Transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) är sjukdomar som orsakas av prioner och som leder till tvättsvampsliknande förändringar i hjärnvävnaden och döden. Den mest kända prionsjukdomen är BSE hos nötkreatur (Bovine Spongiform Encephalopathy), det vill säga galna kosjukan, som diagnostiserades första gången i Storbritannien 1986. Hos människan är sjukdomen känd som nya varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD). Den sannolika kopplingen mellan vCJD hos människan och BSE offentliggjordes 1996.
vCJD hos människor
Det prion som orsakar nya varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD) har med största sannolikhet överförts till människor via föda som härrör från nötkreatur, även om man inte har kunnat bevisa smittvägen på ett bindande sätt. Nya varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom har varit en anmälningspliktig smittsam sjukdom i Finland sedan 1998. Uppföljningen ordnas av neurologer och neuropatologer, som undersöker CJD-fall i Finland. Prover av misstänkta fall sänds till det internationella referenslaboratoriet för säkerställande av diagnosen. I Finland har inte ett enda fall konstaterats hos människor.
BSE–prion i livsmedel
Föda som härrör från nötkreatur anses vara källan till det prion som orsakar nya varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD) hos människor. BSE-prionets spridning via livsmedel förhindras i samband med slakten. För att skydda konsumenterna avlägsnas och förstörs så kallad riskmaterial i samband med slakten, till exempel nötkreaturs hjärnor och ryggmärg, som anses vara de mest betydande vävnaderna med tanke på förekomsten av prion.
Från början av 2001 har en del, från början av 2002 alla över 30 månader gamla och från början av 2009 alla över 48 månader gamla slaktnöt testats med tanke BSE-prion innan de har godkänts som livsmedel. Fram till 2008 undersöktes dessutom alla 24–30 månader gamla nödslaktade nötkreatur. I juni 2011 beviljade EU Finland tack vare den låga BSE-risken en möjlighet att höja den nedre åldersgränsen för BSE-undersökningar av friska djur från 48 månader till 72 månader. Testningarna enligt denna nya åldersgräns inleddes den 1 juli 2011. BSE-prion har inte konstaterats hos ett enda friskt slaktnöt i Finland.
BSE hos djur
Enligt dagens uppfattning överförs BSE i huvudsak via foder som förorenats av köttbenmjöl som härrör från idisslare. Undersökningar stöder teorin att källan till BSE är köttbenmjöl som framställts av slaktavfall från scrapie-får. Det har också framförts att källan till BSE skulle vara köttbenmjöl för vars framställning man använt slaktavfall från nötkreatur som insjuknat i spontan BSE. Av denna anledning förbjöds användningen av köttbenmjöl först i foder för idisslare och sedan för andra djur.
Utgångspunkten för åtgärderna för att bekämpa BSE hos djur har varit att hindra material som förmedlar smitta från att cirkulera i matkedjan. Man hoppas att bekämpningsåtgärderna ska leda till att BSE utrotas hos nötboskapen i EU-länderna under följande årtionde.
År 2001 inleddes en EU-omfattande aktiv BSE-uppföljning. BSE-uppföljningen baserar sig på omfattande testning av idisslare, som förutom undersökningar av slaktnöt omfattar BSE-testningar av nötkreatur som självdött på gårdarna och nötkreatur som uppvisar neurologiska symtom. Alla nötkreatur som självdött på gårdarna och nötkreatur som uppvisar neurologiska symtom undersöks, eftersom sannolikheten är störst för att de kan uppvisa sjukdomen.
I början av december 2001 konstaterades det första och tills vidare enda BSE-fallet hos nötkreatur i Finland. Fallet konstaterades i samband med uppföljningen av riskgrupperna bland nötkreatur.
Figur: Uppföljningsundersökningar av BSE hos nötkreatur från och med 2001 (pdf)
BSE-prion i foder
Spridningen av BSE-prion via foder förhindras genom att man har kontroll över användningen av animaliskt protein som har producerats från animaliska biprodukter i foder för djur. I Finland förbjöds användningen av importerat köttbenmjöl för utfodring av idisslare redan 1990. Användningen av inhemskt köttbenmjöl för idisslare förbjöds 1995. År 2001 utsträcktes användningsförbudet till att förutom foder för nötkreatur omfatta även foder för andra djur som är avsedda för livsmedelsproduktion, såsom svin och fjäderfä. Genom förbudet undanröjdes möjligheten till korskontamination av foder. Senare har utfordringsförbud mot bearbetat animaliskt protein (PAP, processed animal protein) minskat, och till exempel PAP tillverkade av fjäderfä kan användas i utfodring av svin och PAP från svin kan användas i foder för fjäderfä.
Användningen av animaliskt protein är under kontroll vid lagring, transport, import, export, framställning och utsläppande på marknaden av foder. Användningen övervakas också på gårdarna.
Proverna för at konstatera förbjudet animaliskt protein har tagits av importerade fiskmjölpartier samt vid den inhemska foderframställningen, i handelsledet och på gårdarna. Proverna har omfattat foderblandningar för bland annat idisslare, svin och fjäderfä.
Bild*: Foderprover som undersökts för att konstatera köttbenmjöl från och med 2000 (pdf)
*) Bilden uppdateras inte efter år 2022. De nyaste uppgifterna finns på Livsmedelsverkets webbtjänst (på finska).
Mer information om övervakning och analysresultat av foder från statistiker och rapporter och Avoin tieto -portalen (på finska) https://avointieto.ruokavirasto.fi/#/elain/rehuvalvonta