Med antibiotikaresistens hos bakterier avses bakteriens förmåga att motstå vissa antibiotika dvs. den är resistent mot dessa antibiotika. På grund av motståndskraften kan dessa antibiotika inte längre användas för att bota infektioner bakterien orsakar. Multiresistenta bakterier har utvecklat resistens mot ett flertal av de vanligaste typerna av antibiotika som används vid behandling av infektioner orsakade av dessa bakterier.
Bakteriernas känslighet för antibiotika varierar. Bakterierna kan vara naturligt resistenta mot vissa läkemedel eller förvärva motståndskraften mot dem. Spridningen av resistenta bakterier och resistensgener genom djurproduktion kan skapa en betydande reserv av resistensfaktorer i miljön. Resistenta bakterier och resistensgener kan dessutom hamna i livsmedel och djurfoder.
Under de senaste åren har antibiotikaresistensen ökat snabbt och blivit mångsidigare globalt. Ökande resistens försvagar antimikrobiella läkemedlens effektivitet samt möjligheterna att vårda människo- och djursjukdomar. Dessutom ökar antibiotikaresistens mortaliteten hos både människor och djur samt sjukvårdens kostnader.
Uppföljning av antibiotikaresistens hos bakterier
Uppföljning av antibiotikaresistens hos människor är baserat på lagen om smittsamma sjukdomar, hos djur på bland annat lagen om djursjukdomar och i livsmedelskedjan på en gemensam EU-förordning. Förekomsten av resistens hos människobakterier följs regelbundet i Finres-programmet medan FINRES-Vet-programmet ansvarar för uppföljningen av resistens hos bakterier som förekommer hos djur och i livsmedel. Därtill har förekomsten av resistens hos olika bakterier undersökts i flera skilda projekt. Med hjälp av uppföljningen fås information om uppkomsten av nya resistensmekanismer i Finland samt om resistenslägets utveckling över tid. Dessutom möjliggör uppföljningen utredningen av kopplingen mellan förekomsten av resistens och läkemedelsförbrukningen. Uppföljningsresultat används bland annat för att hindra spridningen av resistens, förbrukningsrekommendationer för antimikrobiella läkemedel samt för riskvärdering av både människo- och djurhälsa.
Resistensuppföljning i livsmedelskedjan har förenhetligats med hjälp av EU-förordningar så att landspecifika resultat skulle vara så jämförbara som möjligt och att läget i hela regionen är möjligt att bedömas. Vid uppföljningen av resistens i livsmedelskedjan tas prover såväl från livsmedelsproducerande djur som livsmedel. Så kallade epidemiologiska gränsvärden används för att kunna upptäcka förändringar och tendenser i känsligheten för antibiotika bland bakteriepopulationer i ett så tidigt skede som möjligt. EFSA och ECDC framställer årligen en sammanfattningsrapport av resultat från alla europeiska länder som deltar i uppföljningen av antibiotikaresistens hos människor och i livsmedelskedjan.
Uppföljning hos människor
Uppföljning av antibiotikaresistens hos bakterier isolerade från människor baserar på uppgifter om känslighetsdata som rutinmässigt produceras av kliniskt mikrobiologiska laboratorier och THL:s laboratorium. Dessa uppgifter samlas in i Finres-databasen som hör till registret över smittsamma sjukdomar. Ur uppgifterna framställs årliga Finres-rapporten i vilken resistensen hos också några zoonotiska bakterier behandlas.
Uppföljning i livsmedel
Sedan 2002 har känsligheten hos Salmonella-stammar isolerade från inhemska livsmedel följts upp.
År 2015 inleddes en EU-omfattande enhetlig uppföljning av antibiotikaresistens i detaljförsålda livsmedel. Uppföljningen omfattar ESBL- och AmpC-producerande E. coli -bakterier i färskt svin-, nöt- och broilerkött. Under 2022 inkluderades färskt kalkonkött i uppföljningen. Från och med början av 2021 ingår färskt svin-, nöt- och fjäderfäkött som importeras från tredjeländer i EU-programmet för uppföljning av antibiotikaresistens, men eftersom det importeras lite eller inget sådant kött till Finland varje år finns det mycket få prover att testa. Dessutom följs upp förekomsten av karbapenemasproducerande E. coli -bakterier i kött i Finland. MRSA-bakteriernas förekomst i färskt svinkött i detaljförsäljning har undersökts i skilda studier. Resultat av uppföljningen behandlas i FINRES-Vet rapporten.
Uppföljning hos djur
Sedan 1980-talet har känsligheten för antibiotika hos salmonellabakterier isolerade från djur och sedan 1990-talet hos kampylo- och indikatorbakterier studerats i Finland. Efter att den systematiska uppföljningen inleddes år 2002 (med FINRES-Vet-programmet) har känsligheten för antibiotika undersökts utöver hos salmonella- och kampylobakterier också hos för djur sjukdomsalstrande bakterier och indikatorbakterier. Dessutom har MRSA-bakteriernas incidens i svin samt ESBL-bakteriernas i inhemska produktionsdjur undersökts i skilda projekt i Finland. År 2014 inleddes ett EU-omfattande uppföljningsprogram av resistensen hos produktionsdjur. Programmet undersöker resistensen hos indikator- och zoonotiska bakterier samt incidensen av ESBL/AmpC-bakterier som är isolerade ur slaktade svin, kalvar och fjäderfä. Resultat behandlas i FINRES-Vet rapporten.
Uppföljning i foder
Förekomsten av antibiotikaresistens i foder har sporadiskt studerats i Finland, bland annat under året 2018. Uppföljningen av antibiotikaresistens i foder är inte samordnat inom EU-området.
Kontroll över bakteriers antibiotikaresistens
Det viktigaste åtgärderna för kontrollen över antibiotikaresistens anses vara kontrollerad och rationell användning av antibiotika samt minskat behov. I Finland utfärdades de första rekommendationerna om användningen av antibiotika för de viktigaste inflammations- och infektionssjukdomar hos djur redan 1996. Rekommendationerna har senast uppdaterats 2016.
Indikatorer för utveckling av antibiotikaresistens
För att bedöma utvecklingen av antibiotikaresistenssituationen har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA, Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC och Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA publicerat gemensamma rekommendationer om antibiotikaresistensindikatorer, som också tar hänsyn till storleken av produktionsdjurspopulationen. I Finland möjliggör indikatorerna en uppskattning för svin och slaktkycklingar, eftersom dessa populationer provtas regelbundet enligt ett harmoniserat EU-program.
Som en primär indikator på antibiotikaresistens uppskattas andelen E. coli-indikatorbakterier som isolerats från svin och slaktkycklingar och som är fullt känsliga för antibiotika. Som en sekundär indikator kan t.ex. förekomsten av ESBL E.coli eller andelen E. coli-indikatorbakterier som är resistenta mot minst tre antibiotikagrupper bedömas.