Gul potatiscystnematod (Globodera rostochiensis) och vit potatiscystnematod (Globodera pallida) är karantänskadegörare. De lever och fortplantar sig i potatisens rotsystem. Potatiscystnematodens cyststadium bevaras i åratal i jorden och cystorna kan förflyttas på många olika sätt med jord från en åker till en annan eller från ett område till ett annat.
Bekämpning och förhindrande av spridning
För att bekräfta bekämpningsåtgärderna mot potatiscystnematod, för utrotande av skadegöraren och för att förhindra av dess spridning har Europeiska kommissionen utfärdat en genomförandeförordning (EU) 2022/1922.
Då potatiscystnematoder har konstaterats ska växtskyddsmyndigheten ge beslut om bekämpningsåtgärder, vilka omfattar bland annat användning av sorter som är resistenta mot potatiscystnematod, odlingshygien och begränsningar i marknadsföring av angripen potatis. Bekämpningsbeslutet baserar sig på det officiella programmet för bekämpning av potatiscystnematod, som är ett beslut som ges av Livsmedelsverket.
I en lista , som Livsmedelsverket uppdaterar årligen, hittar man de i Finland odlade potatissorterna, som i officiella studier har visat sig vara resistenta mot potatiscystnematod. Sorter som är resistenta mot nematoder bör alltid användas då man odlar potatis på åkrar som har konstaterats vara angripna. Användning av resistenta sorter rekommenderas även i övrigt.
Gör an anmälan till Livsmedelsverket om du upptäcker potatiscystnematoder eller symptom av dem i potatisbeståndet. Du kan göra din anmälan med en elektronisk anmälningsblankett eller med e-post: kasvinterveys@ruokavirasto.fi.
Värdväxter
- Den främsta värdväxten är potatis
- Andra värdväxter är tomat, äggplanta och andra potatisväxter
Utbredning
- Potatiscystnematoder förekommer i alla världsdelar
- I Europa är potatiscystnematoderna vanligt förekommande. Vit potatiscystnematod är ovanligare än gul potatiscystnematod.
Kännetecken
- En liten, ljus rundmask. Kan inte ses med blotta ögat.
- Nematoderna bildar utbuktningar (cystor) på potatisens rötter. Utbuktningarna har en diameter på cirka 1 mm och är ljusa, gula eller mörkbruna.
En cyst av gul potatiscystnematod.
En cyst av vit potatiscystnematod.
Foto: Bonsak Hammeraas, NIBIO - The Norwegian Institute of Bioeconomy Research, Bugwood.org
Skador
- Potatisbladen gulnar, vissnar och dör.
- Smittade bestånd är tvinvuxna och knölarna små. Rötterna blir korta och förgrenas kraftigt.
- Fläckarna med dålig växtlighet i bestånden blir större från år till år.
- Skadan orsakas av potatiscystnematodens larv, som använder rotens cellsaft som näring och hindrar på så sätt transporten av vatten och näringsämnen.
Valkoperuna-ankeroisen aiheuttamia oireita perunakasvustossa: kellastuneita ja kuihtuneita lehtiä.
Foto: Florida Division of Plant Industry, Florida Department of Agriculture and Consumer Services, Bugwood.org
Livscykel och spridning
- Larverna penetrerar potatisrötterna och utvecklas till vuxna i dessa.
- De vuxna nematodhonorna migrerar till rötternas yta. De kan ses på rötterna som vita utbuktningar, i vilka äggen och senare larverna utvecklas.
- Senare dör honorna och utvecklas till förhårdnade cystor som skyddar äggen.
- En cysta innehåller hundratals ägg. På hösten frigör sig cystorna från rötternas yta till jorden.
- Cystorna tål både frost och torka mycket väl. I normala förhållanden förblir cystorna och ägg och okläckta larver däri vid liv i jorden i upp till 15 år och larver kan kläckas årligen från en cysta.
- Efter kläckningen kan larven inte självständigt förflytta sig längre än en meter, och efter kläckningen kan den inte klara sig till nästa år utan åtkomst till värdväxtens rotsystem.
- Potatiscystnematoder sprids på många olika sätt; med potatisknölar, arbetsmaskiner och -redskap, transportmedel och förpackningar samt jord som transporteras av människor eller djur. Lokalt kan nematodernas cystor spridas med vatten i samband med översvämning eller avrinning eller med vind.