Kännetecken

Flyghavre kan observeras i ett bestånd på basen av följande egenskaper

längd
vippans utseende
färg

Identifiering av flyghavre (Länk till youtube)

Brodd

Flyghavres brodd är gulskiftande grön och växer vanligen mellan såraderna. Bladet vrider sig åt vänster på samma sätt som hos havre. Det finns klena kanthår på bladen. Frodig planta i bestockningsstadiet.

Längd

Flyghavren utvecklas långsamt i början. När den bildat full vippa höjer den sig över de flesta bestånd. Sin fulla längd uppnår den först i mitten av juli. Den gynnsammaste perioden att hitta flyghavren är därför i allmänhet från mitten till slutet av juli. Flyghavren har ett svagt strå och lägger sig lätt, och därför är möjligheterna att hitta den i ett senare skede betydligt mindre. När flyghavren bekämpas med kemikalier utvecklas vanligtvis endast klena individer, som är svåra att observera i beståndet. Det finns dessutom också flyghavretyper med kortare strå än normalt. Vid kontrollen är en kikare är ett bra hjälpmedel för att observera flyghavreindivider som är högre än det övriga beståndet. Man bör då kika i nivå med beståndets medelhöjd, och undersöka alla misstänkta och klart högre individer noggrannare.

Om man söker efter flyghavre i råg har man ingen hjälp av flyghavrens längd. Observationerna måste då baseras på andra egenskaper.

Vippans utseende

En observerad individ kan vanligtvis identifieras som flyghavre på basen av vippans utseende. Flyghavrens vippa är mycket yvig och lång med späda förgreningar, och skiljer sig tydligt från vipporna hos alla våra havresorter. De kraftiga borsten från varje småax ger vippan ett ”taggigt” utseende. På grund av de långa grenarna börjar vippan snabbt hänga när kärnorna mognar. När man söker efter flyghavre i råg, och i ett senare utvecklingsstadium även i havre, är vippans utseende det viktigaste kännetecknet med hjälp av vilket flyghavren kan observeras.

Färg

Färgen ger antydningar om flyghavre främst före beståndet bildar vippa. Flyghavrens blad är mera gulskiftande gröna än hos de flesta spannmålssorterna. Bladverket är också kraftigt slokande. I mognadsstadiet kan kärnornas mörka färg göra det lättare att hitta flyghavren.

Säkerställande

En misstänkt individ kan fastställas som flyghavre med hjälp av följande kännetecken

kärnornas utseende
strånoderna
kanthår på bladskivorna
luddig behåring på nedre bladslidorna

Följande kännetecken gäller för de allmännaste flyghavreraserna i Finland. Man bör lägga märke till att det även finns flyghavretyper för vilka de nämnda kännetecknen inte gäller.
Om man inte uppnår full säkerhet vid kontrollen kan individen skickas till Livsmedelsverkets utsädeskontrollenheten för identifiering. Man bör då skicka hela växten med rötter, eftersom en del av kännetecknen finns i växtens rotända.

Kärnornas utseende

Kärnans bas och dess fästpunkt är hos flyghavren utbredd till en sned, ellipsformad och skålliknande formation. Hos vanlig havre finns ingen skålbildning, utan basen är smal och slutar tvärt. På båda sidorna av basen har flyghavren rikligt med hårighet som bildar en kraftig ”mustasch”. Hos vanlig havre saknas denna helt, eller så finns det endast några hår. Basalstjälken har en riklig behåring och dess spets är utbredd till en sned, ellipsformad formation. Hos vanlig havre är basalstjälken kal och jämnbred med en tvär spets. På kärnans skal finns hos många havretyper långa hår, men även hårlösa typer förekommer allmänt. Skalet hos vanlig havre är alltid kalt. Hos flyghavre har varje kärna ett kraftigt, vridet och knäböjt borst, som efter mognaden är mörkt. Hos vanlig havre förekommer borst relativt sällan, och då endast på den största kärnan i småaxet, den s.k. yttre kärnan. Borstet är vanligtvis inte knäböjt utan rakt. Man bör notera att borstet hos sorter av vanlig havre med kraftiga borst, t.ex. Pol-havre, efter mognaden kan vara lätt knäböjt.

Hos de flyghavretyper som förekommer i Finland är kärnans färg efter mognaden vanligtvis grå eller brun. Till formen är flyghavrens kärna lång, smal och platt, och betydligt tunnare än hos förädlad havre.

Strånoden

Vissa förädlade havresorter (t.ex. Avenuda, Salo) har en hårighet ovan- och nedanom strånoden. Hos andra havresorter saknas hårigheten. Hos flyghavre är området runt noden kalt. Inbland kan man ändå påträffa en flyghavreindivid med hårighet ovan- och nedanom noden. I dessa fall är dock håren avsevärt fler och längre än hos förädlade havre med hårighet vid strånoden.

Kanthår på bladskivorna

Flyghavren har långa, klena hår vid de nedersta bladskivornas bas. Dessa hår förekommer alltid uttryckligen bara på de nedersta bladen. På de översta bladen kan håren saknas helt. Vanlig havre saknar vanligtvis hårighet på bladskivorna, även om det hos de många sorter finns något hår vid bladskivans bas. Avenuda, Belinda, Freja, Kolbu, Revisor och SW Ingeborg är sorter som odlas för närvarande, och som har kanthår på bladskivorna på samma sätt som flyghavren.

Luddig behåring på nedre bladslidorna

Många flyghavretyper har rikligt med luddig behåring på de nedre bladslidorna. Det finns ändå också flyghavretyper som saknar denna behåring. Bladslidorna hos vanlig havre är i praktiken alltid kala.

Flyghavre, fatuoider och korsningar

I odlad havre förekommer ibland s.k. fatuoider, som till vissa egenskaper påminner om flyghavre. Det är därför viktigt att kunna skilja på flyghavre och fatuoider.

En fatuoid är vanligtvis inte högre än det normala beståndet, och observeras i allmänhet på grund av vippans kraftiga och flyghavreliknande borstighet. Fatuoidens vippa påminner i viss mån om vippan hos den sort från vilken den har bildats och är alltid klart mindre, har kortare förgreningar och är tätare än flyghavrens vippa. Hos fatuoidens kärna är basen och hårigheten samt basalstjälkens och borstets egenskaper likadana som hos flyghavren. Kärnans skal saknar dock alltid hår. Kärnan har sin färg enligt den sort fatuoiden härstammar ifrån, och är större och trindare än hos flyghavren. Beträffande strånoden och kanthåren på bladskivorna påminner fatuoiden om den sort från vilken den har bildats. Exempelvis har fatuoider av Belinda-havre kanthår på bladskivorna och en fatuoid av Salo-havre hårighet ovan- och nedanom noden. Fatuoidernas bladslidor är liksom hos odlad havre alltid kala.

På ett flyghavreområde kan man påträffa individer som är korsningar av odlad havre och flyghavre. Deras egenskaper ligger ofta mitt emellan dessa arter. Exempelvis kan endast de yttre kärnorna ha en skålformad bas etc. För bedömning av sådana individer är det säkrast att vända sig till Livsmedelsverkets utsädeskontrollenheten.