Sammandrag:
Att vi äter fisk är en del av vårt näringsmässiga välmående: fisken är en utomordentlig källa till protein och den innehåller D-vitamin och bra fettsyror. Av de finländska konsumenterna äter 94 procent fisk och värdesätter särskilt inhemsk fisk. Produktionen av inhemsk fisk räcker i sin nuvarande form ändå inte till för att ensam svara på efterfrågan. Genom att höja den inhemska fiskens konkurrenskraft kan vi skapa framgångsförutsättningar för såväl lokala som nationella näringsgrenar, eftersom fiskens värde mångdubblas på vägen från primärproduktionen till detaljhandeln och serveringen.
Även om Östersjöns ekologiska tillstånd inger en hel del bekymmer, har vi fortsättningsvis flera fiskarter som helt klart kunde användas i mycket större utsträckning än för närvarande som såväl livsmedel som foder. Med hjälp av forskningsresultat kunde påvisas att det i Östersjön finns en hel del fisk, i vilken halterna skadliga ämnen inte medför någon oro för hälsorisker och som det vore samhällsekonomiskt lönsamt att använda.
Om fiskmassorna i Östersjön i större utsträckning än för närvarande kunde utnyttjas som råvara inom foderindustrin, kunde det betydligt höja den inhemska fiskens, det inhemska fiskets och den inhemska fiskodlingens konkurrenskraft på såväl den nationella som internationella marknaden. Sådan ny verksamhet höjer inte bara Finlands självförsörjning i fråga om protein utan bidrar också till att målen i Finlands bioekonomiska strategi uppnås.
Som grund för riskhanteringen av dioxin- och PCB-halterna och andra miljögifter i fisken krävs även i fortsättningen tillförlitlig forskning. För höga dioxin- och PCB-halter gör strömmingen och laxfiskarna i Östersjön obrukbara på den internationella livsmedels- och fodermarknaden. I livsmedelslagstiftningen har Finland ändå beviljats ett permanent undantag att på sin egen marknad tillåta sådana fiskarter, i vilka gränsvärdena för dioxiner som fastställts i EU-lagstiftningen överskrids.
Finland måste ändå med nya och regelbundna undersökningar påvisa för EU att undantaget kan bestå. Utöver det ska Finland med tanke på en kontinuerlig utvärdering av havsmiljöns tillstånd utarbeta och verkställa uppföljningsprogram som ingår i Åtgärdsprogrammet för havsvården.
I Finlands havsvårdsplan som Statsrådet beslutat om är syftet med uppföljningsprogrammen att producera information om arterna och naturtyperna i Östersjön, havsvattnets kvalitet och trycken på miljön som mänsklig verksamhet orsakar och dessas inverkningar. Informationen om havets tillstånd och trycken som havsmiljön utsätts för hjälper oss att planera, inrikta och vidta åtgärder i avsikt att förbättra havets tillstånd.
Samtidigt kan vi också utvärdera hur effektiva dessa åtgärder är. En permanent minskning av befolkningens exponering för miljögifter kan uppnås endast genom att utsläppen begränsas. Det kräver ansträngningar för såväl de internationella som de nationella författningarnas del och i detta arbete utnyttjas bl.a. uppföljningarna som ingår i Åtgärdsprogrammet för havsvården.
Målsättningar:
I undersökningen inhämtas mer information om halterna dioxin- och PCB-föreningar och polybromerade difenyletrar (PBDE), perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) jämte tungmetaller i de inhemska fiskarter i Östersjön, som är kommersiellt betydande och som finländarna i allmänhet använder som föda och som man hoppas kunna öka användningen av som livsmedel och potentiell råvara inom foderindustrin. I projektet undersöks också halterna skadliga ämnen i de insjöområden som är viktigast med tanke på yrkesfisket och intaget av fisk.
I undersökningen fås mer information och utreds regionvis i Östersjön och insjöområdena:
- Hur strömmingar av olika ålder och storlek (indelade i sex storleksklasser) och laxar och andra i undantagslovet nämnda fiskarter samlat på sig dioxin- och PCB-föreningar.
- Hur mycket halterna av dessa föreningar förändrats under 2000-talet.
- Om eventuellt förändrade halter har någon betydelse för utnyttjandet av fiskarna för inhemsk konsumtion, inom foderindustrin och i marknadsföringen i hemlandet och utlandet.
- Hur halterna dioxin- och PCB-föreningar i andra fiskarter har förändrats.
- Hur bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade alkylsubstanser och tungmetaller anhopat sig i olika fiskarter och om det kan skönjas några förändringar i dem i jämförelse med tidigare undersökningar.
Resultat:
Ny information som erhållits om halterna skadliga ämnen i vild fisk i Finland:
- Främjar och styr utnyttjandet av fiskresurserna genom att öka den inhemska förbrukningen, stärka marknadsföringen av fisken på exportmarknaden och ge värdefull bakgrundinformation för utnyttjandet av fisken inom foderproduktionen.
- Kompletterar utvärderingen av exponeringen och stöder så rådgivningen till konsumenterna och informeringen om nyttan av att konsumera fisk.
- Skapar grunden för en precisering av de allmänna rekommendationerna om intaget av fisk och undantagen till dem.
- Främjar fritidsfisket och fiskeriturismen.
- Främjar utnyttjandet av fångsten som erhålls vid vårdfiske som livsmedel och foder.
- Hjälper att prioritera livsmedelstillsynen.
- Stöder omsättandet av uppföljningsåliggandena inom havsvården, tillsynen över miljön och skyddet av miljön.
Ämnesord:
dioxiner, livsmedelssäkerhet, livsmedel, fiskerinäring, konkurrenskraft, tungmetaller, foder, miljöns tillstånd
Ansvarig projektledare:
Marika Jestoi, överinspektör, FD, Livsmedelsverket, enheten för produktsäkerhet.
Livsmedelsverkets projektansvarig:
Marika Jestoi, överinspektör,FD, enheten för produktsäkerhet.
Samarbetspartners:
Institutet för hälsa och välfärd (THL),
Naturresursinstitutet (Luke);
Finlands miljöcentral (SYKE)
Projektskede:
Pågår
Startår:
2016
Avslutningsår:
2018
I finansieringen av projektet deltar:
Statsrådets kansli (VNK/338/48/2016)