Sorkfeber är en blödarfeber som ger njursymtom. Människor smittas i allmänhet via damm som förorenats av skogssorkens sekret. Antalet sjukdomsfall som rapporterats har följt variationerna i sorkpopulationen så att flest fall förekommer när antalet sorkar ökar eller har nått sin kulmen.
Sorkfeber hos människor
Antalet konstaterade människosmittor anmälda till registret över smittsamma sjukdomar varierar från nästan 800 till över 2500 fall årligen. Den stora årliga variationen beror på förändringarna i sorkstammens storlek. Uppskattningsvis cirka 5 % av Finlands befolkning bär på antikroppar mot det virus som alstrar sorkfeber.
Figur: Anmälda sorkfeberfall till registret över smittsamma sjukdomar fr.o.m. 2000 (pdf)
Sorkfeber hos djur
I naturen fungerar skogssorken som viruskälla och symtomfri bärare av viruset. Sorkfeber har inte konstaterats hos husdjur, men virusets förmåga att smitta husdjur har inte utretts tillräckligt.
Virusets förekomst hos den finländska skogssorkpopulationen har undersökts mera ingående i början av 1980-talet, då man konstaterade att cirka 20–30 % av sorkarna bar på viruset. Vissa år bar upp till 80 % av populationen på viruset. Virusets förekomst hos skogssorkpopulationen varierar uppenbarligen beroende på variationen i sorkstammen, som går i cykler på 3–4 år.