Grisgårdars egen vårdpraxis och sjukdomsskyddsåtgärder har en nyckelroll i bekämpningen av antibiotikaresistens i produktionskedjan av griskött. Detta kommer fram i Livsmedelsverkets och Helsingfors universitets gemensamma undersökning där man följde upp antibiotikaresistensen under de olika skeden av produktionskedjan av E. coli -bakterier som förekommer normalt i djurens tarmbakterieflora. Undersökningsresultaten kan utnyttjas i anvisningar till producenterna och vid planeringen av riskhanteringsåtgärder som hänför sig till antibiotikaresistens.
I undersökningen deltog tio frivilliga kombinationsgårdar eller kedjor som består av grisproducenter och köttproducerande grisgårdar. Prov togs av levande grisar två gånger: efter avvänjningen av grisar som var fem veckor gamla och före slakt av grisar som var cirka 22 veckor gamla. Resistens förekom oftast i prover som tagits efter avvänjningen, men resistensen minskade betydligt före provtagningen före slakt. Det förekom dock variation mellan gårdarna.
”Enligt undersökningsplanen undersökte man från varje gård en griskull som medicinerats med antibiotika och en motsvarande grupp som inte vid något skede hade medicinerats med antibiotika och som inte hade haft trynkontakt med de grisar som medicinerats. Eftersom det sist och slutligen var endast enskilda djur som medicinerades med antibiotika, fick vi inte från alla gårdar det antal prover som vi hade planerat”, säger FD, docent Johanna Suomi från Livsmedelsverket.
God slakthygien påverkar köttet
Av de grisar som undersökts togs prover även på slakteriet: svabbprover togs på ytan av slaktkroppar efter slakten och i styckeriet togs prover av köttet. E. coli -bakterie kunde inte isoleras på alla prover som tagits på slakterier. Resistens förekom emellertid även i bakterier isolerat från de slaktkropps- och köttprover som tagits på slakteriet.
”Med god slakthygien kan man förhindra eller minska överföringen av tarmbakterier till köttet, vilket även minskar överföringen av antibiotikaresistenta bakterier. Under denna undersökning observerade vi emellertid att vissa köttprover innehöll E. coli -bakterier som är multiresistenta mot antibiotika. Därför är alla åtgärder för att minska resistensen på gårdarna viktiga”, säger specialforskare Suvi Nykäsenoja från Livsmedelsverket.
Grisgårdarnas egna praktiska åtgärder viktiga för förebyggande
”Enligt mina statistiska analyser inverkade användningen av antibiotika inte ensam på huruvida de E. coli -bakterier som isolerats från grisarna var antibiotikaresistenta eller hur eventuell resistens förändras mellan avvänjningen och slakterilinjen. Resultaten tyder på att man genom att förbättra sjukdomsskyddet på gårdarna kunde även minska resistensen hos bakterierna i produktionsdjur. Jag anser att detta samband bör undersökas vidare”, säger projektforskare, AFD Johanna Muurinen från Purdue-universitetet.
Biosäkerheten, dvs. de åtgärder med vilka man kan minska risken för sjukdomar och deras spridning, på de gårdar som deltog i undersökningen som helhet betraktat på ett lägre nivå än på finländska gårdar i övrigt. Biosäkerheten på de enskilda gårdarna, det vill säga de åtgärder som man vidtar på den enskilda gården för att förebygga sjukdomsspridningen, varierade mer mellan de olika gårdarna än den externa biosäkerheten, dvs. gårdsägarnas åtgärder för att förhindra att sjukdomar sprids från externa källor till gården.
”Vid motsvarande undersökningar utomlands har man upptäckt att det finns ett samband mellan biosäkerheten och användningen av mikrobläkemedel, även om något orsakssamband inte har observerats. Användningen av läkemedel betyder emellertid inte att resistensen automatiskt skulle öka. Å andra sidan skulle man kanske inte få några tydliga resultat i Finland även med ett större urval, eftersom användningen av antibiotika på produktionsdjur är hos oss på en lägre nivå än till exempel i flera länder i Central- och Sydeuropa. Dessutom har ett relativt stort antal av undersökningar av biosäkerheten och användningen av läkemedel genomförts med tanke på förebyggande användning av antibiotika, vilket i regel inte förekommer i Finland tack vare vårt hälsovårdssystem för produktionsdjur”, säger doktorand Virpi Sali från Helsingfors universitet.
