplig liggplats.
• Fjädrar eller dun plockas inte från levande fåglar.
• Temperaturen är lämplig för fåglarna. Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten, luftströmningens hastighet, och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå.
• Om ventilationen i djurstallet i huvudsak baserar sig på mekanisk ventilation, ska det även vid eventuella fel i ventilationsanordningen vara möjligt att åstadkomma en ventilation som är tillräcklig med tanke på fåglarnas hälsa och välbefinnande. I en mekanisk ventilationsanordning ska det vid behov finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.
• Fåglarna ska hela tiden ha tillgång till tillräckligt mycket foder och dricksvatten.  Fodret ska vara näringsrikt och balanserat och vid behov kompletterat med mineraler. Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas med avföring.
• I förvaringsutrymmen för över fyra veckor gamla ankor som hålls för köttproduktion får det finnas högst 16 kg ankor/m². Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag får det i förvaringsutrymmet finnas högst 20 kg ankor/m². I förvaringsutrymmen för ankor som hålls för avel ska det finnas minst 0,5 m² utrymme för varje anka. Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag ska det i förvaringsutrymmet finnas minst 0,25 m² utrymme för varje anka.
• I för­va­rings­ut­rym­men för över fyra veck­or gam­la gäss som hålls för kött­pro­duk­tion får det fin­nas högst 14 kg gäss/m². Om fåg­lar­na har till­gång till en ut­om­hus­in­häg­nad var­je dag får det i för­va­rings­ut­rym­met fin­nas högst 18 kg gäss/m². Utomhusinhägnaden el­ler and­ra ut­om­hus­om­rå­den är till­räck­ligt sto­ra. I förvaringsutrymmen för gäss som hålls för avel ska det finnas minst 1 m² utrymme för varje gås. Om fåglarna har tillgång till en utomhusinhägnad varje dag ska det i förvaringsutrymmet finnas minst 0,5 m² utrymme för varje gås.

Kalkoner

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs kalkoner också av följande krav.

• Fåg­lar­na har en till­räck­ligt stor och lämp­lig ligg­plats.
• Djuren binds inte på ett sätt som orsakar lidande.
• Storleken på en grupp kalkoner som hålls i samma utrymme ska vara lämplig i förhållande till fåglarnas ålder, storlek, kön och det utrymme som finns till förfogande. I förvaringsutrymmet ska kalkonerna kunna stå i normal ställning, vända sig, flaxa, samt putsa sig. Utomhusinhägnaden är tillräckligt stor.
• Ventilationen i djurstallet ska vara sådan att luftfuktigheten, luftströmningens hastighet och halterna av damm och skadliga gaser inte stiger till en skadligt hög nivå. Temperaturen ska vara lämplig för de kalkoner som hålls i djurstallet. När djurens hälsa och välbefinnande är beroende av ett mekaniskt ventilationssystem, måste det vara möjligt att ordna en tillräcklig luftväxling i djurstallet för att trygga djurens hälsa och välbefinnande även vid eventuella störningar i det mekaniska ventilationssystemet. I ett mekaniskt ventilationssystem ska det finnas ett larmsystem som slår larm vid störningar i ventilationen. Alarmsystemet måste testas regelbundet.
• Kalkonerna ska ha tillgång till tillräckligt med foder av lämplig näringssammansättning och tillräckligt med dricksvatten. Höjden på utfodrings- och vattningsanordningarna ska justeras allt efter som kalkonerna växer så att alla kalkoner kan äta och dricka utan svårighet. Det ska finnas tillräckligt utrymme på utfodrings- och dricksplatser så att det inte uppstår onödig konkurrens om vatten eller foder.
• Fodret eller dricksvattnet får inte förorenas med avföring.

Pälsdjur

I den här guiden avses med pälsdjur mink, iller, räv (blåräv, silverräv och rödräv), chinchilla och sumpbäver, som föds upp med tanke på pälsproduktion eller annat motsvarande ändamål. Kraven gäller till viss del också uppfödning av mårdhund (sjubb) och sobel.

Ut­över de ovan nämn­da (i början av bilaga 2) kra­ven som gäl­ler alla pro­duk­tions­djur berörs pälsdjur också av följande krav.

Kraven på burens bottennät uppfylls.

Päls­far­men är in­häg­nad el­ler dju­ren för­hind­ras på an­nat sätt att rym­ma. Bu­rar­na är pla­ce­ra­de så att dju­ren i de oli­ka bu­rar­na inte kom­mer åt att ska­da var­and­ra.

Me­di­cinsk be­hand­ling bok­förs.

För­va­rings­ut­rym­met ska ge päls­dju­ren till­räck­ligt skydd mot ogynn­sam­ma vä­der­leks­för­hål­lan­den så­som skad­lig köld, het­ta, vind och regn.

Det fo­der som ges åt päls­dju­ren ska vara nä­rings­rikt och ba­lan­se­rat och vid be­hov kom­plet­te­ras med mineraler.

Dju­ren ska dag­li­gen ha till­gång till rent vat­ten i till­räck­li­ga mäng­der. Fod­ret el­ler dricks­vatt­net får inte förorenas av urin el­ler gödsel.

Utrymmeskrav

Mink och iller

Tabell 27. En bur för mink och iller ska ha minst följande storlek. 

*Om det finns fler än två avvanda valpar i buren ska det för varje följande valp finnas minst 850cm².

Buren ska vara minst 30 cm bred och exklusive lyan minst 70 cm lång. Buren ska vara minst 45 cm hög.

Räv

Tabell 28. En rävbur ska ha minst följande storlek. 

*Om det finns fler än två avvanda valpar i buren ska det för varje följande valp finnas minst 0,5 m².

Buren ska vara minst 75 cm bred och minst 100 cm lång. Buren ska vara minst 70 cm hög.

Sumpbäver

Tabell 29. En djurshållningsplats för sumpbäver ska ha minst följande storlek.

Den totala ytan på djurhållningsplatsen ska dock vara minst 2 m².

Chinchilla

Av djurhållningsplatsens golv ska minst 25 % bestå av fast underlag. Chinchilla ska ha möjlighet till dagliga sandbad på djurhållningsplatsen.