År 2004 klassificerades sammanlagt 48 livsmedels- eller vattenburna epidemier i Livsmedelsverkets matförgiftningsregister. Kommunerna lämnade sammanlagt 67 anmälningar om misstänkta epidemier och 79 utredningsanmälningar. Utredningsanmälan lämnades också om 14 epidemier, om vilka man inte lämnat någon föregående anmälan om misstänkt epidemi.
Vad gäller anmälningarna om misstänkt epidemi kunde man utgående från undersökningsresultaten i 48 fall (67 %) påvisa ett samband till livsmedel eller hushållsvatten. I de övriga anmälda epidemierna hade sjukdomsalstraren spridit sig på något annat sätt än via livsmedel eller vatten. Huvuddelen av epidemierna var livsmedelsburna (41/48; 85 %). Sju (7/48; 15 %) vattenburna epidemier inrapporterades. Via livsmedel uppgavs 994 och via hushållsvatten 277 personer ha insjuknat. Nedgången i det sammanlagda antalet matförgiftningsepidemier, som fortsatt sedan år 2000, stannade i fjol för första gången upp. Antalet klassificerade epidemier var förra året 45 % större än år 2003.
På samma sätt som under de senaste åren också var den allmännaste orsaken till livsmedels- och vattenburna epidemier år 2004 norovirus. Viruset var orsaken till sju (17 %) livsmedelsburna epidemier och inemot halva mängden vattenburna epidemier. Orsaken till vattenepidemierna som noroviruset förorsakade var att rörledningsvattnet infekterats i samband med underhållsarbeten och i två fall att borrbrunnen infekterats av yt- eller avfallsvatten. Råvara som infekterats av norovirus förorsakade två livsmedelsburna epidemier.
I den ena, mindre epidemin var orsaken till insjuknandet ostron som infekterats av viruset. Via holländsk bladsallat insjuknade över 100 personer på flera orter i Finland. Den allmännaste orsaken till livsmedelsburna norovirusepidemier var ändå bristande kökshygien eller att en infekterad person deltagit i tillredningen av maten.
Bakterien Yersinia pseudotuberculosis förorsakade på samma sätt som året innan en betydande livsmedelburen epidemi via inhemsk, råriven morot med början i mars. I epidemin uppskattades sammanlagt hela 1500 personer ha insjuknat. Antalet insjuknade var störst i Österbotten. Morötterna härstammade från en och samma gård, där de också hade tvättats och förpackats. Efter det skalades och/eller rårevs de och förpackades före leveransen till de slutliga förbrukarna. Av morötter som lagrats på gården, av maskiner på gården och av en näbbmus som infångats på åkrarna isolerades serotyp O:1 av Y. pseudotuberculosis som till genotypen var identisk med patientproverna.
Det visar att morötterna sannolikt infekterats redan på åkern och under kylförvaringen ökade mängden bakterie Y. pseudotuberculosis så att den förorsakade insjuknandena. Av vidarebehandlingarna erbjöd rårivningen av morötterna också bakterien ett gynnsamt tillväxtunderlag.
Salmonella (S. Agona, S. Enteritidis, S. Typhimurium) förorsakade sammanlagt fyra epidemier. Matserveringen under en bröllopsfest förorsakade två epidemier. Att en infekterad person deltagit i tillredningen av maten bekräftades som orsak till infekteringen i den ena epidemin och var den sannolika orsaken också i den andra. En i Finland sällsynt antibiotikaresistent salmonella förorsakade att fyra personer insjuknade efter att ha ätit på restaurang. Den sannolika infektionskällan var brasiliansk kyckling. Histamin förorsakade två epidemier via indonesisk, färsk tonfisk. I det ena av fallen hade tonfisken kallrökts i Finland.
Den viktigaste enskilda orsaken till epidemier var att en infekterad köksarbetare deltagit i tillredningen av maten. I fem (71%) av sju norovirusepidemier bekräftades en infekterad arbetare som förmedlare av matförgiftningen. Av inrapporterade brister och fel hänförde sig en fjärdedel till temperaturer, såsom för långsam nedkylning av het mat, otillräcklig återupphettning av maten och fel förvaringstemperatur. Bruk av infekterad råvara var det tydliga sambandet till sex (15 %) epidemier.