Nivån av sjukdomsskyddet på gårdarna undersöktes med en internationell frågeformulär (BiocheckU.GentTM) som har utvecklats för bedömning av både extern och intern biosäkerhet.
”Vid tolkningen av resultaten ska man ta hänsyn till att frågeformulären har utvecklats för en djursjukdomssituation som avviker från Finlands situation som är väldigt bra. På de finländska gårdarna identifierar man i regel de externa hoten, men man satsar mindre på förhindrandet av spridningen av sjukdomsalstrare inom den egna gården. På grund av detta är nivån för det interna sjukdomsskyddet på de finländska gårdarna i regel lägre än genomsnittet”, säger Sali.
Val av läkemedel motsvarar inte alltid hälsovårdsplanerna
I Finland har veterinärerna sedan länge använt mikrobläkemedelsrekommendationer som det är önskvärt att följa. Med hjälp av dessa rekommendationer strävar man efter att så bra som möjligt hålla resistenssituationen under kontroll. Ju mer man avviker från läkemedelsrekommendationerna, desto svårare blir det att kontrollera resistenssituationen.
Hur bra de medicineringar som antecknats i undersökningsgårdarnas hälsovårdsplaner genomförs undersöktes i databasen Sikava dit de gårdar som omfattas av hälsoklassificeringen är skyldiga att registrera uppgifterna om medicineringen.
Det fanns en del variation mellan de olika gårdarnas hälsovårdsplaner. Skillnader i medicineringen förekom i behandlingen av de vanligaste sjukdomarna hos grisar, såsom tarm- och ledinfektioner. Skillnaderna i medicineringen vid behandling av ledinfektioner kan delvis orsakas av att det fanns problem med tillgången till penicillin under den tid som uppgifterna samlades. På alla gårdar fanns det minst två läkemedelsalternativ för behandling av ledinfektioner. Det fanns även olika rekommendationer enligt olika sjukdomsalstrare för medicinering av diarré där symptombilden ofta är tydlig, men det finns flera olika orsaker till sjukdomen. Infektioner på grund av svansbitning behandlades rekommendationsenligt så gott som uteslutande med penicillin.
”E. coli -bakterier som beskriver resistenssituationen konstaterades vara mest resistenta mot tetracykliner, sulfonamider, trimetoprim och aminopenicilliner. Även multiresistenta bakterier var vanliga, det vill säga att av alla resistenta E. coli -stammar var ungefär hälften resistenta mot minst två av de ovannämnda läkemedlen. Om motsvarande resistens upptäcks hos bakterier som orsakar sjukdom, är det läkemedelssortiment som kan användas litet och man kan behöva behandla med antibiotika som ur resistenssynpunkt är särskilt problematiska, såsom fluorokinoloner”, säger Nykäsenoja.
Undersökningen genomfördes i samarbete mellan riskbedömnings- och mikrobiologienheterna vid Livsmedelsverket och veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. En av undersökningen finansiärer var Gårdsbrukets utvecklingsfond Makera.
Projektets resultat kommer senare att publiceras i form av vetenskapliga artiklar samt en rapport. För producenterna kommer man att upprätta ett faktapaket om resistens som publiceras under 2019.
Bekanta dig med projektet Kontroll och förebyggande av mikrobläkemedelsresistens i produktionskedjan för svinkött
Läs mer om hantering av kött i hemmet i Livsmedelsverkets anvisning
Ytterligare information:
Den 20 mars 2019, tidigare 15.00.
specialforskare Johanna Suomi, projektets forskningsprocess
040 822 5629, Livsmedelsverket
specialforskare Suvi Nykäsenoja, undersökningar om antibiotikaresistens
040 489 3447, Livsmedelsverket
postdoktoral forskare Johanna Muurinen, statistisk analysering, hur praxis och sjukdomsskydd inverkar på förekomsten av resistens samt användningen av läkemedel, smuurine@purdue.edu, Purdue-universitetet, West Lafayette, USA
doktorand Virpi Sali, sjukdomsskydd på gårdarna, virpi.sali@helsinki.fi, veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet