I fjol stöddes jordbruksproduktionen och utvecklingen av landsbygden i Finland med 1,8 miljarder euro.
Merparten av summan bestod av jordbrukarstöd. Utan jordbrukarstöden skulle det inte vara möjligt att producera inhemsk mat i nuvarande omfattning under de förhållanden som råder i Finland. Tack vare jordbrukarstöden tryggas den inhemska matproduktionen och skäliga livsmedelspriser för konsumenterna. Finländarna äter i huvudsak inhemsk mat: enligt Naturresursinstitutets uppskattning har cirka 70 procent av den mat som äts i Finland producerats här.
Stöden till jordbrukarna främjar också en hållbar husdjursproduktion och odling som tar hänsyn till miljön. Av de finländska åkrar hade 82 % växttäcke vintertid. Över hälften av husdjursgårdarna får ersättning för djurens välbefinnande för åtgärder som garanterar att produktionsdjurens förhållanden är bättre än vad som krävs i lagstiftningen. Sammanlagt hälften av gårdarna har utvecklat sin verksamhet genom att anlita rådgivning om till exempel djurens välbefinnande, klimat- och miljöåtgärder eller förbättring av gårdens konkurrenskraft.
Fastän jordbrukarstöden står för största delen av den jordbruks- och landsbygdsfinansiering ingår i stöden också till exempel finansiering för investeringar som företag och sammanslutningar på landsbygden gör, stöd till bybutiker, stöd till producentorganisationer, olika utbildnings- och utvecklingsprojekt samt finansiering av utdelningen av mjölk och frukt i skolor och daghem.
Uppgifter om EU-stöd publiceras i webbtjänsten
I webbtjänsten för uppgifter om EU-stöd ser du vilka stöd som har betalats ut från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Syftet är att öka transparensen för hur landsbygdsfonderna används. Läs mer om webbtjänsten för uppgifter om EU-stöd och lär dig mer om tjänsten.
Du kan läsa mer om Livsmedelsverkets som utbetalande organ på introduktionssidan.
Vanliga frågor och svar
Stödet till jordbruket i Finland och hela EU grundar sig på principerna och bestämmelserna i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jordbruket stöds med gemensamma spelregler i alla EU-länder, och inom den gemensamma ramen varierar prioriteringarna i olika länder på grund av olika förhållanden. Europeiska kommissionen styr och övervakar genomförandet av stödinstrumenten och säkerställer att villkoren iakttas i olika länder och att stöden inte snedvrider marknaden.
Utan jordbrukarstöd skulle inhemsk matproduktion inte vara möjlig i den nuvarande omfattningen i Finland. Produktionskostnaderna för jordbruksprodukter är klart högre i Finland än i EU i genomsnitt. Detta beror särskilt på det nordliga läget men också på långa avstånd, relativt små gårdsstorlekar och andra särdrag inom det finländska jordbruket. Genom stödpolitiken vill man säkerställa tillgången till livsmedel till rimliga priser för konsumenterna samt den inhemska matproduktionen och förutsättningarna för att utveckla den.
I Finland grundar sig finansieringen av stödinstrumenten för jordbruket i praktiken antingen på att produktionen är dyrare än i konkurrerande EU-områden och därför riskerar att upphöra eller på att genomförandet av de åtgärder som stöds orsakar stödmottagaren merkostnader som ersätts.
Utgångspunkten är att alla jordbrukare som bedriver produktion och verksamhet enligt stödvillkoren har samma möjligheter att få stöd. Jordbrukarstöd ska sökas och vid behandlingen av stöden granskas till exempel om jordbrukaren uppfyller villkoren för aktiva jordbrukare. I stöden ingår många villkor för odling, uppfödning och skötsel som jordbrukaren ska följa. Ett villkor för basnivån i jordbrukarstöden är att jordbruket bedrivs i enlighet med kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC). Till grundvillkoren för stöden hör också de lagstadgade verksamhetskraven (SMR).
Jordbruksstöden har en stor betydelse för jordbrukarnas inkomstbildning, men stöd är inte detsamma som lön. Enligt Naturresursinstitutets totala beräkning av jordbruket har stödens andel av gårdarnas totala intäkter (marknadsinkomster + stöd) under de senaste åren varit i genomsnitt cirka 30 procent. På motsvarande sätt kommer cirka 70 procent av gårdens totala avkastning från marknaden, men de totala kostnaderna för jordbruket är större än marknadsinkomsterna i finska förhållanden.
Stödens betydelse varierar mycket mellan olika produktionsinriktningar. Till exempel inom växthusproduktionen ligger andelen direkt produktionsbaserat stöd vanligtvis under 10 procent av omsättningen. Å andra sidan kan stödens andel av omsättningen vara flera tiotals procent på grund av produktionens särdrag och när prisförhållandena varierar till exempel inom spannmålsodling, fårskötsel och uppfödning av dikor. Det bör också märkas att inkomst- och kostnadsstrukturen och sätten att producera och driva företagsverksamhet är mycket individuella och olika mellan enskilda gårdar.
Utöver jordbruk får jordbrukarfamiljer ofta inkomster från skogsbruk, annan företagsverksamhet på landsbygden och avlönat arbete. På husdjursgårdar binder produktionen arbetsinsatsen starkare till gården än på växtodlingsgårdar, och därför är jordbrukets andel av jordbrukarnas inkomster på husdjursgårdar vanligtvis större än genomsnittet.
