Ekinokockos är en sjukdom som orsakas av parasitmasken Echinococcus granulosus eller Echinococcus multilocularis. E. granulosus och E. multilocularis tillhör bandmaskarna och är parasiter hos köttätare. Bandmaskarnas livscykel inbegriper ett vuxet stadium hos huvudvärden och larvstadier hos en mellanvärd. Vuxna ekinokockmaskar lever i tunntarmen hos köttätande djur. Maskens ägg sprider sig i omgivningen genom huvudvärdens avföring och därigenom till mellanvärden. I mellanvärden förökar sig parasitens larvstadier könlöst och bildar vätskefyllda blåsor i inre organ, hydatidcystor. Vanligtvis förekommer blåsorna i levern och i lungorna. Parasitens livscykel sluts när huvudvärden äter inälvor som innehåller blåsmaskar.
Ekinokockos hos människor
Människan kan fungera som mellanvärd för bägge dvärgbandmaskarterna, E. granulosus och E. multilocularis. Människan kan smittas till exempel via avföring från hundar, rävar eller vargar eller via vatten som förorenats med avföring eller maskägg som fastnat i hundens päls. Människan kan också smittas via bär eller svampar som förorenats med avföring från en hund eller varg som bär på parasiten. Hos människan bildar larverna vätskefyllda blåsor, så kallad hydatidcystor, i vävnaderna.
Sedan 2000 har några konstaterade Echinococcus granulosus -infektioner hos människor anmälts till registret över smittsamma sjukdomar årligen. Dessförinnan hade endast en enda anmälan gjorts till registret år 1998. Fram till 2018 har alla konstaterade smittor fåtts utomlands förutom hittills den enda inhemska smittan från våren 2015.
E. multilocularis-smitta har aldrig konstaterats hos människor i Finland.
Figur. Anmälda Echinococcus granulosus -infektioner till registret över smittsamma sjukdomar från och med 2000 (pdf)
Ekinokockos hos djur
De vuxna dvärgbandmaskarna lever i huvudvärdens tunntarm. Smittan är symtomfri hos huvudvärddjuret. Flera köttätande djur, till exempel hunden, vargen och räven, kan vara huvudvärd för dvärgbandmaskar.
Hos andra husdjur, till exempel nötkreatur, får, svin, renar och hästar, kan det förekomma parasitblåsor som innehåller E. granulosus -larver. Sådana kroppsdelar och inälvor i vilka parasitblåsor upptäckts i samband med köttbesiktningen förkastas och förstörs.
Älgar och renar är mellanvärdar för den E. granulosus -genotypen (G10) som förekommer i Finland (så kallad hundens dvärgbandmask). Mellanvärdar för E. multilocularis -arten (rävens dvärgbandmask) är sorkar. Än så länge har E. multilocularis -parasiten inte konstaterats i Finland, men man vet att den förekommer i till exempel Estland, där den konstaterades 2005. Inför julen 2010 sköts en räv i västra Sverige som konstaterades bära på smittan. Detta var den första observationen av parasiten i Fennoskandien.
För att förhindra ekinokockos att sprida är det viktigt att alla blåsbildningar i inre organ undersöks särskilt i samband med köttbesiktning av vilt och förstörs så att de inte hamnar som föda åt köttätare. Dessutom är det skäl att se till att hundar regelbundet behandlas mot dvärgbandmask i synnerhet i renskötselområdet. Jakthundar bör behandlas före och efter jaktsäsongen. För att förhindra spridningen av särskilt E. multilocularis -parasiten förutsätts att hundar som kommer till Finland behandlas för dvärgbandmask före ankomsten till landet.
Husdjur och vilt
I Finland har endemisk E. granulosus -smitta inte konstaterats hos andra husdjur än renar. Även hos renar är smittan sällsynt. Merparten av smittfallen hos renar har konstaterats alldeles i närheten av Finlands östgräns i kommunerna Salla och Kuusamo. Parasiten har hittats i lungorna på älgar i Kajanaland och Norra Karelen.
På 2000-talet har E. granulosus-parasiten, det vill säga hundens dvärgbandmask, konstaterats hos renar och älgar i samband med köttbesiktning och separata uppföljningsprojekt. Antalet fastställda smittfall hos renar har minskat under 2000-talet. När det gäller älgar beskriver de tidsmässiga variationerna i antalet dvärgmaskfynd inte det faktiska sjukdomsläget, eftersom uppföljningen inte kan vara lika systematisk som i fråga om renar. Smitta har ibland också konstaterats hos importerade hästar.
Vilda djur
Förekomsten av dvärgbandmasksmitta hos vilda djur följs årligen i Finland. Varje år undersöks 15–30 vargar och hos några av dem (0–3 st/år) har man konstaterat E. granulosus -parasiter, det vill säga hundens dvärgbandmask. Av de årligen undersökta huvud- och mellanvärdar för E. multilocularis -parasiten (rävar och mårdhundar respektive sorkar) har rävens dvärgbandmask inte konstaterats i Finland.
Figur. Mårdhundar, rävar och sorkar undersökta för E. multilocularis -parasiten i Finland från och med 2000 (pdf)