Användning av aska som gödselmedel

Aska som beståndsdel i gödselprodukter

Aska som används som beståndsdel i gödselprodukter ska uppfylla kraven för de olika komponentkategorierna och de produktkategorispecifika kraven för gödselprodukter som tillverkats av askan. Aska hör till komponentkategori 8. Askan ska härstamma från en förbränningsprocess där syremängden inte har begränsats. Den totala halten organiskt kol i askan får vara högst 3 procent av torrsubstansen i materialet. Komponenter som finns uppräknade i Livsmedelsverkets förteckning över komponenter får användas som inmatningsmaterial vid förbränning.

Komponenter enligt komponentförteckningen är:

• Trä-, växt-, frukt- och vattenbiomassa som hör till de fasta biobränsleklasserna A och B samt blandningar av dessa (SFS-EN ISO 17225-1:2021)
• Torv
• Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall från produktion av nyfiberpappersmassa eller pappersproduktion från massa
• Primär-, sekundär- och tertiärslam från träförädlingsindustrins avloppsreningsprocess
• Gödsel från produktionsdjur och Frass

Dessutom är det tillåtet att använda hjälpbränslen vid hanteringen av inmatningsmaterial när förbränningsprocessen inleds. Tillåtna hjälpbränslen är naturgas, kondenserad gas, naturgaskondensat, processgaser och deras komponenter, råolja, kol, koks och material som härletts från dem.

Material som hör till de fasta biobränslekategorierna A och B:

Träbiomassan kan vara trämaterial från naturskog eller planterad skog, biprodukter och rester från träförädlingsindustrin eller träprodukter som tagits ur bruk. Med trämaterial i naturskog eller planterad skog avses helträd, avverkningsrester, stubbar och bark.

Trärester från träförädlingsindustrin kan vara obehandlade eller kemiskt behandlade trärester, fibrer eller trämaterial. Kemiskt behandlat material får inte innehålla mer halogenerade organiska föreningar eller skadliga metaller än vad som finns i naturmaterial av samma typ. Samma krav gäller även träprodukter som tagits ur bruk.

Växtbiomassan ska härstamma från jordbruks- och trädgårdsväxter. Växterna kan vara till exempel spannmåls-, gräs-, olje- eller baljväxter eller delar av dem, såsom frön, skal, stam eller blad. Växtbiomassa är också biprodukter och rester från växtförädlingsindustrin.

Fruktbiomassan härstammar från frukter från trädgårdsväxter eller biprodukter och rester från fruktförädlingsindustrin.

Vattenbiomassan härstammar från alger och olika vattenväxter, såsom vassväxter.

Kvalitetskrav på aska

I kraven på askans komponentkategorier föreskrivs om maximihalterna av skadliga ämnen. Dessutom ska bestämmelserna om långlivade organiska föreningar (POP-föreningar) beaktas. Aska som överskrider de haltgränser för POP-föreningar som föreskrivs i förordning (EU) 2019/1021 får inte användas för tillverkning av gödselprodukter.

Halterna av skadliga ämnen eller föreningar i aska får inte överstiga de haltgränser som anges i följande tabell:

Aska som används inom skogsbruket

Med aska som används inom skogsbruket avses gödselprodukter som används i skogsbruk och vid vars tillverkning har använts aska som hör till komponentkategori 8. Användning av aska som används inom skogsbruket är endast tillåten inom skogsbruket. Det är inte heller tillåtet att använda aska som används inom skogsbruket vid tillverkning av blandade gödselmedel.

Aska som används inom skogsbruket ska ha minst följande näringshalter: 

a) 2,0 viktprocent kalium och
b) 0,8 viktprocent fosfor.

I aska som används inom skogsbruket får man tillsätta komponenter eller gödselmedel som hör till andra komponentkategorier för att förbättra användbarheten till högst 10 procent av gödselfabrikatets totalmassa. Man kan förbättra användbarheten genom att öka näringsämnen som är viktiga för skogens tillväxt, såsom bor, kalium och koppar. Dessutom är det tillåtet att använda de hjälpämnen som behövs i processen vid granuleringen.

Vid användning av aska som används i skogsbruk får den genomsnittliga kadmiumbelastning som användningen orsakar vara högst 100 gram per hektar under en tidsperiod på 60 år. 

Halterna av skadliga ämnen i askgödsel som används i skog får inte överstiga de haltgränser som anges i följande tabell:

^{1) Haltgränsen för zink får överskridas endast om brist på zink har konstaterats i trädbeståndet på basis av en jordanalys, bladanalys eller barranalys. I sådana fall är den högsta tillåtna mängden 6 000 milligram per kilogram torrsubstans.}

Tillverkarens skyldigheter

Tillverkaren eller den som släpper ut gödselprodukter på marknaden ansvarar för att den gödselprodukt som tillverkats och den aska som använts som komponent överensstämmer med kraven i lagstiftningen. Verksamheten omfattas också av anmälningsskyldigheten och kvalitetskontrollen enligt kvalitetssystemet. En askproducent anses inte vara en aktör inom gödselbranschen, om askproducenten inte släpper ut askan på marknaden som gödselprodukt. Askproducenten är således inte skyldig att anmäla sin verksamhet till Livsmedelsverket.

CE-märkta gödselprodukter

I tillverkningen av CE-märkta gödselprodukter kan man använda material från termisk oxidation och derivat av dessa (aska eller slagg), som hör till komponentmaterialkategori 13. Bestämmelser som gäller den anläggning där den termiska oxidationen sker finns i EU:s förordning om gödselprodukter. I förordningen räknas också upp vilka insatsmaterial som är tillåtna i processen och vilka kraven är på aska eller slagg som uppkommer.

Övergångsperiod

Vid tillverkning och användning av askgödselprodukter som tillverkas i enlighet med den nationella gödsellagstiftningen iakttas en övergångsperiod. Under övergångsperioden kan askgödsel enligt typbeteckning 1A7 i jord- och skogsbruksministeriets förordning 24/11 tillverkas fram till den 31 december 2023 och släppas ut på marknaden fram till den 21 december 2024.