Finansieringen är förenad med villkor som de sökande ska uppfylla. Exempelvis beviljas företagsfinansiering för landsbygden endast till sådana företag som har tillväxt- och utvecklingsmöjligheter. Den som får projektfinansiering ska förfara i enlighet med en plan som lagts fram i ansökan och med iakttagande av stödvillkoren. När stödet betalas ut kontrolleras att stödmottagaren har gjort det som stödet var avsett för.
Jordbrukarna ska iaktta de verksamhetskrav enligt lagstiftningen som tryggar livsmedelssäkerheten samt främjar växternas hälsa och djurens hälsa och välbefinnande. Kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden är bindande odlingsvillkor som främjar bl.a. skyddet av torvmarker, minimiväxttäcket på åkrar och skyddsremsor längs vattendrag, begränsar beredningen på sluttande mark och ökar växtföljden på åkerarealen. I praktiken finns gäller ytterligare separata villkor för varje stöd som söks. Mer information om de verksamhetskrav enligt lagstiftninen och god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden får du från jord- och skogsbruksministeriets webbtjänst.
Övervakningen är en förutsättning för utbetalningen av både nationella stöd och EU-stöd. Medlemsländerna får medfinansiering från Europeiska unionen endast om kontrollerna har utförts på behörigt sätt. Övervakningen sköts av NTM-centralerna och Livsmedelsverket, och även dessa myndigheters verksamhet övervakas.
Alla stöd är inte jordbruksstöd. Finansieringen till jordbrukare är i sin helhet klart störst, men dessutom fick bland annat föreningar, företag, kommuner, organisationer, handel och industri, rådgivningsorganisationer samt forsknings- och utvecklingsorganisationer finansiering i fjol.
Ett stort företag har kunnat få finansiering till exempel för distribution av mjölk eller frukt till skolor. En organisation eller en förening kan ha haft stora projekt, och ett företag inom turism har kunnat få företagsfinansiering för landsbygden som är avsedd som stöd för livskraftiga landsbygdsföretag. Små och medelstora företag kan vara stödmottagare av företagsfinansiering för landsbygden.
Finland är det land i Europa som har den största andelen landsbygd. Målet med den finansiering som riktas till landsbygden är att stödja tillväxten och utvecklingen, skapa välfärd för hela Finland. En livskraftig landsbygd är också viktig med tanke på försörjningsberedskapen och den övergripande säkerheten i vårt land.
I utvecklingen av landsbygden strävar man efter att se möjligheterna i olika regioner och främja dem. Varje område har sina egna styrkor och utmaningar.
Definitionen av landsbygdsområden grundar sig på en sjustegsklassificering av städer och landsbygd, med hjälp av vilken man har fastställt stödberättigade landsbygdsområden. I praktiken finns det landsbygd nästan överallt utanför huvudstadsregionen förutom i de största städernas centrumområden.
Beslut om finansiering fattas i huvudsak av kommunerna och NTM-centralerna. Leader-finansierade projekt väljs ut i lokala Leader-grupper. Livsmedelsverket betalar ut stöden utifrån kommunernas och NTM-centralernas beslut. Marknadsstöd, såsom stöd för skolmjölk och frukt till skolor, beviljas av Livsmedelsverket.
Stöd för jordbruk och landsbygden söks via Livsmedelsverkets e-tjänst.
Största delen av jordbruksstöden är djur- och arealstöd som grundar sig på gårdarnas produktion och andra åtgärder som olika stödinstrument förutsätter, såsom åtgärder för att främja miljövården och djurens välbefinnande. Det är inte fråga om socialt stöd eller utkomststöd, utan om genomförande av jordbruks- och landsbygdsutvecklingsåtgärder som regleras enhetligt på EU-nivå och iakttagande av stödvillkoren. Oavsett om det är fråga om finansiering av gårdar, andra företag på landsbygden eller utvecklingsprojekt, är det viktigt att granska det objekt som stöds och att verksamheten berättigar till stöd enligt fastställda kriterier. Åtgärderna för utveckling av landsbygden definieras inte på EU-nivå, utan medlemsländerna får själva bygga upp dem så att de motsvarar behoven inom ramen för EU:s lagstiftning och bestämmelserna om statligt stöd
Den grundläggande principen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att åtgärder och stöd inte får snedvrida konkurrensen på EU:s gemensamma marknad. Denna utgångspunkt gäller alla stödinstrument, såväl jordbrukarstöd, marknadsstöd som företags- och projektstöd för landsbygden, och EU-kommissionen övervakar noggrant användningen och verkställandet av stöden i olika medlemsländer.
Företagsstöd för landsbygden beviljas endast livskraftiga företag – med sådana upprätthålls inte olönsam affärsverksamhet. Företagsfinansiering är ofta en faktor som möjliggör eller påskyndar företagets investering, men företagaren satsar alltid också privat kapital. Tanken är att företagsfinansieringens effekter inte begränsas enbart till det företag som fått finansiering, utan att utvecklingsföretagen och deras upphandlingskedjor skapar arbetsplatser och ger skatteinkomster i området.
Av de cirka 2 miljarder euro som budgeterats för jordbruk och landsbygdsutveckling är drygt 40 procent EU-finansiering. Återstoden består av Finlands nationellt finansierade andel i EU-stödinstrumenten och av hela det nationella jordbruksstödet.
Över hälften av all EU-finansiering som Finland får årligen riktas till utveckling av jordbruket och landsbygden.